diskutera dena formfråga i Stånden, hest när
Utskottet r allt fail kommit till resultatet att af-
styrka den Kongl. Propositionen och hela debatten
ngick sak och icke form,
ÅA min sda var sådant desto mer öfverflödigt,
som jag redan sju vecsor förut omedelbart efter
Propositionceus remitterande, i Protokollet nedlagt
min reservalion deremot. Detta milt yttrande, som
afgafs den 10 Nov, 1834 f. m. (således långt innan
någon Riks Rätt var ens påtänkt) har till sitt ione-
hål!! funnits att läsa i Tidniogarne, dena åtföljde jem-
väl remissen till Stats-Utskottet, var således N. A.
ganska väl bekant. För att emwedlertid oemotsägli-
gen, bevisa hur djerft Argus vågar sina dikter, ber
jag att få här reproducera yttrandets ordalydelse i
dena del som angick den omtvistade formfrågan:
För det första måste jag uttrycka min fö:un-
dranv deröfser, att Regeringen lätsat sig ignorera,
att Statsutiottet tillförne under denna Riksdag af-
styrkt och aut Rikets Ständer afslagit :venne mo-
tioner orm siatslån för enahanda ändamål som den
Kongl. prorositiocen, neml. af Friheriarve Ehren-
borg och Koye, äfvensom, om jag ej minnes orätt,
af ea BorgareStåndets ledamot. Enär ou 73 T. RO.
stadgar: — — — Skulle två Stånd stanna mot
två. förfalle frågan och förblifve vid detsom till-
förne stadgadt varit, utan att samma fråga må kun-
na vid den Riksdagen å nyo wväckas eller uppta-
gas, så synes det mig, som berörde grundlagspa-
ragraf bordt lägga hinder i vägen för Konungens
Rådgifvare att tillstyrka den Kongl. Propositio-
nen, men ds Hr Grefven och Lardtm. icke funnit
sig deraf föranledd att vägra remiss (denna skedde
utan bordliggning, och i min frånvaro) och anmärk-
ningen såleds:s torde komma för sent, inskränker
jag mig att blott begära den till protokollet såsom
min mening.
En hvar ser häraf, huruledes det varit endast
att onödigtvis inkda ett stridssmnoe, derest jag, i
mit: senare yttrande, bragt devna form under de-
batt, och hur psss samvetsgrann Nya Argus är i
uppgifter, på hvilka han sedan varierar hela långa
spalter af smädelser.
Hvad i öfrigt avgår Nya Argi kriik af milt
bandlingssätt, vare sig såsom repiesentanut eller pu-
blicist, så kan jag försäta honom, att lita mycket
värde jag satter på ett klander som utgår från san-
ningskärlek och afsigt att bätre upplysa, hka myc-
ket vet jag att förasta det klander, hvilket stödjer
sig på uppenbara osanningar, förtydningar och ett
personligen såradt högmods gallspringda utgjutelser
— med ett od, — härleder sig trån en persoolig-
het, så qvalificerad som Red. af Nya A:gus Hr
Johan Johanssons.
Då likväl någon gång dikterna blifva alltför
plumpa, torde Allmänheten ursäkta, alt jag söker
ett skydd deremot inför hennes domstol. Stock-
holm d. 25 Januari 1933.
IV. F. Dalman.