diskutera dena formfråga i Stånden, hest när Utskottet r allt fail kommit till resultatet att afstyrka den Kongl. Propositionen och hela debatten ngick sak och icke form, ÅA min sda var sådant desto mer öfverflödigt, som jag redan sju vecsor förut omedelbart efter Propositionceus remitterande, i Protokollet nedlagt min reservalion deremot. Detta milt yttrande, som afgafs den 10 Nov, 1834 f. m. (således långt innan någon Riks Rätt var ens påtänkt) har till sitt ionehål!! funnits att läsa i Tidniogarne, dena åtföljde jemväl remissen till Stats-Utskottet, var således N. A. ganska väl bekant. För att emwedlertid oemotsägligen, bevisa hur djerft Argus vågar sina dikter, ber jag att få här reproducera yttrandets ordalydelse i dena del som angick den omtvistade formfrågan: För det första måste jag uttrycka min fö:undranv deröfser, att Regeringen lätsat sig ignorera, att Statsutiottet tillförne under denna Riksdag afstyrkt och aut Rikets Ständer afslagit :venne motioner orm siatslån för enahanda ändamål som den Kongl. prorositiocen, neml. af Friheriarve Ehrenborg och Koye, äfvensom, om jag ej minnes orätt, af ea BorgareStåndets ledamot. Enär ou 73 T. RO. stadgar: — — — Skulle två Stånd stanna mot två. förfalle frågan och förblifve vid detsom tillförne stadgadt varit, utan att samma fråga må kunna vid den Riksdagen å nyo wväckas eller upptagas, så synes det mig, som berörde grundlagsparagraf bordt lägga hinder i vägen för Konungens Rådgifvare att tillstyrka den Kongl. Propositionen, men ds Hr Grefven och Lardtm. icke funnit sig deraf föranledd att vägra remiss (denna skedde utan bordliggning, och i min frånvaro) och anmärkningen såleds:s torde komma för sent, inskränker jag mig att blott begära den till protokollet såsom min mening. En hvar ser häraf, huruledes det varit endast att onödigtvis inkda ett stridssmnoe, derest jag, i mit: senare yttrande, bragt devna form under debatt, och hur psss samvetsgrann Nya Argus är i uppgifter, på hvilka han sedan varierar hela långa spalter af smädelser. Hvad i öfrigt avgår Nya Argi kriik af milt bandlingssätt, vare sig såsom repiesentanut eller publicist, så kan jag försäta honom, att lita mycket värde jag satter på ett klander som utgår från sanningskärlek och afsigt att bätre upplysa, hka mycket vet jag att förasta det klander, hvilket stödjer sig på uppenbara osanningar, förtydningar och ett personligen såradt högmods gallspringda utgjutelser — med ett od, — härleder sig trån en persoolighet, så qvalificerad som Red. af Nya A:gus Hr Johan Johanssons. Då likväl någon gång dikterna blifva alltför plumpa, torde Allmänheten ursäkta, alt jag söker ett skydd deremot inför hennes domstol. Stockholm d. 25 Januari 1933. IV. F. Dalman.