VO 2 PT oo fy AA RT
af han yrkade bifall till b-tänkandet, eburuväl han
icke kunde neka, att eit tilistyrkande från Utskot-
tet, att antaga K. M:ts nådiga proposition i sin
kelbet och oförändrad, skulle varit honom vida
angenämare. Med tillämpning af de mildare rätts-
begrepp, som m:enskiighetens och kulturens for-
dringar medfört, bade K. M. i stället för dödsstraff, fö-
reslagit straffbestömmeleer, hvilka efter talarens åsigt,
å ena sidan voro rogz mäktiga att afhålla från de der
afsedda brotten, och hämna det tilläfventyrs
förolämpade samhället , samt å den andra, ge-
nom ingen blodig stränghet motverkande den
felandes rättelse och ferbättring. En bra, drif-
tig och ädel man kunde fela af öfverilving , ung-
domsyra eller oförstånd , samt i alla dessa
bändelser , utan elakt uppsått, och skulle derföre,
Jaa med banditen , enligt nu gällande Lag ,
vara hemfallen under bilan, då han deremat, enligt
den Kongl. propositionen, kunde afbörda sin förse-
else med ett och annat års fängelse, hvars bestäm-
mande blifvit öfverlemnadt åt domarens omdöme,
på bvilket man, utan ringaste fara, kunde förlita
sig, hellre vän a:t bibehålla denna föråldrade och
nästan alltid olämpliga Lag. Ständerne borde der-
före med all ifver omfatta det nu sig erbjudande
tillfället till denna Lags afskaffande, emedan fram-
tiden och de tänkesätt den kunde medföra, voro
alldeles förborgade, samt denna förändring, i hän-
delse den nu afsloges, icke torde stå att erhålla,
då möjligen aflägspa efterkommandes olyckor ropa-
de på en skonsammare Lag, när den nu gällande
bletfve med all sin stränghet tillämpad af Regenten,
ty man kunde icke vara säker att alltid kunna på-
räkna samma öfverseende och skonsamhet, som nu
till uppenbart trotts äggat ett och annat öfvermo-
digt sinne. Svenska folket älskade sin Konung och
vore i allmänhet laglydigt så att man icke behöfde
frukta många anledningar till det ökade åtal man
velat förespegla.
SVEN HEURLIN från Kronobergs Län uppläste
ett skriftligt anförande, deruti han förklarade, att
han ansåg denna fråga, ehuru den nu kunde synas
mindre vigtig, likväl vara af så stor inflytelse för
framtiden, att han icke ville utsätta sig för obeha-
get att räknas blavd de liknöjdas antal. Oaktadt
allt hvad som blifvit yttradt för propositionens an-
tagande, kunde man likväl icke undgå att finna det
aotagandet af nu ifrågavarande Utskottets afgrunmds-
förslag måste leda derhän, att hvarje Svensk mans
offentliga yttranderätt skulle i sina grundvalar
upprifvas. Utskottet hade uti sitt nit gått längre
än Konungens proposition innehöll, och i rak mot-
satts dermed, sökt bibehålla hvad Konungen önskat
få afskaffadt, nemligen dödsstraffet. Hvarföre skulle
rian gå längre än Konungen? Konungen behöfde ej
acnat skydd än Lagen redan medgaf honom, och
kunde väl en medborgares lif eller välfärd gifva
Konungen upprättelse för ett yttrande? Om hand-
ling vore ej fråga; ty för hvarje yttrande som öf-
vergick till handling, såsoga myteri, ppror, m. m.,
funnes i Lagen de bestämdaste straff stadgade, Ta-
Jaren hade icke föreställt sig att det fordna ömse-
sidiga förtroendet emellan Konung och folk numera
skulle vara så förardradt, att man nu borde bere-
da ett ytterligare stöd åt sorglösheten på thronen,
genom qväfvande af snart sagdt hvarje qvidande
under borgerliga lidanden. Det voreicke talet som
raan åsyftade att straffa, utan endast trycket ,
denna för den magtägande delen i samhället förhat-
liga uppfinning, som beständigt utgjort ett föremål
för dess öppna raseri eller hemliga motstånd. Hade
Tryckfrihetsförordningen innehållit en utförlig straff-
bestäsamelse skulle Ståndet icke nu befunnit sig i
den obehagliga belägenhet, att med sin röst afgöra
detta lagförslag. Men nu hänvisar dea blott till all-
männa Lagen, hvilken man önskade måtte förän-
dras på ett sätt, att ingen Jury mera skulle behöf-
va tveka att fälla den, som klandrat en regerings-
åtgärd; ty, säger man, Konungen styrer ge-
nom sine beslut i Regeringen; hvad Konungen be-
slutat är hans handling: handling är gerning
gerningen får ej klandras: klander är tadel: tadel
ranebår lasteligt tal: lasteligt tal är brottsligt:
klandraren måste alltså straffas. Det vore alltså
dena förföljda tryckfriheten, som nu gengångade
ivom Svenska Bonde-Ståndet, och yttranderätten
stode nu här, förebrående Ståndet den lättsinsighet
hvarmed . det vid sista Riksdag ensamt lade hyen-
de öiver svikaa löften rilj nationen, och man borde
derföre icke äZapu en gåvg omvrida dolken i det
sår, några förvillade medbröder gifvit den borger-
lisa friheten. I förevarande fråga vore det en he-
