A sk
låta hålla undsättningsspavmålg tillhanda i mss-
växtår vid magazinerna, för fatt derigenom min-
ska missnöjet med sin bränneri-rörelse; och att det
sedan tidia!s fortfarit, vållades i synnerhet af all
männa magasinos-inrältningens utvidgade handels-
rörelse och det derför gällande vilkor, att säd skul-
le vid magaziverna få till visst pris köpas och till
visst pris säljas. Hade ej dessa omständigheter, fol-
kets bön förutan, framkallade af Styrelsens eget sy-
stem, föranledt de onaturliga anspråken i detta fall,
så hade säkert Regeringen nu kunnat vara luga
för den oiyckliza fördomen hos någon enda del af
Svenska allmänheten, att det vore Styrelsens skyl-
dighet att skala spannmål åt alla och enhvar. Men
en annan fråga är: om Regeringen sjelf numera verk-
ligen ville utbyta denna besvärande skyldighet emot
den tillredställaude, att kunna visa sig inför folket så-
som den nåderika makt, som förmår allt, och således
äfven att skaffa bröd i öknen? Derom ullhör det ej
oss, att nu dömma; men oss synes, som regeringen just
icke behöfde taga mer illa vid sig, att slippa den-
na moraliska pligt, än att icke anses behöfva skaf-
fa kläder, sker och halmbädd till enhvar, som
hvarken äger penningar eller kredit: hvilket
Statstiuniogen synes gora till vilkor för regeringens
spanmå!lsundsättaingsomsorg. Ett sådant vilkor tyc-
kes likväl regeringen icke sjelf anse vigtigt; emedan
det ju för undsättningslånen brukas taga siker
borgen, till och med af hela socknar, en för alla
och alla för en. Såsom en följd af ett sådant system
har man, äfven helt nyligen, haft de mest talande bevis
på de olyckor det medfört i det hela, fastän i det
skick sakerna nu kommit, många: enda utväg va-
rit, ati i brist på annan spanmålstillgång få tWillita
denna källa. Emellertid våga vi, i trots af Stats-
tidningens vackra ösigt, att med den noggranna
redovisning, som eger rum för de endast i nödens
stund använde medlen, att fara för missbruk är
afvänd, samt med äfventyr att icke falla behagli-
ga för de riksdagsmänner ifrån norra orterna, som
Stats-tidningen berömmer, för det de, efter sine o-
lyckliga lokal- och näringsförhållanden, sökt bibe-
hålla åt öfriga riket ett onödigt och kostsamt und-
sättnings-system, det oaktadt förutsäga, att den
klandrade Riksdagsmannens få, men tänkvärda ord
torde komma att i framtiden af många utvecklas
och erhålla mera betydelse, till nytta för det all-
männa. )
?