Läsaren finner bland redogörelserua för Preste-
Ståndets öfverläggningar, på ett annat ställe i det-
ta nummer, att jemväl bemälte stånd, i frågan om
tidens utsättande för nästa riksdag, förklarat grund-
lagens föreskrift, det Rikets Ständer hvart femte
år skola sammankomma, böra så förstås att Rikets
St:r! icke skola sammankomma hvart femte, utan
hvart sjette år; emedan Ståndet utsatt nästa riksdags
början till den 15 Januari 1840. Sådant ser visst
besynnerligt ut. men man bör ju ihågkomma, att
Hrr Talmän aflagt ed på att grundlagarne skola i
hvarje fall tillämpas efter deras ordalydelse; och
då det är säkert, att Hrr Talmän icke svära sig
Hin i våld, så måste man väl antaga, antingen att
ifrån den 15 Januari 1334 till den 15 Januari 1840
ej är mera än 3 år, eller ock, hvem begriper icke,
att med sammankomma ej bör förstås det år då
Ständerne komma tillsammans utan då de åtskil-
Jas.
Beslutet fattades, såsom Läsaren äfven ser, up-
på en inbjudning från Bonde-Ståndet. Emeller-
tid tro vi, att Mimsteren, som det il synner-
het lärer intressera, att Ständerne sammankomma
så sällan som möjligt, betydligt misstager sig, då den
icke föredrager det mindre obehaget af ett Konsti-
tutions-Utskolts sammanvaro litet oftare och några
opinionsyttringar från Riks-Stånden, för att derige-
nom vinna det stöd från folkets Ombud, som en
Regerivg otvifvelaktigt kan påräkna, så framt den ic-
ke uppfattar sin bestämmelse så inskränkt, som Stats-
tidningens Philaletes, eller att Styrelsens rol egentli-
gen består i motståndet. Ständerne åter synas redan äga
en tillräcklig erfarenhet derom, att just riksdagar-
nes längd ökats i samma proportion som mellanti-
dernas; ty hvad var längden af 18:5 och 1818 å-
rens riksdagar, i jemförelse med 1823, 1828 och
1834 årens? Och huru oändligt mycket mera vun-
pe icke nationen derpå, att se sina ombud tätare
församlade, och i det stället få vänta dem hem li-
tet förr? En jemnare kontroll på administrationen,
ett mera lefvande intresse för allmänna angelägen-
heter och mera spridd kunskap derom skulle vara
en otvifvelaktig följd häraf; och det förefaller då
nästan obegripligt, och kan evdast förklaras från
den liknöjdhet, som följer på långa och fruktlösa
ansträngningar, att en sådan språktolkning kunnat
tvänne riksdagar å rad genomdrifvas.