Utdrag af ett bref från Landsorten, Här i orten skrikes erbarmligt så val ar Bränvins-brännare, som speku!anater öfver den missräkning de hafva gjort på bränvinsförbudet. För min del skrattar jag åt denna jämmerv:sa, och profiterar af konjuokluren, ty, som du vet, bränner jag ej bränvin, men bar deremot icke blott 2:ne årslager inne af egen spannemål, utan har dessutom uppköp: ett par bundrade tunnor, hvadan det intresserar mig att säden skall blifva duktigt dyr. Jag drog väl öronen åt mig, då Motioner gjordes vid Riksdagen förl. höst om bränvinsförbud, men som regeringen ej lyssnade deråt (hvilket i förbigående sagt var ganska klokt) boppades jag att den inskränkta skörden af så väl potat-s, som spannemål, skulle till betydlig del medtagas af bränvinsbräsningen och min spannemål betala sig bra. I detta mitt omdöme misstog jag mig likväl i så målto att då folket trodde sig säkert för bränvinsförbud, inskränktes allmänt biräavinsbränningen och säden tycktes räcka bättre till, än jig förmodat. Och det var med verklig ångest för min spekulation som jag förnam att så högst få bränvinsbrännare hade avmält sig till 1örelsens bedrifvande på det nu ingångna året. Snart vände sig lHikväl bladet, och Hvad som vid första piseend: tycktes blifva min skada, blef min stora fördel. Lisa hastigt, som oörmodadt utbasunerades ryktet att bränvinsbränningen skulle upphöra d. i Feb-. Aftonbladet och andra tidningar, som framdrogo denna nyhet, tycktes väl arbeta dermed och berättade det såsom 9osäkert, men det understöddes deremot genom enskilta underrättelser från flere Biksdagsmän och Sicckholm:bo:r som till och med berättade att Kongl. Majt redan fattat sitt nådiga beslut om bränvinsbränningens inställande d. 1 Febr, ech att kungörelsen vore postdagligen att förvänta. Den