såsom uteslutande angående ett och samma ämne, i ett sammanhang föredragas, öppnades diskussionen af JOHANNES SVWENSSON från Jönköpings län, hvilken uppläste ett långt skriftligt anförande, deruti han, under åberopande af hvad han, vid den Kongl. proposit:onens öfverlemnande till Utskottet, andragit, och under förklarande af sitt ogillande af: Konstitutions-Utskottets välbekanta forfarande med frågans, yttrade, det Utskottet bordt i ett utlåtande besvara både den Kongl. propositionen och de dervid giorda anmärkningar. Beträffande sjelfva bufvudfrågan, kunde talaren icke annat än godkänna både afsigten med den Kongl. propositionen, och de för 1lånets tillvägabringande och upptagande föreslagne garantier. Lånet vore ock af högsta behof, iy jofukets skuld hade sedan sista riksdag betydligen ökats, räntefoten vore 1 ka hög, och kapitalisternes betinganden lika tryckande som förr, och för hvarje tidskifte ökades behofvet af statens mellankomst till jordbrukarnes undsättning, så vida deana klass ej skulle från sjelfigande och oberoende alldeles nedsjunka till belägenheten af arrendatorer och förvaltare för kapitalisternes räkning. Ståndet borde alltså bifalla den Kongl. propositionen, med de af Anders Danie:sson föreslagne modifikationer, och hufvudsakligen med den förändring, att lånet borde, om möjligt, företrädesvis upptagas inom landet, ehuruväl talaren, för sin del, ansåg skillnaden mellan utländskt gcech inländskt lån vara lättare att fatta i tanken, än att iakttaga vid tillämpningen, ty man kuaode aldrig hindra utlänningen, att under inhemska kommunikalioners namn, deltaga i låveoperationen. SAMUEL ANDERSSON fr. Ösvergötland, med en stor åel at Ståndets ledamöter instämde häruti, hvaribland äfven V. Talm. JON JONSSON, som förklarade, att han väntat att Utskottet med mera omsorg skulle behandlat denna viktiga fråga, hvarpå jordbrukets existens betydligt berodde. Ehvad lånet upptogs iuom eller utom landet, vore nyttan deraf för jordbruket enahanda. PETTER PERSSON. fr. Jönköpings län (skriftligen) yrkade fånets bifal ande, och framställde en jemförelse mellan jordbruket och bergshandteringen, till hvars upphjelpande Staten beviljat 3 å 4 procents lån ur Banken. PETTER ANDERSSON fr. Halland (skriftligev) yrkade bifall till den ongl. propositionen, med de af And. Danielssön dervid föreslagne modifikationer. Sedelstocken vore så ringa i förhållande till f lkmängden, att den ensamt vålläde den allmänt öfverklagade förlägenheten i näringarnesöch klagan öfver bristande afsättning af fabrikernas tillverkningar. Hypoteksföreningarne voro det enda medlet att afhjelpa detta förhållande, och dessa inrättningar bode derföre på allt möjligt sätt underhjelpas, i synnerhet då deras mål vore att småningom befria jordbruket från de detsamma mnedtryckande skulder. Zhuruväl talaren gillade den sats, att Statenicke borde inblamdas uti enskilde förhållanden, hade dock nöden ic ke nagonlag. Med det vilkor, att lånet företrädesvis uptoges inom Landet, och först skulle ifrågakomma sedan Hypoteksföreningarne företett nödige säkerhetshandlingar för Statens betryggande, kuade icke någon förlust för Staten upstå. Betänkandet borde alltså återremitteras. NILS STRINDLUND ifrade hufsudsakligen mot Utskottets förfarande i frågan, och yrkade återremiss, med bestämdt förständigande för Utskotten, att i ett sammanhang behandla både den Kongl. Propositionen och de vid densamma framställde modificationsförslag. NILS MANSSON yrkade äterremiss, ty han kände folkets behof af fördelaktigare penningeundsättningar, än som nu kunna erhållas. Märkvärdigt vore, att Utskottet gjort Kong), Maj:ts proposition och de i anledning deraf inom Bondeståndet afgifne anföranden till föremål! för serskilde betänkanden. Bifölles det ena, och afvistes derigenom den föreslagne låneutvägen så torde väl, med någon konsequens, annan utgång på det andra icke vara att förvänta. Rörande sjelfva hufvudfrågan, så borde lånet sökas inrikes, och högsta lånebelopp-t, som till en hand finge utlånas, bestämmas till 6ooo Rdr, men deremot något visst minimum icke finnas. Flere Ledamöter instämde häruti, och LARS LARSSON från Elfsborgs Län anförde muntligen: Utskottets behandling af det förevarande, maktoåliggande ärendet kan icke jag för min del gilla; och sedan Ståndet redan beslutat, att dessa båda betänkanden skola isammanhang och gemensamt afgöras, tar jag mig friheten, i afseende på sjelfva hutvudfrågan göra några enkla framställningar. Här inom Ståndet åtminstone är allmänt uttaladt, och för en stor del af den öfriga Representationen torde samma förhållande icke vara obekant, att jordbrukarens skuldsättning gemenligemär för stor. Denna olägenhet kan numera icke afhjelPas genom lån, ty den grundsatsen är bekräftad, att ju mera man lånar, ju mer blifver man skyldig. Ettväl ordnadt amorteringssysterm, en nedsatt ränta och derefter lämpad afbetalning efter hand på kapitalet, som derigenom småningom försvinner, äro de enda räddningmedel vi kunna påräkna, men hvilka icke stå att vinna, så länge Sikets Ständer bestrida statens mellankomst för befrämjande af enskild välmåga. Allmänt har man sagt, hvad.jag dock på det högsta betvillar, att någre Hypotheksföreningar icke kunna bildas, så länge de tysta förmånsrälterna tortfara alt vara gällande. Utom det, att desse hinder snart kunna upphöra, tror jag, äfven med deras bestånd, något för de friare kreditförhållanden, som åsyftas, icke af dem vara att befara. Men utar Statens. biträde och förlag kunna desse väntade inrättningar icke åstadkommas genom hvilka vi likväl äro ense, att den euda utvägen till lättnad för vårt gäldbundna Jordbruk måste öpppas. Den som med allvar vill ett godt ändamål, måste äfven vilja medlet för dess ernående. Staten, genom hvilken allena dessa hypotheksföreningar kunna bildas och komma till förtroeude, mäste med sin kredit g undlägga dem, låt vara till älventyrs med någon förlust för det allmänna, men till så mycket mera enskild båtnad så alt de stranga omsättningarna af löpande skulder och den ötverdrifna räntan i kassalänen må förekommas och afhjelpas, hvarfö:utan någon räddning för landets modernäring acke är att-påräkua. Den möjliga förlust sam staten kinda