ALLDELES SÅSOM HÄR. Det är läro:ikt, ehuru ingenting nytt, att skåda, haru maktens och aristokratiens representanter och arhengare i alla linder likna hvarandra. Kanske har likväl a drig tillfalle till så frappanta jemförelser i detta afseende för oss Svenskar erbjudit sig, som i närvarande ögonblick. Följer man den perodiska pressen i Frankrike, så finser man, hurusom, ministerens offentliga organer der nyligen hittat på en ny benämning för t-ndensen af Styrelsens verksamhet; nemligen att den måste vara motståndets (systeme de resistance). Sedan denna absurda sats, hvarunder man kan skyla hvarje försvar för det stationära och tillbakagående , samt för maktens missbruk (och hvars orimlighet vi en annan gång få vtterligare bevisa), utgjort en kontrovers i de Pariska journalerne i en månad, produceras den nu i långa och väl hopsvarfvade artiklar af Statstidningens Philaletes, hvilken tyckes hafva öfvertagit bestyre: att schasa bort muvemanget. sedan Argus tröttnat dermed. Ser man på förhållan-, derna i England, så blir likheten ännu mera träffande. Det är bekant, att Sir Robert Peel nyligen yttrat, att han endast vill handla för det ailmänna bästa, och ämnar afskaffa alla missbruk, men dervid noga akta sig att förnärma lapdets urgamla institutioner, kyrkan och konstitutionen. — flvad synes Läsaren om detta löfte, att afskaffa alla missbruk, nb. med vilkor, att det icke blir fråga om de missbruk , som ligga iinstitutionerna!? Skulle man icke tio att det vore Fiih. Boije eller Hans Exc. Grefve Löjwenhjelm, som talade om deras vördnad för vår nråldriga statsbyggnad? Samma försäkringar, att det allmtinna bästa utsör enda föremålet för ministerens handlingar, och samma motstånd, så snart frågan biir om uppfyllande af de löftes, som detta allmännna bästa kräfver, — vi vilja icke bär tala om enskilda privilegiers afskaffande, hvaraf den lefvande generationens int:esse skulle förnärmas, men om återställandet af tryckfriheten; om den olfentlighet, som tillhör det iagbundna statsskicket; om den kontroll, som de skattdragande hafva rätt att fordra; om en så behböflig förändring i representationssättet m. m, och mycket annat af lika vigt. Det märkvärdigaste af allt är likväl, att handlings.ättet och grundsatserna bos Ministeren åtföljas af prec st samma ursinnighet uti de Eagelska Torybladen, som här uti de bero ende tidningarna. Uu den öfvervigt ;eformens vänner redan anses hafva vid alla parlamentsvalen, se de förra redan sina älsklingars missöde; ty det är icke der såsom här, att samma Misvistrar kunna sitta qvar, äfven sedan representationen ogillat deras handlingssätt, gecom förnekande af auslag; och ingenting sparas derföre, att, der likasom här, söka aflägsna detta med publikens uppskrämmande, genom förespeglingar att förstöring och revolution, röfveri och mordbrand, (jemför härmed de bekanta rapsodierna) thronens och altarets omstörning följer i spåren på hvarje bemödasde, att utrota en del af de urgamla missbruken. Vi kunna icke neka oss, att såsom ett prof härpå citera ett utdrag af en artikel ur the Sun, som korrt och träffande skildrar dessa utbrott af den förtviflade harmen, att nationen ändtligen efter flera generationer fått öppna ögon. Det lyder så: Luften är uppfylld heter det af larmskrik, och nationen tyckes nära att bli skrämd från vettet genom förstörarenas grymma och blodiga företag. Det revolutionära pertets antinationella pyhetsmakeri, understödt af en förstörande radikal vildhet, och gynnadt af den faktionära och upphetsande Londonska pressen, hvilken vill åter uppbygga för Konung Wiihelm 4:de samma schavött, h-arpå Carl den i föll, allt detta ljuder i dess öron med hela våldsamheten af en Chinesisk gongong, vid hviltet ins.rument Torypressen icke origtigt kan liknas, ty den är verkligen lika ihålig, lika jjudande, och lika gjord af koppar.? Ingenting annat än förderfliga atsigter hota nu från det förstörande partiets sida, om vi få tro Torys. De sansade valmännen kunana icke mer välja utan endast darra, och orm de sätta värde på 81na lif, sina peaningar och sin sinnesfrid, så böra de skyndsamt springa öfver till Torys och gifva dem deras ljufvaste röster, om icke just af körlek, likväl af fruktan. ?Det är na!uriigt, att som Torys nu strida (ör