de på nödvändigheten af en sträng prohibition i näringarne så mycket strider mot Red:s egen, och tiden ej medgifvit oss att foga anmärkningar vid alla de punkter af de utförliga skrifterna, hvari vi varit med Hr Direktören af olika tsnka. Emeliertid har Hr Direkt. enträget nu anmodat stadens liksdagsman, att ändtligen en af hans uppsatser måtte biifva offentliggjord, hvarvid hans namn såsom Förfettare kunde utsättas; och vi hafva icke länare trot. oss böra vägra att för denna gången efterkomma hans önskan, öfverlemnande tili Läsarer, att af reflektionerna draga all den nytta han förmår. En stilla Äskådares af våra borgerliga lagar, reflexioner. Då Norge med väpnad styrka intogs af vår älskade Konung, lemnades folket friheten att sjelf uppsätta sin regeringsform. Detta har gjort dem till ett lyckl:gt folk, och deras konstitution anses för den bästa i Europa. Deras mynt är förbättradt, så godt som något annat lands, om ej bättre, deras bandel och näringar tryggade af visa författningar och lagar. Uti vårt Svea land var vid samma period äunu flere förmögne och välmående städer, industri och näringar uti någorlunda flor, myntet ej försämradt af en uppjagad kurs, mera sedlighet bland allmänheten, fylleriet vida mindre, patriotismen varm, lyx och öfverflöd i mat och dryck, klädsel och boningar mera sällsynt och, kort sagt, landet, om ej fullkomligt lyckligt, åtminstone ej på b anten af sin olycka. Kastar man ögat på det närvarandr, ivilken bedrötlig syn? I,aga näringar som föda sina idkare, knappt en femtedel kreditägande borgare i våra uppstader. En mängd handilsbodar, de flesta tomma på köpare — verkstäderna tysta — källare och krogar måhända endast eller mest besökta — och våra landtmän behäftade med nära 100 mill. känd intecknad skuld, och kanske inemot lika stor okänd skuldsumma i enskild väg. Fattigdom med fylleri och deraf i spåren följande laster och brott tilltaga dagligen — allmän rörelse hämmad och stillastående; nederlag i stapeloch sjö-städ:r af utländske produkter, till ichemska konstflitens qväfvande, och på vägarne korsa hvarandra resande utländske handels-cxpediter, för att utprångla sitt kram och förlaiaa Svenska händer. Att vilja betaga Svenska konstsinvet förmåga och skicklighet, att framtränga lika med andra nationers — är falskt. — Vi kunna framvisa lika, och tilläfventyrs större snillen än andra nationer uti både vetenskaper och konster; men blifva de väl i sin första uppkomst så riktade och skyddade, att landet alltid får skörda frukter deraf? Huru läg ståndpunkt våra näringar och fabriksalster äro vid, visar Motala verkstad nogsamt, som, oaktadt Konungens, Ständernes och ett rikt bolags skydd och understöd, tikväl icke förmår upprätthålla sig Huru skall det väl då gå med den enskilte industri-idkaren? Månne ej detta ullräckligt utvisar bristerne i våra Borgerliga lagar, felande sammanhållning till ett belt, en alldeles förfclad organisation i Styrelsen. Må man aldrig förgäta. att orättvist vore tillskrifva sådant vår älskade, åldrige Konung. 1809 års misslyckade statshvälfning — de män som ledde den, och med en brådskande hastighet uppgjorde Regerings-formen, den man nu jemt lappar och lagar likt en ojemt nött rock, torde få tillskrifvas hafva grundlagt största villervallan. Den har satt de bäda höga statsmakterne uti harnesk emot hvarannan, då de borde vara en vilja, en själ. Vår store Konung kan ej dela sina känslor olika till sina undersäåtare och brödra-folk, göra det ena iyckligt och se det andra på branten af sitt fall. Vore ban blo!t mäktig att på vårt språk fatta sanningen ohöljd, ej förställd af hans modersmåls grannare och lenare fraser, så tilläte visserligen icke hans ömma tadershjerta att neka Svenska folket samma lyckliga belägenhet som det Norrska, det vill säga: en Konstituti nsoch Represeat. förändring, hvarförutan rikskroppen täres till ett intet med hvarje dag. Folkets sällhet skulle ej allenast härigenom beredas, utan tucendetals bekymmer fly från Thronföljaren, vår älskade Kron-Prins, uti vår grånade Konungs lifstid, så allmänt, så lifligt och trofast älskad och ärad, att några skakningar håraf ej kunna uppkomma. Jag lemnar offentlighet åt dessa mina enskilte tankar, på det sanna fosterlandsvänner, som älska och ära sin Kozung, och vilja hvad rätt är till allmän båtnad och trefnad, må begrunda deras värde, förtjent celler oförtjent af uppmärksamhet, och tillrättavisa mig i min välmenande syitning. Wimmerby den i Dec. 1834. Sam. A. Björkgren. Färegare Ekon.-Direktör.