HH t HBllms ssonnnnJnmJxmmmnn Mn
hållande, som alldeles obestridligt ligger i den an-
dra, evinrar om bin håles särt att läsa bibeln. Han
fann, som bekant är, allt hvad han ville finna deri.
Så ungefär göra äfven nu Minerva och hennes Insän-
dare, och deras konst är ej att föraka, ty deras
Läromästare är i sanning en Auktorit:t att åbero-
pa. Icke för alt vederlägga denna Anusatoritet, men
för att gifva Minerva anledning till nigra flera ar-
tiklar, taga vi oss friheten göra en liten anmärk-
ning vid hennes invändasingar:
Att allmogen 1cse låter döda sina inteekningar,
vär hon kan det, visar sig af sjelfva uppg frerna i
den citerade Em! yetsberätt elsen vara ett rägot för-
hastadt påstående, ty hen har hvartdera af de 3
åren låtit döda til ett bre lopa af mer än 610 000
Rår. Men avotagom, stt hon försummade detta, så
måste mana å minsione m:dgifva, artnyainteck in-
ger vanligen ice ske, så fremt den g: mia kn trans-
porteras. I allt fall är det säkert, att ingen förny-
ar e redan mmlösta. Dessa skola såletes efier 10
års för lopp af siz sjelfva försvinna, och upphöra
att gravera egendomen. Minerva torde sålunda vid
tillfälle kunna tjena oss med en liten uppsats, hu-
ru det sår till med de S-enska bondh-mmanen,
som ef er hvad bon sjelf erkänner, för 3 år sedan
voro intecknade med nära 24 millioner, eller mer
än 13 procent af deras virde, huruvida inoteck-
ningsbeloppet då var större eller mindre än to år
förut. Man torde då icke kunna undskylla sig med,
att allmogen försummat låta döda de inlösta ty
dessa bafva då natusbligtvis dödat sig sjeltva, de
smnåtte harrört från arfstiften eller från en, på hvad
sätt som belst, äsamkad gäld.
Vidare hemstäalla vi till Minervas Insändare, som
vill finna orsaken till de nya inteckvingarna i de
nya egendomsköpen, om icke vid de fl-sta sådana
köp i synnerhet bland allmogen til!g5r på det sät-
tet, att sällan någon säljer ea oaraverad egendom,
endast af lus att bli af med densamma, utan att
ägaren vanligtvis säljer derföre, att han ser sig
tvungen dertill, att egendomen är så skuldsatt, att
den ej kan bära någon högre inteckning och att nå-
on af de deri befintliga inteckmingarna är udp-
sagd och förfallen ull betalni g. Icke sillan må-
ste inteckningshafvaren blifva vid egendomen, för
att frälsa sin inteckning, eller måste köparen lösa
ut någon sådan bvi! ken blifvit upps-gd, och för
hvilken ägaren forceras. Of:a min-kes således in-
teckningsbeloppet genom köpen. WVisserligen hän-
der det äfven att någon exda köpare, för den obe-
talta köpesumman låter taga en ny inlecknizg; men
dessa fall torde nu för tiden vara sällsyntare, än
de, då inteckningar dödas genom köp. Antacer
man emellertid att dessa båda förhå!landea äro li-
ka — och man torde genom elt sådant antagande
verkligen gynna Mioervas Iosändare —, så upp-
kommer det faktum, att köpen hvarken ökat eiler
minskat det allmänna in!eciningsbeloppet. Den verk-
liga tillväxten i de jordurukande klassernas skuld,
at nära 11 millisner på 3 är, skulle då qvarstå så-
som ett obestridligt tidens tecken. Evrvaellertid er-
inra vi, att vi sjelfve ville härifrån afpruta ävnu 2
millioner; summan är i allt fall genska betönk ig.
Då vi talit om den möjliga förminskningen genom
inlösta, mena icke dödade inteckningar, så böra vi
äfven erindra om all den skuld, åsamkad usader des-
sa år, som j biifvit intecknad, dels ermsedana man
icke mera brytt sig derom, dels emedan ingenting
fiones å låntagarens sida, som ytterligare kunnat
intecknas. Räknar man verkligen för högt om man
tror den aldramiost motsvara de supponerade 2
millionerne?
Vi hade antydt, att Adeln, som förlorat 200050
Rdr af sin årsinkomst, förmedelst ökad skuld och
minskad egendom, nu sannolikt miste söka en er-
sättning genom segrade avspråk på Statens embe-
ten och förmåner. Minerva försskrar, att med den-
na sålunda utarmade Adel ej hav nåson fara, och
hänvisar, bland de Statens förmåner om så dess
Ledamöter öppna, i fail de kanna rätta vägarne, äf-
ven till tidniegsskrifveriets Vi böra må: hända ej
bestrida det Minerva har ratt, :y bon vet måhända
bäst hvad detta i längden inbringar.
dnun, UuLAAtb mera OM Flora na La llaton