tunnor kol icke någonstädes äro i sådant ändamål tillräckliga. Vidkommande frågan om smidesrätten, anser j.g, att Siåndet gerna kan låta bero vid Utskottets betänkande, emedan hvad Bergslagerne beträffar, olisa förhållanden för olika örter äga rum, och den sya smidesst-dgan, som enligt nyligen erhållen tillförlitlig und-rrattelse, är att under loppet af år 1830 förvänta, kommer att, utan hinder af Rikets Ständers besiut, afse de särskilta lokalomständigheter, hvilsa vid Bergskommissionens undersökningar år 18335 varda utrönta. Lyckas de tilltänkta förnyade puddlingsfö söken och använxrdande af varm app:srat äfven till stångjernshärdar, så kan för säkert antagas, a!t derigesom åstadkommes en sådan hvälfning i i bergshandterivgen, att våra, i hänsigt till stångjerostillverkningen nu sksende berakningar icke bifva användbare. — Utskottets utlåtande i afseende på smidesskattens jemnare fördrelniog är så grundad: 1 billighet och rått-isa, att någon anmärkning deremot icke skaligen kan göras. — I förening med frågan om ny författning rörande mutsedlar och jordäganderätt i grufvor, hade l:mpligen kuvnat framställas behofvet af förändrad ansvarsiag för grufvebiytning i annan o-dning än så kalladt rätt Bergsmannavis. Denna jag är nu sådan, att ingen utan bäfvan kan se densamma tillampad. Den belägger nämligen förbrytaren oblidkeligen med icke mindre än halsjern, och kan således lämpligen tjena såsom ett bland de mångfaldiga bevisen emot dem, hvilka, nitälskande för status quo, aldrig tröttna att pistå, det ingenting ruttet i den Svenska staten finnes. För bedömande i allmänhet af de med de:ta ämne gemenskap ezande mäst vigtiga principfrigor, hänvisar jag till Herr Varnos derom afgifne motion, som ådagalägger att ban med en öfverlägsen och skarpsionig blick uppfattat desse frågor samt utvecklat sine grunder med det klarhet i bevisning, som man är van ait finna i hans altid sakiika, kärnfu!la och öfvertygande språk. I afseende på Her Weeros uppgift ville Herr P. endast erinra att differencen blir vida större än Herr Wern upgifvit. (Forts. fö-jer.)