Vår lilla efterräkning med uppgifterne i Hr Ju-
stitie-Stats-Ministerns embets:berättelse, lärar ba
kommit ganska olägligt, ty både Minerva och hen-
nes Insändare synas makta förgrymmade öfver de
siliror vi hafi den oiyckan, a!t afven kunna läsa i
denna berättelse. Det förstås, att ehuru silfran nu
förut gaf en lika säker som hugnanie bevisning
om folkets välmåga, så bevisar hon Ivgenticg, när
bon ej bevisar bvad mean ville hafva b:visadt. Att
alimogen köpt mera -gevrdom, cn den sällt, och
följaktligen blilvit på 3 är en million rikare på
papperet, det är oomkulistöjligt, ty siffran bestyr-
ker det, Men atv bon satt sig i 6 millioner större
skuld, det är en alldsles oviglig slutsats, ty här
uppger Siffran visserligen 1e.e satta förhållandet.
De nya inieckniogarna äro ingen skul; bevars
tvertom! de äro en rev vinst för allmogen, ty hon
var icke låtit döda ce gamla iInteckningarnu och
de nya, som kon tag ti su egendom, åo cn
förökning 2 galden, utan hafva uppkommit, evligt
Minervas uppgift, ger orre arfskiften, och enligt heu-
nes I.sändares genom de nya köpen Detta satt,
att snart sagdt i samma audedrag åberopa till sin
förmån den ena siffran och fräckt neka det för-
ss UU— — . . X 2 s—