min bade blifvit drifna ur landet.
Riks-Rätten hade förliden Lördag den 10 dennes sitt fem-
te sammantråde, då, med återställande af slutpaäståendet, ä
svarande sidan afgafs följande slutl:ga förklsring:
Till Högl fl. Riks-Rätten!
Då afsigten med de af oss fr mställda avnrärkningar öf-
ver form blifvit tydligen uttryckt; då vi j inför Höglofl.
Riks-fätten in!å it oss i någon :ed-rlåggning af H: Justi-
ti Ombuds annens svar; samt då andtligen Högloll. Hiks-
Rätten deröfver fattat sitt beslöt, — syces något, vidare i
deona d I icke vara att anföra. En enda erinran, med
blott häns gt till framtiden, torde henäget upptagas. Hr
Justitie-Ombudsmannen, hvilken, som dess ord lyda, ej kan
wedzifva någon judiciell pröfniog af Konstitut:ons-Uiskot-
tets åtgärder, yrkar, alt en rem ss f ån detta Utskott o-
vilikorligen gör till fyllest för ärendernes vidare utföran-
de. Till hviika rättsvidriga siutföljder skulle likväl ej
d nna grundsat!s am fortsatta tillämpning kunna !eda?
Eller månne det ej låter tänka sig, att en remiss från Kon-
stitutions-Utskottet kan innebära, eller stödja sig på en
afvikelse från grundlagen? Herr Justitic-Ombudsmann:n
synes ock hafva avat något sådant, då han, under förut-
ättnivg att olika åsigter möjligtvis kunde gö a sig gäl-
laude, ansett sig befogad, att hvad angår sen första af vå-
ra avmärknoingar, inlåta sg i en utförlig vederläggning
deraf, men I kväl för bisett båda de senare, 1 sjelfya sak.n
värmare i gripande. Uti denna del kan Hr Justitie-Om-
budsmannen sägas hafva tagit föresyn af dess principal,
Konstitutiovs-Utskottet, som först insåg vigten att ställa
Stats Rådets ledamöter under anklagelse och :edan tyckes
h.fva betunnit sg i ett slags förlägenhbet, då fråga blef
om anledningar och skäl.
Hitintitls afva Sverg:s lagar i allmänhet varit så för-
stådda, att om en af Statsmakterna, Konungen, fiasner an
ledning att läta dess Ombud.man, Justitre-Kansleren, an-
ställa åta!, Domstolarna, från den lägsta till den hög ta,
icke ansett eller b rdt anse sig hindrade af remissec, att
efter lag pröfva, huruvida, med hänsigt till for-
m rna, allt vore iakttaget, som kunde i flyta på den åta-
lades i lag grundade rätt. De som : u föra folkets talan böra ej
glömma, att dess frihet under lag säkrast vårdas, då la ens
helgd äfven af folket hyllas, samt i dess namn erkävne:-.
I afseende på sjelfva saken, få vi vördsamt åberopa ut-
vecklingen deraf uti vår första skrift. Åklagaren och de
anklagade fisnas vara öfverens om hufvudfaktum. De stöd-
ja sig äfven på samma lagar, men skilja sig väsendtligen
rörande deras rätta förstånd och tillämpning.
Uti vå. under den 27 sistiidne December afgilna förkla-
ring hafva vi sökt visa, att det klander emot vår rådgif-
vareåtgärd, som först Konstitutions-Utskottets pluralitet,
sami sedan Hr Justitie-Ombudsmannen velat grunda på 75
S Riksdagsordningen, icke kan vara tillämpligt på Konun-
gens rätt, att under Riksdagens lopp tili Rikets Stän-
der aflå!a prupositioner i hvad ämne s.m helst. — Dere-
mot hafva vi ej tilltrott os kunna gå så långt, som Hr
Justitie-Ombudsmannen senast gjort, då han upphöjer s!g
till tolkare af Grundlagen, och bestämdt förklarar, att me-
ningen i samma 75 9: skulle två Stånd stanna emot
tva, förfalle frägan, utan att samma fråga må
kunna vid den Riksdagen ånyo väckas eller upp-
tagas, ovilkorligen skulle lända båda Statsmakterna till
efterrättelse, och att derföre, efter hvad inom Riks-Stån-
den i lånefrågan sig tilldragit, ett undantag till följe af
denna 4 bordt äga rum i afseende på Konungens rätt att
till Rikets Sänder sina propositioner afl ta. Lyckligtvis
har deuna åklagareförklaring af Grundlagarna än-
nu icke förmått hemta något stöd af 83 9 Regeringsformen.
Då man med uppmärksawhet läser tvanåberopade 75 S
Riksdagsordningec, samt härleder sitt omdöme från :s he-
la uppställning och slutföljder, måste man erkänna, att den
egentligen och uteslutande utgör ett rättesnöre för beräk-
ningen af Riks-Ståndens särskilta röst. r; men icke har rin-
gaste gemenskap med Konungens rätt att väcka frågor, och
propositioner afgifva. Främst förutsätter denna de be-
skrifna fall, då Grundlag bildas af fyra Stånds beslut med
Konungens sanktion. Dernäst stadgas om alla de öfriga ä-
reader (med undantag af vissa tydligen bestämda, hvarom
är särskilt föreskrifvet), der tre Ständs beslut jemte Ko-
nungens samtycke äro tillfyllestgörande. Sedan åberopas det
fall, att två Stånd skulle stanna emot två, då, i de frågor
hvarem vissa upp: ämda Grundlags SS handla, det förblif-
ver vid hvad förut stadgadt varit, utan att frågan vid den
Riksdagen må vidare upptagas. Sist åberopas hvad ett an-
nat Grundlagsbud stadgar om frågor som ej kunna förfal-
la. — Hvem inser icke att hela denna filiation afser ett
stadgande af ordning och reda, men ingalunda innehär nå-
gon inskiänkning af hvad antingen Regeringsformen eller
Riksdagsordningen annurstädes, (såsom 1 dess 27:de 95) re-
dan föreskrifvit?
Deremot har Hr Justitie-Ombudsmannen alldeles icke
velat till pröfning upptaga vår hänvisning till denna 27:de
S Riksdagsordningen, möjligen derföre, att den står i verk-
ligt samband med den egentliga frågan. Men, oaktadt det-
ta förbiseende af en blard hbufvudgrunderna för vårt för-
svar, hvarvid vi icke, såsom i formfrägan, fränträdt nä-
got benceficium juris, anse vi oss likväl böra åberopa
hvad derom i vår första skrift redan anförat blifvit.
Dernäst böre vi ytterligare fästa Höglofl. Riks-Rättens
uppmärk-amhet på den ingaluBda begränsade rätt, som
denna grundlags-Y Kongl. Maj:t tillägger. Deruti finnes
ick- något sådant undantag, som det Hr Justitie-Om-
budsmannen ansett oss hafva bordt hämta af 75:te S Riks-
dags-Ordninpgen. Dessa tvän.e SY innebåila ingen hänvis-
ning på hvarandra. Andra momentet i 27 upptager al-
Ja de slag af sropositioner, som ä Konungens sida känna
komma i fråga, samt för att göra stadgamdet ännu tydli-
gare och utesiuta all inskränkning, tilläggas älven orden:
jemte andra raål; under hvilken benämning allt hvad
som från Kenungen till Rikets Ständer afgår, och sem
förut icke är särskilt upptaget, nödvändigt mäste vara i-
begripet. För de-sa propositioners aflåtande finnes icke