nal. 2d2 1 iadnasotltech. IUCUdOStICDUE TE TICATVIICR UP
ver Konstitutions Utskottet i anledning af samma
förslag, i Fredagens Aftontidning (som tillika med
Dagligt Allehanda hufvudsakligen redigeras af Hr
W. F. Dalman), synas oss i hög grad förtjena att
rekommenderas äfven hos våra läsare:
Konstitutions-Utskottet har genom detta betän-
kande satt kr;nan på den egna art reformistiska
verksamhet, som under innevarande riksdag, i sak,
utmärkt det. Vi säga med flit i sak, tyiord har
förhållandet varit heit annorlunda. Ordmeningen
och andemeningen af Utskottets grundlags-föran-
dringsförslag hafva alltid med en beundransvärd
konseqvens gått hvar sin väg, derunder de jemnt
vändt ryggen åt hvarandra. Få af Utskottets vig-
tigare betänkanden finnas, der icke böjelsen för san-
sade reformer med stora ord står att läsa, der ic-
ke tidens fordringar, upplysningens fortskridan-
de få sin akademiskt rundade mention honora-
ble, och der icke resultatet af de upplysta och
reformälskande deklamationerna är ett — betämdt
tillbakaskridande eiler åtminstone ett fjettrande af
all fortkomst. Det är en högst besynnerlig tillfäl-
lighet, den vi säkert förmode hafva undfallit den
segervanda majoriteten i Utskottet; ty att den
skulle härleda sig från en väl öfvertänkt och ge-
nomförd Machiavellism, det skulle vi för ingen
del i verlden vilja tro ett Svenskt Ko:stitutions
Utskott om.
Emedlertid uppenbarar sig detta förnållande,
såsom vi här ofvan antydt, å nyo rätt märkligt i
förevarande betänkande, och ett litet skärskådande
deraf skall lägga detta i dagen.
Det har, så vidt vi veta, hitintills aldrig blifvit
bestridt i något konstitutionelt land eller af någon
författare med konstitutionella tänkesätt, att ju
hufvudstadenr är det enda lämpliga och, vi skulle
nästan vilija säga, — under bibehållande af full-
komligt fri utveckling åt opinionsstriden — möj-
liga ställe för national-rep:esentaionens samman-
träden. Endast i tider af de största poliiska skak-
ningar har i andra länder fråga uppstått om för-
läggandet af dessa sammanträden till aodra orter,
och äfven i Sveriges grundlag är redan ett, efier
vår åsigt, fullkomligt tillräckligt undantgs-stad-
gand: i thy fali nedlagdt. En motionär har lik-
väl funnit, bland mycket annat rörande förmen-
ta besparingar af tid och penningar, att fly:t-
ningen borde ske på grund af de infly:elser
som inom Riksdagarnes nuvarande local, mot-
verka ett sannt och sjelfständigt uttryck af folkets
tänkesätt. Utskoitet har gillat motionärens grund-
zde, men dock funnit riksdagarnas sammankal-
lande i hufvudstaden, såsom regel böra qvarstå.
Utskottet har vidare alldeles förbigått det märk-
värdiga skälet om inflytelserna som motverka ett
sannt sjelfständigt uttryck af folkets tänkesätt,
hvilket likväl synts oss högst nödvändigt att när-
mare utreda, då det obestridligen står i ett nära
sammanhang med den gillade grundidna. VWida-
re har Utskottet, under ytterligare lofordande af
motionens syftlning, framställt förslag om Riksda-
garnas förläggande skiftevis till olika orter, sedan
det nyss förut förklarat, såsom allmän regel, att
de borde hållas i hufvudstaden! Slutligen iaskrän-
ker s:g hela den föreslagna 1edaktionsförändringen
dertill, att riksdagsorten må ombytas, så framt syn-
nerligen vigliga omständigheter göra ett undantag
nödigt eller nyttigt, hvilket visserligen är en gan-
ska stor maktutv:dgning förlänad åt Konungerc;
men hvilket förslag dock jemförelsevis med Utiskot-
tets yttrade förkärlek för motionärens grundide
och för ambulatoriska Riksdagar i allmänhet, de
der, bland mycket annat godt, äfven skola sprida
njutningen af Konungens åsyn till alla Rikets
landskap, hvart och ett i sin tur — lemnar ett
nog magert resultat.
Vi vilja — med iakttagande af samma lofliga
förbehållsamhet, som utmärker sjelfva betänkandet,
hvilket blott här och der antyder, hvad det kun-
nat vifva deraf, om man velat eller ännu vågat
tala rent språk — inskränka våra konmentarier
öfver detsamma (sjelfva grundidea? torde, vid de-
batten i ämnet, inom Riksstånden få sin beböriga
utveckling) att blott hänvisa till hvad vi i indel-
ningen till denna uppsats yttrat om ordmening och
andem ning, och vi hoppas för hvarj2 läsare med
erforderlig skarpsinnighet, att följa betänkandets al-
la sinuositeter i spå:ea, hafva sagt allt hvad som
behöver sägas både till illustrerande af sjelfva be-
tänkandet och till närmare förklaring af de ofvan-
anförda orden, för såvidt de beteckna do höda nina