ma med min e3en framställning hufvudsakligen in-
stämmer: och vi undre, om med den ratt ait för-
klara sina ord, som enhvar väl måtte ega, de af
Bonde- St ndet, som i öfrigt biträdt Johannes Svens-
sons mening, icke äro färdige, att dervid fästa ena-
handa försigtiga villkor? belst då man från vissa
håll icke styr att framhålla denaa bändelse såsom
en sköld emo Niks-Rätten.
Oss syces att Statstidvingen icke borde fästa så
myckec vigt vid en ögonblicklig opinions-seszer in-
om hedervärda ståndet; äfven om den i verklighe-
Jen egt rum. Vi hafva ju skådat t. ex. i fråga om
den Konsl. propositionen angående I S. 5 kapitlet
missgärningsbalken, huru en vid remissen mycket
allmäst yttrad öfvertygelse i saken slutat med, att
nu befinnas på det yokligaste sätt vederlagd af 9
2östers pluralitet vid slutliga afgörandet.
Låtom oss således hvarken i Hamburger tidnin-
garna purra Europa, eller narra hvarandra inbör-
des.