ma med min e3en framställning hufvudsakligen instämmer: och vi undre, om med den ratt ait förklara sina ord, som enhvar väl måtte ega, de af BondeSt ndet, som i öfrigt biträdt Johannes Svenssons mening, icke äro färdige, att dervid fästa enahanda försigtiga villkor? belst då man från vissa håll icke styr att framhålla denaa bändelse såsom en sköld emo Niks-Rätten. Oss syces att Statstidvingen icke borde fästa så myckec vigt vid en ögonblicklig opinions-seszer inom hedervärda ståndet; äfven om den i verkligheJen egt rum. Vi hafva ju skådat t. ex. i fråga om den Konsl. propositionen angående I S. 5 kapitlet missgärningsbalken, huru en vid remissen mycket allmäst yttrad öfvertygelse i saken slutat med, att nu befinnas på det yokligaste sätt vederlagd af 9 2östers pluralitet vid slutliga afgörandet. Låtom oss således hvarken i Hamburger tidningarna purra Europa, eller narra hvarandra inbördes.