VN SA USSR Vy UCOTES
sitt slutpåstående i aktionen inför Riksrätten. Det
är af följande lydelse:
Vördsamt Memorial!
Sedan den till höga Riks. Rätten, i pu föreva-
rande sak, ingifne svaroskrift vid sammanträdet den
27 sistl. Dec. mig tillställdes, har jag ägt tillfälle
att taga nödig kännedom om hvad denna skrift
innehåller, och bör i dag, med den sammas åter-
leronande, vidare å Embetets vägnar mig utlåta.
Under åberopande af Lagens bud, att innan nå-
got, som utgör hufvudsak, får upptagas till pröf-
ning hos Domaren, först bör tillses, om och huru-
Zedes det blifvit iakttagit, som hörer till formen,
framställas i början af svaroskriften trenne serskilta
anmärkningar, hvilka, ehuru uttryckligen förklaras,
att de icke äro förenade med afsigten att deraf
draga något beneficium juris, likväl, då derjemte
såsom en åliggande pligt yrkas, att rättegången i
denna sak bör lemna ett ojäfaktigt efterdöme hu-
ruvida allt det är vordet iakttagit, som med en i
Lagarna stadgad rättegångsordning instämmer, o-
tvifvelaktigt lära få anses underkastade Höga Riks-
Rättens pröfoing och således erfordra dess utlåtande.
Som desse anmärkningar, om de icke åsyfia, åt-
minstone synas röra ingenting mindre, än att till bå-
de grund och behörighet jäfva den handling, inom
hvilken någon sak icke funnits, eller Rikets Hög!ofl.
Ständers Konstitutions-Utskott, likmätigt 106 f.
Regerings-Formen, fattade och genom remiss, Ju-
stitie-Ombudsmannen meddelade beslut, att åtal i
detta mål skall äga rum, böra de, efter min tanka,
icke bero af en å svarande sidan, i strid met upp-
gifne gruuder, förkunnad eftergift af den påföljd, de
lagligen skulle kunna medföra, eller stanna vid ett
förklarande af Domstolen, föranledt af denna tve-
tydiga eftergift; utan de måste fast heldre, för de-
ras vigt i konstitutionelt hänseende, påkalla ett me-
ra bestämdt utlåtande, på det att denna sak må
bära vittne ej mindre om iakttagelse af en laga
rättegångsordning, än äfven och med detsamma om
bibehållande af de i lagarna utstakade gränsor e-
mellan lagstiftande makten och den l2g:kipande.
Af dessa förenade anlednivgar tillhör det äfven
mig, att bemöta de framställda anmärkningarne,
hvilka i sådant afseende här upptagas i den ord-
niog de förekomma, nemligen: :
1) Huruvida Konstitutions-Utskottet, då det tiil
åtgärd i anmärkningsväg upptagit förevarande ären-
ae, som af Regeringen under nu påstående Riksdag
blifvit behandiadt, förfarit efter grundlagens bud
och anda, samt i enlighet med dess ezen bestäm-
melse ; hvilket ifrågasättes, helst 105, 106 och 107
SS. Regeringsformen, 29 och 76 SS: Riksdagsordnin-
gen, samt 11 f, af Ansvarighetslagen för Statsrå-
dets Ledamöter och Föredragande skulle gifva vid
handen, att Utskottet hade att beräkna tiden för
dess granskningsrätt ifrån början af en Riksdag till
början af en annan.
2) Att Konstitutions-Utskottet, om det än va-
rit befogadt att ärendet handlägga, tyckes åtminstone
hafva bordt fördröja dermed , intilldes; sig visat,
hvad slags beslut Kongl. Maj:ts nådiga skrifvelse,
som redan var remitterad till vederbörligt Utskott,
kunde bos Rikets Ständer föranleda ; och
3) Huruvida Konstitutions-U:skottet, vid behand-
lingen af detta ärende och des; afgörande, såsom
det sedermera utlemnade protokollet upplyser , må
anses hafva i öfverensstämmelse med rätta sättet
för handläggningen af allmänna ärenden förfarit.
Den jucicella pröfning af Konstitutions-Utskot-
tets åtgärder, som med dessa anmärkningar åsyftas,
kan jag för min del icke medgifva. 106 5. Rege-
ringsformen, som förmår, att Konsti!utionsUtskottet
äger ställa Statsrådets Ledamöter under tilltal in-
för Riksrätt, utmärker allenast ett sådant vilkor
för sakens upptagande vid domstol.
är i förevarande mål uppfyldt; och ifrån den stund
Konstitut, Utskottets beslut, att åtal skall äga rum,
fattades, men icke tidigare, lärer d.nna sak, betrak-
tad såsom en på rättegång beroende fråga, räkna sin
begynnelse. Hvad i öfrigt under ärendets handlägg-
ning hos Utskottet förefallit, bör lika litet, som an-
dra förhandlingar inom Riks-Stånden och deras Ut-
Det:a vilkor
skott, kunna dragas under domarens ompröfvande,
minst med åsyftning att ifrån föregående åtgärder
eller förmenta fel vid behandlingssättet söka anled-
ningar till häfvande af det deficitiva beslut, som
blifvit fattadt och behörigen kungjordt. I följd här-
af och då detta beslut måste besiå med den kraft
och verkan 106 f. Regeringsformen detsamma till-
erkäoner, bör jag således främst yrka, att de väckta
PR