manDinada acimn, 5a OsKlljaäagilat, all ac Had pa en
gång skola stå eller falla. I min tanka äro de af
hvarandra så oberoende, att de både kunna och
böra åtskiljas. Utskottet har uppmanat Ständerne
att ställa sig till efterlefnad Gruuodlagens bokstaf,
såsom både Ständerne och Utskotten öfverordnad;
men det är ej den döda bekstafven som är Stän-
derne öfverordnad, ty botstafven dödar, men an-
dan gör lefvande; utan är det genom Ständerne,
som en lefvande anda skall utgå ur Grundlagens
döda bokstaf. Talaren yrkade derföre återremiss
och att Utskottet måtte åläggas inkomma med jemk-
nivesförslag.
Vice Talmannen JON JONSSON anhöll att Se-
kreteraren måtte uppläsa 81 S Regeringsformen och
20 S Riksdagsordningen, och Anders Danielsson be-
gärde uppläsning af 56 f Regeringsformen; och se-
dan detta skett yttrade vice Talmannen, att af de
uppläste 31 S Regesingsformen och 29 4 Riksdags-
ordningen visade sig att Konstitutions-Utskottet
blifvit tillerkändt ett slags medlande makt i Grund-
lagsfrågor, och att ehuruväl 56 I Regeringsformen
möjligen kunde gifva anledning till en annan tyd-
ning, Utskottet 1 förevarande frågor dack handlat
i öfverensstämmelse med Grundlagens föreskrifter.
V. Talmannen önskade dock att någon i bebörig ord-
ning ville väcka motion om en sådan förändring,
som kunde berättiga Konstitutions-Utskottet-till be-
handling af dylika frågor framdeles,; på sått nu blif-
vit yrkadt; men innan denna förändring blifvit, på
sätt Grundlagen föreskrifver, antagen, vore v. Tal-
annen pligtig att efter ordalydelsen följa Grund-
lagen, sådan den vore och af :honom blifvit be-
svuren.
SAM. ANDERSSON från Östergötland åberopa-
de sin reservation emot Utskottets memorial och
instämde i Anders Nilssons yttrande.
JOHAN JACOB RUTBERG från Norrbotten för-
klarade, att han icke räknade på något godt ar-
bete af Konstitutions-Utskottet, hvilket, än för un-
derliga tilltal ställde till Riks-Rätt, och än trottsa-
de Ständernas egna föreskrifter, hvilket oaktadt, han
dock, på de af flera Ledamöter förut anförda skäl,
yrkade återremiss.
Flera talare instämde med Anders Danielsson och
Nils Månsson, och deribland OLA JEPPSSON från
Blekinge län, som trodde, att då allmgnna opinio-
nen, sival bland Ständerne, som deras hemcmava-
rande principaler önskade att Indrazgningsmakten,
såsom förhatlig, borde upphöra, hade det äfven va-
rit Utskottets pligt att fraraställa förslag till denna
makts afskaffande, utan afseende på Juryns bibe-
hållande eller ej, hvarföre Betänkandet borde å-
t-rremitteras och Utskottet föreläggas att ställa sig
Ständernas redan uttryckta åsigter till efterrättelse.
ANDERS DANIELSSON trodde att man af de i
dessa frågor åberopade 4S icke skulle kunna draga
acnan förovuftig tydning än den alla Riks-Stånden
fattat, och det vore ledsamt att en så gammal och
upplyst Ledamot, som vice Talmannen, skulle fram-
härda 1 förfäktandet af en tanka, som stode i up-
penbar strid mot nästan alla nationens representan-
ters. Hvar och en borde visserligen följa sin öf-
vertygelse, men om Talaren funnit att hans egen
öfvertygelse ej instämt med hela den öfriga repre-
sentationens, och han vore på en plats, der det for-
drades att frångå denna mening, för att undvika
en allmännare ovilja, så skulle Talaren väl visat
den aktning för Riksförsamlingen, att säga: jag
kan icke ändra min öfvertygelse, men jag resig-
nerar. g
NILS MÅNSSON yttrade, att om Utskottet kun-
de visa, att de åberopade grundlags f f lade hin-
der i vägen för Konstit.-Utskottet att ätskilja frå-
gorna om Indragningsmakten och Juryn, ville han
gerna ändra sin öfvertygelse. Detta hade ännu ic-
ke skett, men deremot alla Stånden äskat af Ut-
skottet att få frågorne åtskiljde, hvadan det varit
Utskottets pligt att en sådan åtgärd vidtaga.
PETER PERSSON från Jönköpings län instäm-
de med Nils Månsson, och hemställde, om icke det
vore lämpligast, att Vice Talmannen af:ade sig sin
befattning i Konstitutions-Utskoitet.
V. TALMANNEN anförde, att här vore fråga
om en grundlagsprincip, och att, om det visade
sig, att alla fyra Stånden enhäliigt derutinnan hy-
ste en, mot hans yttrade mening stridande åsigt,
han dertill ville inom Konstitutions-Utskottet lem-
na allt det afseende, som med grundlagen vore för-
enligt.
NILS MÅNSSON erinrade, att om än icke alla
Stånden ytirat lika tanka 1 detta ämne, det ändock