AULIN IA ER höra Rd MO NM EINER SJ 2 SRLE bål FR RIL RA AA
ganska betryckta omständigheter, och vi kunna
försäkra, att vi vid framtida tillfällen icke skola
glömma att erinra Dagbladet om sina ord, i fall
de tilläfventyrs skulle vilja falla ur minnet. Må det
likväl ursäktas oss, om vi ännu icke fullkomligt tro på
uppriktigheten i den hastigt påkomna sympatien.
Detta kan väl synas Dagbladet ohemult; men vi
ha ej ämnat att framkasta våra tvifvel utan skäl
och anledningar. Dessa skäl bestå nemligen deri,
att om de Vederbörande, från hvilka Dagbladet
hemtar sina statsekonomiska inspirationer, verk-
ligen ville erkänna att jordbrukaren och i syn-
nerhet allmogen år i behof af hjelp, så skulle de
nödvändigt äfven söka lemna denna hjelp på det
enda sätt, som kunde åstadkomma en allmännare
lindring, nemligen en förändring i hushållssystemet,
hvarigenom skatterna kunde nedsättas. Men vi
hafva haft tillfälle erfara, alt detta ingalunda lig-
ger i Styrelsens plan; enär man ifrån det hållet
ännu endast hör klander emot dem, som i sådant
ändamål vilja bjuda på besök i bondens låga ko-
ja Deremot är det icke svårt, att inse källan till
det egentliga nitet för lånets genomdrifvande. Utan
att nämna det allmänna vitsord, som riksdagsmän af
flere stånd gifvit öfver förlägenheten 1 provinserna,
har man för denna, såsom vi för några dagar se-
dan anmärkte, redan ett tillräckligt talande bevis
uti Hr JustitieStatsMinisterns embetsberättelse, som
utvisar elfva millioners tillökning på trenne år i
jordbrukares intecknade skulder. Vid ett sådant
förhållande är det väl klart, att med all den ovil-
ja, som råder emot en förändring i hushållningen,
blir detta dock innan kort en absolut nödvändighet,
så framt icke någon annan hjelp mellankommer:
och hvad är då naturligare, än att de personer,
som i så många år omgifvit thronen, och hvilka
ogerna se sina hushållsprinciper komprometterade,
i det längsta skola söka att undvika alla sådana
radikala läkemedel genom ett palliativ, hvarmedelst
åtminstone en och annan jordbrukare af dem, som
nu hafva lättast att framföra sin klagan, kunna
lindras för ögonblicket. På sådant vis kan dess-
utom äfven för nästa Riksdag finnas utsigt för ett
s. k. extra anslag, hvilket annars vore omöjligt;
ty i fall, såsom sannolikt är, bevillningen då ännu
mindre än nu tål någon påökning, så går det i
stället an att öka statslånet. Ett par millioner mer
eller mindre betyder ju icke så mycket.
Vi böra doch med den öppenhet vi alltid gjort
till vår första regel, medgilva att hvarken den anv-
ledning, som vi sålunda trott oss igenfi na, till det
utomordentliga nitet för lånets genomdrifvande, el-
ler vissheten att detsamma endast skall förlänga
fortfarandet af ett system, hvilket man annars elf-
ter all vår öfsvertygelse invan korrt skall nödgas
frångå, utgjorde ett tilräckligt skäl emot låret, i
fall oem åsyftade hjelpen dermed verkligen vunnes;
ty det vore obilligt att vilja sätta jordb:ukaren ce-
mellan, för att tillvigabringa en krisis i systemet,
hvilken Ständerne sjelfve hade haft vida iästare att
åstadkommea, utav skada för folket, genom afslag
på alla de nya anslagen, eller genom användande
af 107 f:n. Mena bwn rioga förhoppningar äger
man icke i detta afsvende? Begagnom Dsgbadsn-
sändarens egen bevisning. Förutsatt att han har
rett deri, att diskontlånen kosta 7 procent, då rän-
tan endast är fem, d. v. s. 2 procent isarskilda om-
kostnader, nya lånen skulle gulda 4 procent med
2 procents kapitalalafbetalnivg. Omkostnaden till
kommissicnärer till vederhettighets och gravations-
bevis etc. blefve Jock samma 2 procent, således 8
procent årli,en. Således åtminstone för det värsa-
rande I procent tyrg.e för jordbrukarer, som enligt
D:gblads insändarenvs eget påstående, eodast har
4 preceot af sin egendom ). Ävea bärvid vilja vi
,
s) Ötfverhufvud kan dock ingenting mera bevisa en
ytterlig eafald i statistiska beväkningar, än detta
påstående, som IH. Ex. G:efve Lövenhjelm först
rramstalide i dess brochyr om hypoteksförenin-
gar. Hvem brer per icke de tvänne sakerna: 1:0
Att den ränteprocent en jordegendom gifver, be-
ror på hvad jag betalt derför, och 2:0 Att en
mindre proceut afisstriog, af jorden icke bevisar
anvat, än att deta slags egendom anses äga hö-
gre värde och således betalas mera än arnan e-
vendom. O:2 jordegendom 1 allmänhet endast
gåfve 2 procent i afkastning medan vea allmän-
na penningeräntan vore sex, så bevisade de: en-
dast, att opinionen ansåg 2 gånger mera säkerhet
Losa I en landteoendom. än I Ullånta penningar