hörande, tillstädja hvad naturlig och borgerlig ordning påbjöde. Det vore tver:om landets allmänna kraf, att de bojor lossades, hvilka trycka näringsfriheten, hbvartill Talmannen i första rummet räknade en obehindrad afsättning af de artiklar hvar och en af egna produkter och-egna slöjder förmår åstadkomma. Betänkandet vore i rak strid med dessa åsigter, hvadan återremiss yrkades. ä.: Diskussionen var härmed slutad och Betänkankandet återremitterades. PETTER ANDERSON från Hallands län uppläste ett anförande, deruti han yrkade att de 111,000 Rdr, hvilka finnas outlånte af de 300,000 Rdr, som Riksens Ständer vid sista Riksdag tilläto, få från Backen utlånas till odlingars upphjelpande och underlättande, måtte i stället få i annan väg utlånas, genom allmänna Diskonten eller HandelsDiskonten, dock så att de fördelades på rörelsen vid samtlige Lånekontoiren, både i Siockholm, Götheborg och Malmö, med vilkor dock att Bankofullmägtige skulle ega ait, i mån af skeende ansökningar om odlingsiån, från Lånekontoiren indraga så mycket af berörde belopp, som för följan de året skulle till odlisgslån utgå; hvilket anförande till Banko-Utskottet remitterades. Banko-Utskottets härefter föredragne Utlåtande N:o 66, i anledning af väckt fråga om pension å Bankens Stat för aflidne Kammereraren, BankoOmbudet vid Lånekontoiret i Götheborg, J Wallmos Enka och barn, föranledde NILS STRINDLUND från Vester-Norrlands län, att afslå den pensiosen, under yttrande såsom allmän princip i dylika frågor, att det endast wore i lifvet som Embetsmannen werkade och för sin verksamhet borde lönas. — Detta framkallade en ganska varm framställning af Anders Danielson som med känsla beskref den aflidnes förtjenster om det verk, åt hvilket han egnat 30 år at sin lefnad, cech ansåg sig afbörda en helig pligt, då han offent ligen intygade de öfverlägsna egenskaper af skicklighet, oförtrutenhet och redhghet, som fästade Bankens erkänsla vid den aflidaes miane. Då Ständer-: ne dessutom beviljat en lika pension åt Banko-ombudet i Malmö, de Mards enka och barn, skulle det vara en grym orättvisa, att afslå den för Valmos barn, hvarföre Anders Danielson tillstyrkte pensionens beviljande. Efter det Strindiund förklarat att han icke ville bestrida aflidne Wallmos förtjenster, utan endast för Principen skull afslog pensionen, blef Talmannens Proposition först till bfall och sedan till återremiss besvarad med blandade ja och nej, hvarföre votering företogs, hvilken så utföll, att Ståndet med fyratiosex röster mot 31, ålerremitterade Betänkandet, Vid derefier skedd föredragning af Statssamt Allmänna Besvärsoch Ekonomi-Utskottens Utlåtange N:o 35, i anledning af återremiss på Betänkandet N:o 35, angående Passevolansafgsiften, deruti Bonde-Ståndet underrättade: att de 3 öfrige Stånden bifallit Bet, N:o 35, som alltså vore antaget, yttrade Änders Danielsson: för närvarande fioner jag i denna fråga nigot vidare icke kunna tillgöras, men jag anser det samvetslöst af Medständerne att hafva, genom bifall till förra Betänkandet, eftersatt deras åliggande att vaka öfver folkets rättigheter. Det aliena visar olämpligheten af vår närvarande representation och huru det, med dess bibehållande, blifver allt svårare för rättvisa och billighet att göra sig gällande. Med inskränkning till nästa Riksdag i det lidande, som nu förestår de rustande, i följd af Ständernes beslut, hade åtgärden måhända kunnat försvaras, men för hela femion år förefaller den mig oerhörd. Derefter Ståndet stadnade i det beslut, att sedan de öfrige Riks-Ständen genom deras lemnade bifall till Bet. N:o 35, betagit Bonde-Ståndet möjligheten, att vid denna Riksdag vinna ändring och rättelse i samma Riks-Stånds vid förra Riksdagen fattade beslut, hvarigenom efter Bonde-Stäåndets åsigt, Rustoch Rotehållarnes rätt ovedersägligen kränktes, så ansåg Bonde-Ståndet sig nödsakadt, att låta den väckta motionen och den, med skäl, hysta förhoppningen, att härutinnan komma i åtnjutande af rättvisa, för denna gång förfalla. Något vidare af vigt förehades icke,