Kyrkors underhåll 105: 104
SR 90,620.
Tnadelta räntor 164,070.
Indelt Spannmål, 70,610 T:r å 5 3353,0350.
Spannmål in natura, 3,475 T:r å 5 17,375,
Tillsammans Bko Rdr 565,620.
Allmänna Indragningsstaten.
Kontant anslag 230,350.
Indelta räntor 16,460,
Indelt spannmål 3 T:r 15.
Spannrål in natura, 201 Tr 1,455.
Tillsammans Bko Rdr 248,280
OM DEN VERKLIGA ORSAKEN ELLER
HEMLIGHETEN I LÅNEFRÅGAN
Och stundom ser det ut, vid spe-
le:s öma toner,
Som gråten trängt sig ned i gub-
bhens permissioner,
Bacchi Tempel.
I hela värt land finnas knappt några så måne
om den fattige och skuldsatte Svenske jordbruka-
ren, som Insändarne i Stockholms Dagblad och
andra goda tidningar. Det är bekant att tonen
icke alltid varit sådan. Tvertom torde någon hvar
påminna sig huru ofta Red. af detta blad och an-
dra som någon gång eriniat om den skattdragande
märgdens penmingebetryck, samt behofvet af alt
taga denna omständighet i betraktande vid sty-
relseplaners och prganisationers uppgörande, icke
blifvit förskonade för tillmälen att dermed u.så
missnöj:n mellan Styrelse och folk. Hvem kom-
mer icke ännu litligt ihåg den celebra striden om
allmänna nöden 1823, der nu mera afl. Friberre
Alexander Rudbeck genom en oskyldig vändning
råkade stöta upp Deras Excell-nser? Eller den
vamrekunniga besvärjelsen med eldbränderna? Öc,
mot Friberre H. A: ckarsvärd den 1 Mars samma
år för det han ifrån en skildving af skatteallmo-
gens tillstånd ledde sig till en motion om inskränk-
ning i kostnaden för våra diplomatiska beskick-
ningar; eller det berömda bibanvget till Post- och
Iorikes-Tidmingen år 1832, der samma eldbrän-
der åter voro framme, i anledning af en i detta
blad framställd tiblå öfver statsutgifternes stigan-
de sedan år 1809, eller en hop Talares försäkrin-
gar under denna riksdag, att Svenska folket all-
deles icke är för mycket betunogadt, hvarpå bevis
bämtats från de hugnande resultaterna? i Herr
Justitie StatsMinisterns underdåniga berättelse till
Konungen; eller huru de som icke beviljat allt,
tidt och ofta fått höra, att de vilja lemna bevä-
ringen naken och utan vapen, och blifvit utmåla-
de såsom Osvenske, underblåste af rikets fiender,
m. m. utan afseende derpå, att Styrelsen vid sista
Riksdag fick 3 millioner, extra, och att således fe-
let är, icke Ständernas, utan förvaltningens eget,
som I-mnat det angelagnaste osjordt; mycket un-
nat att förtiga.
Hvem skulle hafva trott, att alit detta skulle
hastigt förändras , sedan frågan blef om det ut-
ländska Lånet? Så är det likväl. På en gång fick
man höra de välkända instrumenterna stämda i den
mildas:e tonart; och de mest bevekande melodier
ijuda nu för Svenska allmänheten. En dilettant i
Stockholms Dagblad för sistlidne Fredag har med
ett rörande strängaspel, som knappast öfverträlfa-
des af Davids för den vredgads: Saul, sökt att upp-
mjuka de stela riksdagsmannens bjertan till lånets
beviljande. Se här några ord af texten: Iasän-
daren är en landtman, och hvad värre är, han är
skuldsatt. Han är vidare bland det slogs Landt-
män, hvilkas ekonomiska förkofran beror på de fi-
nansiella åtgärder Konung och Ständer kuona be-
sluta.? (Härl lärer Ios., hvad denna frågan beträf-
far, Onekligen hatva rätt, såvida, som det före-
slagna lånet ingalunda kommer att verka något
till Landtmäns förkofran i allmänhet). Nu komma
de egentligt knipande tonerna. Allmogens sku d-
sättning i diskonten skildras med en sanning och
FO hr . PT TI D sat