Kyrkors underhåll 105: 104 SR 90,620. Tnadelta räntor 164,070. Indelt Spannmål, 70,610 T:r å 5 3353,0350. Spannmål in natura, 3,475 T:r å 5 17,375, Tillsammans Bko Rdr 565,620. Allmänna Indragningsstaten. Kontant anslag 230,350. Indelta räntor 16,460, Indelt spannmål 3 T:r 15. Spannrål in natura, 201 Tr 1,455. Tillsammans Bko Rdr 248,280 OM DEN VERKLIGA ORSAKEN ELLER HEMLIGHETEN I LÅNEFRÅGAN Och stundom ser det ut, vid spele:s öma toner, Som gråten trängt sig ned i gubbhens permissioner, Bacchi Tempel. I hela värt land finnas knappt några så måne om den fattige och skuldsatte Svenske jordbrukaren, som Insändarne i Stockholms Dagblad och andra goda tidningar. Det är bekant att tonen icke alltid varit sådan. Tvertom torde någon hvar påminna sig huru ofta Red. af detta blad och andra som någon gång eriniat om den skattdragande märgdens penmingebetryck, samt behofvet af alt taga denna omständighet i betraktande vid styrelseplaners och prganisationers uppgörande, icke blifvit förskonade för tillmälen att dermed u.så missnöj:n mellan Styrelse och folk. Hvem kommer icke ännu litligt ihåg den celebra striden om allmänna nöden 1823, der nu mera afl. Friberre Alexander Rudbeck genom en oskyldig vändning råkade stöta upp Deras Excell-nser? Eller den vamrekunniga besvärjelsen med eldbränderna? Öc, mot Friberre H. A: ckarsvärd den 1 Mars samma år för det han ifrån en skildving af skatteallmogens tillstånd ledde sig till en motion om inskränkning i kostnaden för våra diplomatiska beskickningar; eller det berömda bibanvget till Postoch Iorikes-Tidmingen år 1832, der samma eldbränder åter voro framme, i anledning af en i detta blad framställd tiblå öfver statsutgifternes stigande sedan år 1809, eller en hop Talares försäkringar under denna riksdag, att Svenska folket alldeles icke är för mycket betunogadt, hvarpå bevis bämtats från de hugnande resultaterna? i Herr Justitie StatsMinisterns underdåniga berättelse till Konungen; eller huru de som icke beviljat allt, tidt och ofta fått höra, att de vilja lemna beväringen naken och utan vapen, och blifvit utmålade såsom Osvenske, underblåste af rikets fiender, m. m. utan afseende derpå, att Styrelsen vid sista Riksdag fick 3 millioner, extra, och att således felet är, icke Ständernas, utan förvaltningens eget, som I-mnat det angelagnaste osjordt; mycket unnat att förtiga. Hvem skulle hafva trott, att alit detta skulle hastigt förändras , sedan frågan blef om det utländska Lånet? Så är det likväl. På en gång fick man höra de välkända instrumenterna stämda i den mildas:e tonart; och de mest bevekande melodier ijuda nu för Svenska allmänheten. En dilettant i Stockholms Dagblad för sistlidne Fredag har med ett rörande strängaspel, som knappast öfverträlfades af Davids för den vredgads: Saul, sökt att uppmjuka de stela riksdagsmannens bjertan till lånets beviljande. Se här några ord af texten: Iasändaren är en landtman, och hvad värre är, han är skuldsatt. Han är vidare bland det slogs Landtmän, hvilkas ekonomiska förkofran beror på de finansiella åtgärder Konung och Ständer kuona besluta.? (Härl lärer Ios., hvad denna frågan beträffar, Onekligen hatva rätt, såvida, som det föreslagna lånet ingalunda kommer att verka något till Landtmäns förkofran i allmänhet). Nu komma de egentligt knipande tonerna. Allmogens sku dsättning i diskonten skildras med en sanning och FO hr . PT TI D sat