RT a a ON
tet upptagna pigina och f 1S i den nu gälland
Bevillningsförordvingen, uppstod diskussion, som
dock fördes utan nagor särdeles iiflishet, och egent-
ligen endast omfattade åtskilliga formfrågor. Be-
tänkandet blef dock, till fölid af de gjorda an-
märkningarne, till Utskottet återremitteradt.
Derefter företogs samma Utskotts Bet. N:o 39,
angåend- Ständernas Saluaccis, hvaruti Utskottet
föreslagit, att de städer, hvarest rättighet att, utan
afgift, införa och försälja kött, bröd och dricka,
ännu icke är landimannen medzifven, fortfarande
böra erlägga den uti Koogl. kungörelsen den 30
Nov. 1810 för dessa städer stadgade saluaccisersätt-
nings-afgift. Diskussion höröfver öppnades af An-
ders Danielsson, som ytirade, att det af erdalv-
deisen i Kongl. kungörelsen af den 25 Aug. detta
är, vore tydligt, att intet hinder mera kunde af
Städ:rna läggas för Allmoagens rättighet, att dit
införa och försälja kött, bröd och dricka, enär,
utan all fråga, dessa artikar kunde räsnas till afvel
eller bhemmansafkas!ning, hvarföre. återremiss yr-
kades, på det icke mera måtte bero af en eller an
nan hittills genom missbruk priviligierad korpora-
tion, att förhind a de nyttiga ve:kningarne af en
fri hardel. Flere af Stånde:s ledamöter talade i
enaharda syftning, och deribland JIVils Månsson,
som trodde, att så vida den ifrigavarande förord-
ningen icke skulle frånkänvsas all mening, eller på-
bördas någon, som icke innefattas i des bokstaf,
måtte derutaf vara klart, att allmogen, utan att
spörja bagaren, bryggaren eller slagtaren om til-
låtelse, äger rättighet, att i hvilken stad som helst
förstlja bröd, dricka och kött af egen afvel och
tillverkning. De 475,000 Rdr, hvilka för de hittille
emot denna frihet lagda hinder, hafva kommit
Statsverket till godo, kunds: ej vara af någon sär-
deles betydenhet, jemförelsevis till de fördelar, som
af en öppnad handeisfrihet äro att förvänta både
för borgare och laodtboz hvadan betänkandet, ef-
ter Talarens äsigt, bord- återemitteras.
JOHANNES SVENSSON från Jönköpings län ön-
skade högeligen fri införsel till städerre af slle-
handa landtmannaprodukter, och i följd deraf salu-
accisens upphörande; men, om Stärderne nu fri
oftogo Stiderne ifrån denna afgift och sedermera
genom pyssberörde kungörelses tillämpning förvis-
sades, att derigerom icke vunpits anran näringsfri-
het än cen 1826 och 1832 ärs författningar för
närvarande tillerkänner, nemligen ait bero af Stä-
dernas medgifvande, trodde Talaren att Ständerna
illa vårdat det sllmänna ivtresse, som borde utgöra
de: as förnämsta syftemål. Derföre måste saluaccisen
bibehållas, och åtminstone icke eftergifvas på an-
dra vilkor, än att allmogen ethölle fri och oin-
skränkt j;ättighet att i städerna försälja alla till-
verkningar och förädlingar af dess produkter, hvil-
ket så mycket mindre torde hafva varit afsigten
med innevarande års förordning, som uti Kongl.
Maj:ts nådiga proposition om Stat:verkets be-
hof, salauaccisen blifvit påräknad sem inkomst.
PETTER PERSON från Calmar Län (skri:teli-
gen) ansåg Riksens Ständer böra besluta en und.
skrifvelse till K. M. af det innehåll, att K. M.,
till undanrödjande af all tvetydighet om rätta för-
ståndet af K. Kungörelsen d. 28 sistl. Aug, ville
utfärda en sådan förklaring öfver densamma, att
derigenom tilläts införsel ifrån landet till alla Ri-
kets Städer af kött bröd och dricka, eller ock, om
detta ej vore K. M. mening, en ny författning, som
medgåfve Landtmannen denna rättighet; i hvilket
fall saluaccisen komme att upphöra, men i annan
händelse fortfarande erläggas af de Städer, der
ea slik införselsrättighet icke vore medgifven.
HANS JANSSON från Elfsborgs län, ifrade för
näringsfribetens utveckling såsom ett väsendtligt ele-
ment för all statsekonomiss förkofran; men som
han funnit att Borgar-Ståndets Ledamöter uppbjuda
alla krafter att motstå dylika åsigter, hvilket
måhioda äfven torde lyckas dem, ansåg han
högst betäskligt att borttaga salusccisen, hvilket
skulle blifva naturliga följden af ett förkla-
rand- om allmogens rättighet till fri införsel och
försäljning i Städerne af sine produkter. Då det
ifven berodde af Städerne sjelfve, att medeifra
en slik rätiighet, borde accisafgiften äfven qvarstå;
händelse det lyckaaes att erhälla en dylik tolk-
ning af innevarande ärs kungörelse i ärsnet, kom-
me saluaceisen de facto att unnhöra.
