de att detta förslag förtjenat e:t annat öde, än att,
såsom nu skett, bifva, com man säger, lagdt under
bordet, Talarens åsigt hade varit att frågan om
en ny civillazs stiftande för Banken nu borde upp:
höra sedan vi ha 1830 års lag. Frågan vore nu
klott om denna lag, i sitt nuvarande skick , är så
fullständig, att hver och en, som önskar realisatio-
nens bestånd, kan anse den vara genom nämnde
Jag tillräckligt skyddad. Det trodde åtminstone ej
Talaren. Tiilägg till denna lag voro både nödiga
och nyttiga, hvarföre Hr Helsingius anhöll att be-
tänkandet måtte återremitteras, på det Utskotten
måtte komma i tillfälle att närmare granska dei
ämnet ingifae förslag.
Ar HELLEDAY nstämde med Ar Helsingius der-
uti att Utskottet bordt taga förslaget i noggrannare
öfvervägande och yrkade återremiss.
Hr EKERMAN hade alltid hyst den öfverlygelse,
att lagar ej böra tillskapas eiler förändras, utan i
enlighet med nödvändighetens kraf. Ettsådant kraf
vore ej i fråga i afseende på Rikets Ständers Bank.
Talaren gillade resultatet af B-tänkandet, ehuru ej
dess princip. Man borde ej onödigtvis gifva sig ut
å ett stridsfäl, der måhända många stridshandskar
skulle blifva kastade, utan att vågon verklig seger
vanns. Hr E. var öfvertygad att Banken alltid
kommer att orubbad upprätthallas. Hen befarsde
ej att Ständerne skuile besluta en skadlig sedel-
emission; ty han trodde hvarje representant vara för
mån om sitt namn, för att låta det till efterverl-
den åtföljas af vanäran. Hr E. biföll betänkandet.
Arr NORMAN, J WIJNBLADT m. fl. förenade
sig med Hr Ekerman,
He HOLM ansåg all vidare lagstifoing för Ban-
ken vara intill nästa Riksdag öfverflödig. Hvarken
Bankens eller det allmännas säkerhet fordrade rågra
andra lagar än dem som redan finnas. Hr H. till-
styrkte bifall till betänkandet.
Ar BÅÅTH gillade att Utskotten afstyrkt anta-
gandet af Konsl. Maj:ts uti Dess nåd. proposition
gjorde förslag till lag för Banken, sedan Ständerne
vid Riksdagens början afslagit den sedan förra riks-
mötet hvilande nya redaktion af 72 4, Reg. formen.
Hvad det af Hr Helsingius ingifne förslag beträffa-
de, var det ett helt annat förhållande. Detta för-
slag åsyftade endast att förskaffa 1830 års Banklag
mera tillämplighet, mera tydlighet och kontroll.
Utskotten hade derföre borit mera än som skett ,
redogöra för de skäl, hva: på de grunda: sitt af-
styrkande i denva del. Såsom skal för desse åsig-
ter uppläste Talaren en del af Prosten Elfströms
reservation, (pag. 21) hvarigenom Talaren ansåg
tillreckligen åd-galagd nödvändigheten af de förän-
dringar och förkiaringar Hr Helsingii förslag inne-
höll, samt begärde af desse skäl återremiss.
Hr HELSINGIUS hade med ledsnad förnummit
att flere värda Talare yrkat på bifall till betänkan-
det. Med tillfredsstillelse hade likväl Talaren hört
att Hr Ekerman ej, lika med Hr Petrd, gillat Utskot-
tets premisser, deruti ej otydligt förespeglas att Ri-
kets Ständer äro utom lagen. Detta var en sats,
som Talaren ej önskat få höra framställd af någon
enskild represehtant, ännu mindre af ett Utskott.
Hen fortsatte sitt yrkande om återremiss.
Hr OLBERS ansåg rättigheten att stifta la-
gar för Banken tillhöra Konung och Ständer ge-
der gemensamt, uppgörande af reglementer för den-
samma tillhör ständerna ensamt. Då Herr Helsin-
glus i sip motion inom Utskotten, velat göra tillägg
till 1330 års Banklag, så hade Utskotten bort den-
samme upptaga. Herr O. yrkade derföre återremiss.
Herr HOLM trodde ingen finnas inom de sam-
mansatte Utskotten, som ej noga granskat Herr Hel-
singil förslag, så att uppgiften, att deråt ej lemnats
uppmärsamhet, var ogrundad. Utskotten hafva an-
sett att ingen ytterligare lagstiftning i detia ämne
vore behöflig, och det:a förklarande ansåg talaren
tillfyllestgörande.
Herr PETRE upptog Herr Helsingii yttrande att
han skulle gillat Utskottens principer. Talaren ville
blott erinra, det han endast sagt att man måste lem-
na sin hyllning åt konklusionen af Utskottens ifrå-
gavarande betänkande.
Herr FALHEM biföll betänkandet.
Genom votering bifölls detta betänkande med 16
Ja emot 11 Nej. Då man härtill lägger den för-
seglade sedeln, så finner man att ejl flera än 28 Le-
damöter öfvervarit utgången af denna diskusion.
Herrar Helledaji och HBelsingius reserverade sig
emot beslutet.
