tenkesalt borja bluilva, att vär krigstorvaltorng är i alltför dyr 1 fredstid och för litet beräknad på stora och pålitliga krafter i krigets ögonblick. Att utreda hvarför t. ex. Preussiska Staterna, med deras utsträckta beväringsstystem, eller England, med sitt värfningssystem , eller Frankrike med sin lottande konskription , icke synes hysa samma obelåtenbet, som nu Sverizse; att utreda om såan kan härröra af ett missförhållande emellan nationalrikedomen, denna vare nu stor genom ärfda besparingar eller genom förvärfda , och nationalförsvaret ; sådant synes oss böra framför allt vara föremålet för den Regerines egen omsorg, som väl icke längre bör tveka om nödvändigheten, att hålla sig fast genom opinionen och icke genom tvungna medel eller fraser. Emellertid vilje vi gifva en så mycket större uppmärksarmbet till den andra delen af Ar v. Troils motien, eller om vår krigsadministrations planmässighet och verksamhet: — icke för att klandra eller reta; men för att väcka vederbörandes uppmärksambet och nationens, om den skulle behöva, att sjelf genom sina ombud en gång verksammare taga uti denna vigtiga angelägenhet. Det fiones vanligtsvis ingen lättare väg till bevisning för att vederlsgga dessa slags framställningar, som äsyfta att endast prisa och rosa, äv att afleda rökelsen och låta dem bestrålas af sanningens klara dager. Hofoch S:ats-poesin, likasom Hofoch Stats-prosan, bemtar allt för mycket utur de falska bildernas outtömliga källa, för att icke folkets känsla skulle saga det: att man icke i uem bör vänta de sanningar, som behöfvas för nationens väl; och vi behöfva således; blott granskande följa Hr Troils satser, för att lätt visa deras brister, Hi v. Troil säger: att den som ärligt vill undersöka hvad i de sednare åren blifvit gjordt för Svenska kiigsväsendet, skall komma till ett notsatt resultat, emot dem, som förebrått Kvrigs-administrationen planlöshet, misshushållning och afvogbet mot nyttiga reformer:? och wi viljs derföre följa bonom i hans egen undersökning. Han säger: arreens indelning i inspektioner och brigader bar upphört, miltar-distrikt trädt i deras ställe och Generals personer på stat derigenom blifvit reducerade från 21 till 9. Men hvarföre inrättades då inspektioner och brigader? hvarföre behöfdes generaler på stat, nu mer än fordom? hvarföre utnämdes ett så oerhördt generalitet, efter år 1910, då man af 1808 års tilldragelser bordt finna, att de gamle freisgeneralerna mestadels äro för gamia att tjenstgöra när kriget utbrister? Och hvad vinner nationen på hela saken, då inga bespariogar å judelningsverket komma statsverket iill godo eller öka tillgångarne för de materiella behofven? har nationen icke, gerom hela denna cirkelgång 1 generalitetets org wnisation, en ökad kontant u!tgift af 54,700 Rdr årligen, oberäknadt en ökning af reseoch tiaktamentspenningarne? Han säger: Kon:s eget värfvade regemente ärind:aget, och de medel, som derigenom blitvit dispoaible, äro använde till ariilleriets reorganisation. Ja! artilleriet reorganiserades år 1816 efter princip, att genom manskapets minskning på fredsfoten kunna öka befälslönerna. Konusgens regemente indrogs för att åter öka artilleriets personal. Hela kostnaden för artilleriet är nu mycket större än fordom. Det högre befälets och tompanichefernas inkomster äro rätt betydliga emot förr; passevolansen uppslukar hvad på Konuogens Eget regemente kunnat inbesparas — och staten står med en direkt större utgift, under det att rustoch rotehållare i södra delen af riket indirekt högre betungas genom garnisonering af indelta soldater i Malmö, samt landet genom skjutsningsbesvär, irqvartering rö. mu. Man får aldrig i vårt land glömma, att de kontanta utgifterna icke äro allt som måste beräknas, och att tablå på kostnaderna för beväringsmanskapets beklädnad och utrednirg alltsedan 1814, naivt beskrifva omöjligheten, att gifva en sådan utur krigs-kollegil räkenskaper. Ett annat bevs på kärleken till hemlighetssystemet är, att om någongång händeisevis något som passerat 12om Krigsadministraionen blir synligt i tryck, uppstår det genast ett förförligt efterfrågande, förnämligast bland alla yngre tjenstemän , hvem som utiemnat bemligheten, Denna disciplin äger isynnerket rum inom krigs-kollegium, alldeles såsom om