lunda har Friherre Ludvig Johansson Bove afrest i Söndags, för att icke mera återkomma till Riksdagen, och försvaret för den nya Redaktionen af 5 Cap. 1 S. Missgerningsbalken utgjorde således sannolikt slutet af Hr Friherrns riksdagsmannaverksamhet, då Friherrn sjelf lärer yttrat, att det knapt är troligt, om han ock skulle öfverlefva ännu en riksdag, att han kommer att bevista den, för att icke öfverlefva sig sjelf. Ifrån BorgareStändet hafva bland andra Hrr Petre och Wern hemrest och ifrån BondeStåndet Riksdagsmännen Anders Danielsson och Hans Jansson m. fl. Alla dessa sistnämnde Ledamöter lära återkomma omkring den 15 Januari. Friherre Boye hade, ett par dagar före sin afresa, enskild nådig audiens hos H. M. Konungen. Ibland de ämnaen som i gårdagens plena förekommo hos RBRiks-Ståinden var ett förslag af Konstiutions-Utskottet om ny redaktion af den famösa Sjuttitvåao i Regeringsformen. Denna föreslagna redsktion lydde Sålunda: Rikets Ständers Bank förblifve under Rikets StänGers egen vård och garawvtie, så att den må ostörd förvaltas af de Fullmäktige, hvarje Riks-Stånd dertill förordnar, efter Rikets Ständers i öfverensstämmelse med serskild Banko-Lag och Rikets öfriga gällande Lagar, gifca föreskrifter, samt att Rikets Ständer åligger att fylla den brist, som möjligen kan uppstå i Bankens tillgångar, för fullgörandet af dess gevom Lag stadgade förbindelser. Rikets Ständers Banvks sedlar skola, vid anfordran, metalliskt mynt efter ordalydelsen inlösas. Dessa och inga andra sedlar skola, uti all Kro: oanos uppbörd och i alla betalningar till Staten, emottagas lika med Rikets metalliska mynt. För Banko-Lags stiftinde eller ändring fordras alla fyra Riks Ståndens samtycke och Konungens sanktion. Beslut om sedelstockers förkållande till metalliska inlösniogsfonden må ej kunna wvidtagas med mindre samtliga Riks-Stånden ä:o derom ense, I frågor om Bankens vård, rörelse och förvaltning i öfrigt, gälle tre Riks-Stånds sammanstämmande beslut. Men stanna två Stånd e.zot två, fö blifve vid hved förut fioves stadgadt. Hos Borgere-Ståoadet förkastades denna redaktion efter en diskussion, som icke saknar inresse, och till bvilken vi stole återkomma; och den gamla bibehölls, med en obetydlig förändring, föreslagen af Hr Ekerman. På eftermiddagen föredrogs i Borgare-Ståndet Ekonomi-Utskottets Betänkande N:o 140, rörande väckt motion, i afseende på Rikets försvar, hvarmed följde en redan i officiella bladet meddelad reservation af Hr v. Troil, egentligen åsyftande vederläggning af Hrr Holms och Petres i ämnet afgifna yttranden. Denna reservation upptogs nu till omständligt besvarande af Hr Petre, hvars ylttranvi framdeles, efter protokollets justerande, torde komma i tillfälle meddela. Hr Holm, som i Reservanten förklarade sig igenkänna en gammal bekant, åt hvilken han förut varit lärare, sade sig vilja framdeles, då bättre tillfälle gifves, serskilt meddela upplysning om hvad i reservationen förekommit honom vara origtigt framställdt och af egenskap att påkalla rättelse. Derefter förekom till afgörande Stats-Utskottets Utlåtande N:o 366, hvaruti tillstyrkes afslag på Kongl. Maj:ts proposition om upptagande af lån för Hy poteksföreningar. Hr PETRE begärde nu ordet. Han började med att förklara de egentliga motiverna för sin anmärkning emot kontrasignenten af den Kgl. Propositionen och genomgick seaan frågan 1 sina serskilta detaljer. Detta yttrande skola vi med första meddela. Endast Hr Santesson upptrådde mot Hr Petre. Betänkandet bifölls; likasom Betänkandet N:o 367, rörande 2:ne Bonde-Ståndets Ledamöters förslag 1 samma ämne. Slutligen företogs till afgörande, Sammansatta Lagoch Ekon. Utskottets Betänkande N:o 33, rörande Näringsfriheten, hvarvid Hr Petrd ensam yttrade sig å ena sidan för, och i motsatt syftning alla öfrige Talare emot Utskottets förslag. Hr Petres. yttrande i detta mål var ungefär som följer: Näringsfriheten är ett nödvändigt vilkor för folkets trefnad. Den måste hyllas såsom en samhällsorganismens grundprincip. Der rättigheten alt på ärligt sätt försörja sig med sin konstflit och sin arbetskratt är begränsad och afskuren, der äro begreppen om mennisko-rätt dunkla och förvillade. Skråsinnet i an hröccta natenc har ; Sveriga