Br ZANDER iastämde med Hrr Biåth, Holm och
Exzerman sawt de af Frih. Boye och Hr Grapen-
gleser afgifne reservationer, och bestred boritagan-
de af förbud.
Hr ARNBERG hade ifrån början, inom Utskot-
tet varit 2f den tanka att man först borde, i detalj,
granska Tulltaxan, innan man afgjorde frågan om
förbuds bibehållande eller uteslutande. Denne ta-
larens mening hade dock i Utskot:et blifvit und r-
käod. Det skulle kunna synas, som haa ej hanilat
konseqrveat, då han nu afstod härifrån; men som
han ansåg det endast leda till tidsutdrigt, att till
sist gömma denna privcipfråga, yrkade han att den
nu måtte afgöras. Den vore äfven i sjelfva verket
afgjard, g:nom det beslut Stårndet fattat i afsecn-
de på utförsel af Tackjern, det Ståndet ansett böra
förbjudas. — HAr Petrd har såsom stöd för ett friare
system åberopat Roms och det gamla Grekland ex-
empel: Talaren trodde, i motsats härtill, att det
just var genom dessa länders fria handel och den
derigeuom införda luxen, som desse nationer förvek-
ligades och tillintetgjordes. Beträffande Amerika,
hade det troligen inga förbud då det upptäcktes;
men det torde för des; invånare varit nyttigt om
Spauiorer varit till införsel förbjudne. — Tullen
borde ej allenast vara en statens intrad, utan äfven
ett skydd för näringarne, och ehuru talaren i all-
mänhet ej ansåg ett förmynderskap för dem vara
godt, så måste de dock i sin begynnelse skyddas.
HH: HOLM trodde att man först borde afgöra
priseipfrågan, innan man ingick i detaljerne. Den-
na principfråga vore ock, genom beslutet angående
tackjernet, afgjord. Det vore nödvändigt att, ge-
nom förbud, sätta en gräns för landets öfrerhopan-
de ned sådane varor, som äro alldeles oayttige.
Talaren nämnde exempelvis den uti Kastenbofshu-
set vid Gustaf Adolfs Torg nyligen öppnade han-
delsbutik, den ialaren var öfvertygad innehålla full-
komligt umbirlige öfverflödsvaror för vida mer än
100,000 Rdr.
Hr GRAPENGIESER upplog Hr Hessles yttran-
de ait ingea talat för näringarne utan blott för fa-
brikerne Hr G. iobegrep under ordet näringar bå
de fabriker och handtverkerier och hade alldrig åt-
skiljt dem, der deras intressen voro förenade. Yr-
kade bifall till Betänkandet N:o 29, der förbud var
bibehållet. .
Hr BÅÅTH ansåg stridande mot all sund logik
att börja med tillämpningarne före principen.
Hr BELLEDAY var öfvertygad att de, som ta-
lat för prohibitifsystemets bibehållande, lika varmt,
som talaren önska förekomma lurendrägeri; han
hyste likväl en alldeles motsatt åsigt. Dessutom
vore det mindre välbetänkt att på förhand bestäm-
ma att förbud skall i Tulltaxan finnas; ty det kuno-
de ju hända att Ståndet ända ifrån den försa ar-
tikeln, Agat, ända till och med nist den sista, ej
funne för godt att förbjuda någon artikel, och då
skulle Ståndet nödgas att förbjuda den sista, eller
ärtika, som Stånudet måhända eljest ej velat för-
bjuserar LIMNELIUS, HÖÖK och OLBERS talade
emot förbuds borttagande. a
Hr PETRE. Under här uppkomne opinions-
strid, bar man äfven tvistat om fabriksintressets
öfvervägande inflytande framför handtverksiotresset.
I anledning deraf tager jag mig friheten anföra ett
exempel, använubart för begge dessa intressen, Iän-
damål att visa, buruledes man ofia uti en upp-
skrämd inbillniog förespeglar sig fara, som icke i
en verklig möjlighet finner rum, I förra tulltaxan
är beviljadt införande af fruntimmersskor. Deraf
förespådde man sig skomakarehandtverkets under-
såne, och likväl visa nu tullspecialerne, att under
en tidrymd af fem år endast 10 å 13 par dy-
lika skor inkowmit. Men jag återkommer till
principen. Kan man icke bestrida att frihet
är hela verld.-orgsnismens grundprincip, så må-
ste man erkänna, att handelsfrihet är ett nöd-
vändigt vilkor för odlingecs framskridande. Eno
värd talare har väl anfört, att andra länders ex
empel icke här voro tillämplige. Då jag likväl
tror, alt dylika exempel här äro på silt ställe, vill
owråde har flera stater, hvilka tillämpa hvaran-
- — . it
jag hafva eriorat derom, att Tyskland, inom sitt
dra motsatta tullförfattningar. Man finner der,
om man eljest bör tro på författare, som ny-
ligen härom skrifvit, att välmågan är öfsver-
ägande stor i dem af dessa stater, der han-
delsfriketen gynnas. Frankrike har belaggt ut-
vikes ifrån inkommande iern med så hög tull,