I —n——— — — mm; zm rf OOOMO— ——— JF
VA IUL RS IR LLM e ITA LAA 110 2053 15 AI INF LER J 2
ta hufvudet i vädret, och med utspända näsborrar
tre till fyra gånger insupa luften, lik en hungrig
åkarkamp, som vädrar eu på afstånd befintlig, de-
likat höstack. Aha! — utbra:t den lilla mannen —
jag känner lukten af. lik, af lik i Sverge, af ett för-
nämt lik. Svenska Minerva har aflidit. Alldeles,
ja alldeles! Och ingen finnes derhemma, som för-
står att leda begrafningsceremonien, iogen som ban
anordna processionen. Nej — ingalunda, i-ingalun-
da! Jag måste hem till Svergz och det på ögon-
blicket! Derpå rusade han ut, sprang omkull ett
bord, ett par stolar och några vaktmastare under
ideliga och omvexlande utrop af a-alldeles och
i-ingalunda.
Tredje Afgelningen.
Klockor ringde, hundar tjöto, bredaxlade sjömän,
som skreko: låt bli att knuffas, knulfade sig fram
genom folkmassan. Från alla gränder hade smärre
menniskoströmmar sammanflutit till en gemensam
flod på den gata, der processionen skulle framtåga.
Att gapa var menighetens ändamål, och 1 samme
afsigt hade äfvem jag gått ut. a
Jeg fick en förmånlig plats, hvarifrån grannlå-
ten med lätthet kunde öfverskådas. Bredvid mig
stod en ung, hygglig militär, som gerna vecklade
in sina fingrar i mustascherna, hksom Michel An-
gelos Moses invecklar dem i skägget. Jag vill kal-
) la honom Löjtnant Moses, emedan jag icke känner
hans nomen proprium. Snart anlände processionen.
Först gick mannen med prestafven, högtidlig,
som hade han varit en ny Atlas, som hade han
burit himlahvalfvet på sina skuldror, eller åtminv-
stone Carl:agnen eller sjustjernorra, och likväl bar
han blott en lätt, med fladdrande krusflor behängd
käpp. Så kom likvagnen, svart och st erubesådd.
Leende anleten blefvo vid anblicken deraf allvar-
samma och de allvarsamma ännu sllvarsammare.
Sedan följde en stor mängd sorgvagnar, hvari för-
näma menniskor voro magasinerade, liksom olyc-
korna i Pandoras ask.
Detta är ju någooting ganska vanligt — yttrade
jag till Moses — och dock har man sagt mig, att
vid denna begrafning skulle ovanliga ting bli att
beskåda. Jag tror jag går hem.
Nej, vänta tills regalierna komma — svarade
Moses —
Hvad menas med regalierna — frågade jag —
Publicitetens Drottning, måtte väl, liksom andra
Drottningar, tå hafva sina regalier — genmälte
Moses — och att dessa, sedan hon är död, med-
följa i likfärden är väl inte mer än billigt. Se der
kommer Regale N:o 1.
En stor slagtardrävg framtågade med en röd
mössa, satt på ändan af ea såstäng.
Det der är en Jacobinermössa — yttrade Moses
— Af dess nyhet kan man sluta, att salig gumman
(j pytijat den sedan universitetsåren, och äfven då
sparsamt.
Men hvarför bär icke mannen hellre mössan på
hufvudet än på såstången — frågade jag —
Bevare oss Gud — genmälte Moses. — En så-
dan der röd mössa är liksom förtrollad, och förryc-
ker ovilkorligen hjerman på den man, hvars hjessa
den betäcker. Först börjar han betvifla bördens
företrädesrättigheter, sedan går han ännu längre i
galenskap, och förnekar penningens bevisningskraft.
Slutligen ropar han Iles aristocrats a lanterrvel,,
och då varder irget kött frälst.
Gud vare oss nådig! utropade jag —
Men på en såstång d. v. s. ett stycke trä — å-
terteg Moses — kan man utan all fara sätta en
sådan mössa. Kan trå hafva några revolutionära
idfer? Nej! Kan trä hafva några ideer alls? Nej!
— O trä! du är den mest sansade af alla de va-
relser som jorden frambringar.
Tyst, tyst! — sade jag — nu kommer förmodli-
gen Regale N:o 2.
Två svarta Eunucker buro sig emellan en bjelke,
på hvilken hängde huden af en stut med vidladan-
de horn, hår och klöfvar. Rundtomkring gwgo
Kongl. Teaterns korsångare och sjöngo med vallju-
dande röster: Granskaren slog tusende, men Miner-
va slog tiotusende. :
Deuna hud — yttrade Moses — blef salig gum-
mans byte i något litterärt ungdoms-fältvåg, der
hon lärer hafva handterat sina motståndare på såm-
ma sätt, som Apollo handterade Marsyas. Seder-
mera klädde bon sig alltid uti denna hud när hon
skulle draga i fejd emot hberalismen, inbillande sig
hafva en lejonhud på exlarne, och att hon vore
den sannskyldige Herkules. Till Herkules - klubba