IEI OTTTvV SIM EER RAA OSEMM OSAR ER ISUVES
förut afslagit allt hvad motionen innehöll.
Hvad åter angår sjelfva hufvudsaken, så bekände
han att han icke tilltrodde sig kurna bedöma det
lämpligaste sättet för armdens organisation. Ut-
skottets Ledamöter, hvilka likväl till en del bestå
af krigsvana män, hafva sjelfva förklarat, att de ic-
ke voro mäktige af ett sådant omdöme, utan öf-
verlemnat sakens afgörande åt Konungen, såsom
den der bäst af alla i Riket vore bevandrad i krigs-
:aker, och ägde förmåga att inse och verkställa det
mest nyttiga och ändamålsenliga. Då nu Kgl. Maj:t,
i sin vishet, icke funnit skäl att framlägga något
förslag till ny organisation af Rikets försvarsverk
och krigsmakt, trodde han att man gjorde bäst att
innehålla med sådana framsällningar. Skulle emel-
lertid någon ledamot af denna samling tilltro sig
att äga tillräcklig sakkännedom uwtill att framställa
en ny plan) för organisationen af hela vårt krigs-
väsende, så kan jag dock icke tilltro :mig att. gilla
en sådan pläån, enär jag saknar nödig erfarenhet
för att afgöra, huruvida: densamma . vore för vårt
försvar gagnelig, eller ock vådlig och förstörande.
Krigsyrket, likasom all annan: praktisk befattning,
fordrar en viss grad af kunskap och öfning, och
den, som ej deraf är i: besittning, har en god ur-
säkt och anledning, att icke blanda sigi saken; åt-
minstore har jag för egen del funnit bäst att rätta
mig efter ordspråket, som säger: Skomakare, blif
vid din läst! På dessa skäl och då de frågor,
man nu åter söker bringa å bane, redan äro vid
innevarande Riksdag af Ständerne. afgjorde, yrkar
jag bifall å Betänkandet.
Häruti instämde Olof Månsson från Blekinge, An-
ders Pålsson från Jönköpings, Erik Svanberg från
Wester-Norrliands, Jan Peter Jansson från Stock-
bolms, Olof Olsson från Wermlands, Lars Olsson
från Örebro, Nils Ersson från Gefleborgs län m. fl.
OLA JEPPSSON från Blekinge förenade sig med
Strindlur.d, och viile för egen del förklara, att han
icke ansåg oss ännu vara mogne för den olycka,
att vi skulle vödgas öfverlemna : vår bevärilngsung-
dom åt en strängare vapenöfning till land och sjös,
på sätt nu härstädes blifvit yrkadt. Ditåt syftade
äfven Hr Montgomeries, vid Riksdagens början väck-
te, men af Ekonomi-Utskottet ogiliade motion, hvil-
ken skulle hafva ledt till den påföljd, att bonden,
som icke helt och hållet kunde befrias från rote-
och rusthällningsbesväret, fått vidkännas det dubb-
la betungande ait utgifva vakansafgifi för rotenum-
merne och, detta oaktadt, sjelf gå ut när så er-
fordrades, eller ock skicka sica söner i striden. )
Till någon utvidgning af Beväringens vapenskyl-
dighet vill jag aldrig samtycka, och jag kan
derföre icke biträda Anders Danielssons för-
slag, hvilket dessutom ej komme att medföra
vågona betydlig besparing, enär ökade utgifter erfo-
drades för de långvariga Bevärings-öfningar, som
ansetts vara af nöden. Jag bifaller betänkandet, un-
der åberopande af hvad Strindlund nyss anfört.
) Som våra Läsare lätt inse, hade ingen yrkat att
Bondå-Ståndet skulle uppgöra eller antaga planer
om försvarsverkets organiserande, utan allenast,
att Stats- och Ekonomi-Utskotten skulle upp-
dragas att afgifva ett förslag till de allmänna
grunder för en sådan, som Ständerna i önsknings-
väg borde framlägga för Konungen. Men den
värde Ledamoten, en väldig försvarare vid förra
Riksdagen af Regeringens anslagsfordringar, och
om äfven vid denna visat en märklig talang, att
i alla prircipfrågor, der något för nationen vore
att vinna, bortvända de verkliga förhållanderna
och genom förespeglingar af vådor och svårighe-
ter förmå Bonde-Ståndet till att icke yrka re-
former, förutsåg väl, att ban på bevisningens väg
icke hade kunnat hindra ett beslut, som han nog
visste, medfört vissa obehag. (Red:s Anm.)
) Äfven här synes huru litet man stundom bryr
sig om att sannt upplaga frågorna, då man vill
motverka 1:eformerne. Här var ingen vakansaf-
gift föreslagen och icke längre öfningstid, än den
Kongl. Mej:t nu bar rätt att underkasta Bevä-
ringsklasserna, nemligen 30 dagar, Men vi undre,
huru Bonde-Ståndet någonsin will komma från
den tunga roteringen, så länge man rädes att lå-
ta ungdomen bära vapen, och vi beklage den lät-
trogeshet, som anser alt J a 10,060 mans minsk-
ning i stående hären gör någon förändring i be-
väringens antal vid krvigstillfället. Det är en sä-
ker sak, att en betydlig del af stående hären,
större i samma mån denna är större, befinnes vid