mmkomsterve. Antalet af dem, som tanklösa ila mot tiggarstafven, är alltför li:et, att hafva något märkbart inflytande på det hea. En stat, som sjelf köper eiler producerar många fabriksmaterialier, men skickar få af dem oförarbetade till u:l.ndet, måste så!unda sjelf förarbeta många af aessa såämnen; ivom densamra måste sålunda en verksam näringsflit finnas. Om denna stat, sedan bon först tillfreds. tällt sina egna behof, derjemte kan med vinst utföra flera af dessa sålunda fabricerade råsgmnen, u:an att dermed öfversvämma främmande marknager, så är derna stat så mycket lyckligare; ty dess produktion öfverstiger dess innevånares konsumtion, och dess produkter måste p:oportionsvis vara af mycket bättre qvalitet, än andra säljares och staters, Lvilka hon förser dermed, emedan dessa eljest icke skulle köpa öfverskottet af dess tiilverkning. Om sålunda en stat är rik nog, at!, sedan hon bestridt bebofverna för sin egen konsumtion, kunna betala och till någon större qvalitet hämta från utlänningen de artiklar, som folkets lyx och vällefnad ytterligare kräfva, så är detta ett säkert bevis på natiosens inre välstånd, hvilket inga klagomål afenskilta kunna vederlägga. Om nu införseln af de råämnen och halffsbrizater, som i landet förädlas, tillväxer i bredd med utförseln af landets egna produkter och färdiggjorda fabrikater, så är detta ett lysande vittnesbörd på statens tillväxande inre kraft, näringsflit och framskridande välstånd, som af framtiden har alltatt hoppas, men ingenting att frukta, så länge dess själsodling och flit icke attaga. I Preussiska monarkien infördes rå Bomull år 1823 68,827 centner och utfördes 29,219 centner 1824 61.177 2 2 2 28,546 z 1825 64,706 z 2 2 33,134 oz 1826 88,046 z 3 3 33.060 3 1827 04,508 z 2 3 44,734 — z 18235 44,203 3 2 5,637 z Preussen behöll så:edes till egen förbrukning öfverskottet af införseln, hvilken steg minst till 31,572 centner och högst till 49.956. Under samma tid behöll monarkien af infördt bomullsgarn: 1823 — 51,087 centner 1824 — 54,642 1825 — 65,795 1826 — 83,777 1827 — 85,513 1828 — g93,511. LITTLE MB Warn Så vigtiga frarasteg gjorde dena Preussiska bomulls-fabiisationen på den korta tiden af 5 år, alt då staten är 1923 behöll till egen förbrukning endast go 695 centner af rått eiler halfförädladt fabriksmaterial, steg redan år 1827 samma behållning till 135,290 centaer, eburu bon underiuden förlorat flera af sma förnämsta afsättningsorter, t. e. Ryssland och Pollen. Midt under fabrikanternes ålagan, hvilka i början omöjligen hunde öfvertygas om att deras varois godhet skulle bereda dem en ökad afsältning utan några förbudsåtgärder, men at ä andia sidan ingen regering vore nog rik och mäktig att försakra en varaktig afsättning åt dyra och dåI:ga tillverkningar, upb omstreade bomuillsfobrikationen allt mer och mer med hvarje år. Det var friheten i handel och rörelse, hviukten man efter andra staters exempel ville hafva inskränkt, som i sjelfva verket ilitvade, stärkte och förökade den Preussiska konstfliten. Den Prcussiske fabrikanten som förgafves begarde förbud på f.ammande fabrikater, blef slutiigen tvungen att tillverka sina varor Ika goda och för samma pris, som utlänningenr, om han ville täfla med denna på inoch utlandets frigjorda marknader. Att det endast var handelsfriheten, som, äfven inom bomulls-fabrikationen, åstadkom detta, bevisar bland annat jemförelsen mellan importlistorna år 1819, första året af han delsfriheten, då man öfvergitvit det dittills fullföljda prohibitiv-systemet, med de sednare åren. Nämnde år inkom nemligen endast 47,776 Centner rå bomull och ännu mindre garn, så väl til utförsel som till inre förbrukning. Ännu år 1821 qvarblefvo inom landet endast 22,016 Centner rå bomull, i stället för de nära 50,c00 år 1926. De till kattunstryckning erforderliga varorna bestodo dessutom nästan endast af främmande duk, hvars införsel man i synnerhet nödvändigt ville hafva förbjuden, utan att sjelf kunna prestera en lika god vara. Införsein af denna duk blef således icke allenast icke förbjuden, utan till och med betydligt lättad, och följden deraf blef, att man snart lärde sig göra en lika god väf, som den bästa Engelska, men till vida lindrigare pris. I synnerhet förvärfvade sig den aktningsvärde fabrikanten Tamnau 1 Berlin, som nu årligen väfver 50ge00 stycken tvöe nå sina dertill omucsttmda otalaan stan föAntlanst Am