Sköt sjelfver thina får, ty annars bli vi rifne, Talaren föreaade sig med dem som yrkat återremiss. OLA JEPPSSON från Blekinge (munteligen) förklarade sig gilla Utskottets Bet. uti lit. a. och b. Vid lit. c, eller nådårsförslaget förenade han sig med Apelqvist. Talaren upplyste, att då frågan diskuteradrs inom Utskotten, yttrade Preste-Ståndets iedamöter, att med lika rätt som man för folkskolarna kunde göra anspråk på I nådår, kande man äfven taga 6. Detta medgifvande å Högvördige Ståndets sida lemnade Talaren anledning att äska 2 nådår för folkskolorna, ifall ete icke skulle vara tillräckligt. — I afseende på A. Danielssons förslag om elt kAreditiv för hvart län gillade Oo. Jeppsson Utskottets afs yrkande. — 7I anledning af den i P. Nilssons från Skåne reservation framställda åscigt, att Presterskapet icke borde taga nigon ovilkorlig befattning med barnens unders visning förr, än desse uppnått 15 år, så kan jag ej häri instämma; tv någon skall hafva inseende öfver skolläraren samt pröfva hans duglighet, och då icke må påräknas, att sådant kan af den enfaldige bonden ombesörjas, lärer ifrågavarande pröfning och inseende lämpligast öfverlemnmas åt Församlingens astor, på sätt i min hemsocken äger rum. LABS HANSSON från Bohus län talade i öfverensstämmelse med alla dem, som yrkat återremiss. P. JÖNSSON från Småland önskade, att Utskotten, efter skedd återremiss, ville närmare förklara deras mening med det uttryck: attej en gång Sveriges upplysta allmoze skulle gilla de åtgärder som för ifrågayarande ändamål kunde af de: allmänna bekostas. Utskotten måtte bland den upplysta alimogen icke hafva hänfört andra än de hemmavarande; således derifrån uteslutit de närvarande representanterna. — Angående Utskottens yttrade åsigt, i likhet med läroverkskommitteen, alt barnens nödiga uppfostran pålitligare bibringas genom den husliga undervisningen, särdeles den modertiiga, förklarade talaren, att, om så vore bestäldt, skulle han gräma sig öfver de anslag, som nu gå till de högre läroverken för skickliga skollärares bildning. Hvad mena åter, fortfor talaren, Utskotten med nyttan och nödvändigheten af folkskolor (såsom orden lyda) der de behöfvas? Folkskolornas an:al i riket utgör omkring 300, och sådana saknas ännu i 9235 pastorat eller omkring 2000 försam ingar. Hvilka af dessa gäll förmena nu Utskotten icke behöfva folkskolor? Talaren hade väntat sig en bättre utgång af frågan i PresteStåndet. Efter återremiss torde docx allt kunna ändras. Ridd. och Adelns ledamöter inom Utskotten bade varit på BondeStåndets sida i fråga om nådårens anslåierde åt folkskolorna, och då Presterna åberopat sina privilegier hade man rättmiötigt svarat, art några privilegier genom det föreslagna pådåret ät folkskolorna, ingalunda äfventyrades, enär ingen ännu kommit i besittning af den löneininkomst, sem förslaget angick, utan fråga endast vore om flediga lägenheter. I afseende på de af O. Jeppsson omtalade yttranden af Presterra inom Utskottet, förenade sig P. Jönsson med nämde stånds-broder. äfvenså ansåg han P. Nilssons förslag, att Presterne ej borde taga ovilkorlig vård om ungdomens undervisning före dess 1å:de år, skall, upphöjd till allmän grundsats, vara mindre tjenlig. Hvartill vore väl då hela det Högv. Ståndet nyttigt, enär det cj förmådde uppfylla den vigtigaste delen afsin bestämmelse ?? BOTVID JONSSON ansåg det af sist förflutna samt närvarande Riksdags protokoller vilja synas som Presterne utgjorde ett Riksstånd, snarare för att bevara sina privilegier än att bevaka religiopens sak i samhället, samt vårda och beford:a den allmänna upplysningens framsteg bland folket. Föga synes således vunnet genom en återremiss. Han ville dock rösta derför, och hyste i det längsta den förkoppning att de, som förut varit emot BondeStåndets billiga anspråk, skola vid närmare besinning medverka till ett mera gynnande resultat. N. PERSSON från Örebro lin talade i samma syftning som ÅA. Danieissons motion. RUTBERG begärde ock återremiss, helst han icke kunde befara någon våda för Svenska kyrkans bestånd deraf, att ett extra nådår vid lediga prestlägenheter an visades till uvderstöd för folkskolorna, En mängd Siåndsledamöter förenade sig med en elier annan af de föregående talarne, och yrkade