Äro prokibitif-lagar och höga tullafsifter nyt-.
tiga för utvecklingen af ett Lands Industri?
Denna fråga som innan ko:rt af Rikets Siänder
skall afgöras vid tulltaxans siutliga pröfning, har
så ofta blifvit diskuterad, att man knappt skulle tro
aågot mera deruti vara alt inhemta, om icke erfa-
renhetea i vårt land visade, att sådant innu icke
är förhållandet och, att d-t ges, om icke öfverty-
gelser, åtminstone latressen som synas böjda, att
besvara henne med Ja, och som uertöre yrka på
dessa prohibiut-lagars fortfarande, Je, om möjligt
på deras skärpande, samt anse haudelsfiiheten så-
som ett förderf iör laadet i allmänhet, men ätmin-
stone säkert för de industrigrenar, hvilkas produk-
ter isynnerhet skulie bli föremål tör importörens
spekulationer. Vi hafve i några föregående artik-
jar sökt att dels teoretiskt vederlägga denna åsigt;
dels sjellve framställa och med praktiska bevis mö-
1a de invändningar, som till mosopoliisystemets för-
svar vanligen åberopas. Pil dessa bevis kunde vi
ligga, att de näringar, som äro mest uppdrifaa i
vårt land, hufvudsakligen 4ro sådanra, som winst
blifvit skyddade genom import förbud och hög tull,
t. ex. tillverkningen af pepper, glas, Porter m. m.
Mena som en del Landsmän torde varia föga benäg-
pa, att tro på en erfarenhet, hvartill de sjeliva aro
vittnen, ha vi äfven velat tillägga exemplet af en
utlänsk autoritet som torde för dem äga en vida
mera bevisande kraft och afven måste bafva det, e-
medan det visar töljderna af eti belt, med konseqvens
genomfördt system i siatshushållsingeu. Vi hatva
en gång förut i förbigående nämnt, ait detta talan-
de exempel, igenfinnes i Preussen. Om wan än
långt ifrån gillar detta lands Regerogs politiska sy-
stem, måste det likväl medgifvas, att hon i friga
om den in:e styielsen, står på en grad af upplys-
vinrg, hvarmed knappt någon annan 1 närvarande
stund kan ställas i bredd, och att hov, för utveck-
lingen af sitt lands ressurser och folkets välmåga
visat en konseqrens, en insigt och ena sjelfs ändighet
mot alla fördomarnes och de ensåilta intresssenas
invändaingar, som det vore önskligt, att man på
andra ställen försökt följa. Det är bekant, att Prcus-
sen upphäft, icke allenast skråtvånget på deinbem-
S1ia näringarne, utan äfven alla förbud, som kiing-
stängde den utrikes handelo. Följderne af detta system
hafva visat sig i en oförmodad tillsäxt af folk mängd, )
välständ, och sjelfva de mnaringas flor, som mäst
trodde sig hotade genom den fria bandeln, Det är
för alt bestyrka detta, som vi utbedje oss få med-
dela några utdrag ur Öfver-Finans-Räådet Ferbers,i
sådant hänseende verkligen klassiska skrift: Bidrag
till kännedomen om Preussiska Monarkiens indu-
— ——
1)
) År 1825 utgjorde folkmängden i Berlin 203,668
och i hela Monarkien 12,075,683. Och År 1831
var Berlins folkmängd 240.420 och hela Manan