Äro prokibitif-lagar och höga tullafsifter nyt-. tiga för utvecklingen af ett Lands Industri? Denna fråga som innan ko:rt af Rikets Siänder skall afgöras vid tulltaxans siutliga pröfning, har så ofta blifvit diskuterad, att man knappt skulle tro aågot mera deruti vara alt inhemta, om icke erfarenhetea i vårt land visade, att sådant innu icke är förhållandet och, att d-t ges, om icke öfvertygelser, åtminstone latressen som synas böjda, att besvara henne med Ja, och som uertöre yrka på dessa prohibiut-lagars fortfarande, Je, om möjligt på deras skärpande, samt anse haudelsfiiheten såsom ett förderf iör laadet i allmänhet, men ätminstone säkert för de industrigrenar, hvilkas produkter isynnerhet skulie bli föremål tör importörens spekulationer. Vi hafve i några föregående artikjar sökt att dels teoretiskt vederlägga denna åsigt; dels sjellve framställa och med praktiska bevis mö1a de invändningar, som till mosopoliisystemets försvar vanligen åberopas. Pil dessa bevis kunde vi ligga, att de näringar, som äro mest uppdrifaa i vårt land, hufvudsakligen 4ro sådanra, som winst blifvit skyddade genom import förbud och hög tull, t. ex. tillverkningen af pepper, glas, Porter m. m. Mena som en del Landsmän torde varia föga benägpa, att tro på en erfarenhet, hvartill de sjeliva aro vittnen, ha vi äfven velat tillägga exemplet af en utlänsk autoritet som torde för dem äga en vida mera bevisande kraft och afven måste bafva det, emedan det visar töljderna af eti belt, med konseqvens genomfördt system i siatshushållsingeu. Vi hatva en gång förut i förbigående nämnt, ait detta talande exempel, igenfinnes i Preussen. Om wan än långt ifrån gillar detta lands Regerogs politiska system, måste det likväl medgifvas, att hon i friga om den in:e styielsen, står på en grad af upplysvinrg, hvarmed knappt någon annan 1 närvarande stund kan ställas i bredd, och att hov, för utvecklingen af sitt lands ressurser och folkets välmåga visat en konseqrens, en insigt och ena sjelfs ändighet mot alla fördomarnes och de ensåilta intresssenas invändaingar, som det vore önskligt, att man på andra ställen försökt följa. Det är bekant, att Prcussen upphäft, icke allenast skråtvånget på deinbemS1ia näringarne, utan äfven alla förbud, som kiingstängde den utrikes handelo. Följderne af detta system hafva visat sig i en oförmodad tillsäxt af folk mängd, ) välständ, och sjelfva de mnaringas flor, som mäst trodde sig hotade genom den fria bandeln, Det är för alt bestyrka detta, som vi utbedje oss få meddela några utdrag ur Öfver-Finans-Räådet Ferbers,i sådant hänseende verkligen klassiska skrift: Bidrag till kännedomen om Preussiska Monarkiens indu — —— 1) ) År 1825 utgjorde folkmängden i Berlin 203,668 och i hela Monarkien 12,075,683. Och År 1831 var Berlins folkmängd 240.420 och hela Manan