Latin i laga NALLE STIFT TETT 2, atv -T 1 HM EVE Ut Ila ll iiClb
opposition mot folkets sympathier och vid så mån-
ga tillfällen bögt uttalade vilja. Wellington har dock
icke vågat, att i synlig måtto ställa sig i spetsen
för det kabinett, hvars sjal han blir, utan ämnar
låta förste ministerplatsen intagas af någon annan,
mindre impopulär än han sjelf. Hvem denna role
är ämnad åt är ännu icke hekant. Till en bör-
jap har Hertigen endast låtit utnämna sig till
en af H. Majits förste Stats-Sekreterare, och
ad inte,iim mottagit utrikes äreudernes departement,
till dess Sir Robert Peel, som är ute och reser i
Italien, hinner återkomma, då han lärer skola ef-
terträda Lord Palmerston. Lord Lyndhurst, förut
Lordkansler under Wellingtons förra mivistör, å-
tergår till detta embete. För öfrigt nämnas bland
de blifvande kabinetts-ledamöterne Talmannen i
underhuset Sir Charles Mannvers Sutton, samt Hrr
Goulbourn och Stanley.
Så stodo sakerna vid postens afgång d. 18:de.
Allmänna rådet i London församlade sig genast
vid underrättelsen att landet åter var hemsökt med
en Toryminister, och beslöt hos Lord Mayorn begära
sammankallandet af ett möte, för att ingå med pe-
tition till Konungen att han ville från sin rådktam-
mare afläigsna alla personer, som voro fientligt sin-
nade mot de reformer, hvilka äro oundgängeligen
nödvändiga i kyrka och stat.
Man kan icke nog förundra sig öfver Konung
Wilheless och hans Toryvänners blindhet, att ännu
otro på möjligheten att styra Epgland med ena To-
ryminister, efter allt hvad som förefallit i detta
lagd på de fyra sista åren. Resultatet af detta
dåraktiga försök blir efter all sannolikhet, att de
af dem så djupt hatade cch fruktade reformerne
komma att tränga sederbörande ännu närmare och
med fördubblad kraft på lifvet, under ledning af
Durham eller någon annan populär man, som me-
var redligt och ärligt med folkets sak. Att En-
gelska foiket och dess reformerade Underbus skul-
le tillåta statsrodret få hvila i händerne på Wel-
lipgton, Don Miguels vän och heliga alliansens kom-
roissarie, är numera icke tenkbart, Slipper han
och hans vänner onäpsta undan för deras djerfbet
att våga gripa det, draga de ej med i sitt fall just
de institutioner, kring hvilka de ämnade uppresa
ytterligare bålverk, så torde de hafsva allt skäl att
prisa sin lyckliga stjerna.
Ett bref från Paris af den 15, i ett af de Ea-
gelska bladen, lemnar åtskilliga intressanta detaljer
om orsakerna till Bassanokabintettets uppiösnivg.
Den nya konseljpresidenten hade, straxt efter sitt
utnämnande. yttrat att hacs och embetsbröders in-
träde i ministören kuode anses såsom en restaura-
tion af Julirevolutionen. Denna fras lärer bafva
kliogat något betänklig i Ludvig Filips öron, såsom
föga harmonierande med det ve:ldsbekanta faktum,
att högstdensamree gjort kartan till en sanning.
Den ädle Hertigen fick således en nådig vink, att i
Monitören låta förklara att ban aldrig haft ett
sådant yttrande, men var nog litet hofman för att
icke foga sig eftec Han; Maj:ts Önskan, Emedler-
tid hade, vid en hålten konsel), Ludvig Filip kom-
mit i kollision med tvenne andra af sina nyvalda
ministrar, Herr Passy, Teste och Dupin. Anlednin-
gen var den ersättning af 25 millioner francs,
osocm Förenta Staternes styrelse fordrar i ska-
destånd af Frankrike för uppbringningar under
kejsartiden. Som bekant är hade Fransyska
regeringen i en traktat med den Amerikanska
utfäst sig att utbetala denna summa; men när frå-
gan om anslag för detta ändamål förekom i Depu-
terade kammaren, vägrade den att bevilja de nödi-
ge fonderne, Följden blef att Hertigen af Broglie,
som afslutat traktaten, lemnade ministören. Knappt
hade nu Ludvig Filip fått sitt nya kabinett fär-
digt, förrän han bragte frågan om de 25 millioner
å bane, och tillkännagaf helt kort och godt, att
summan skuile utbetalas. Den nya finansministern,
som i Kammaren röstat ersot saken, lärer ej funnit
skäl att frångå sin öfvertygelse sedan han kommit
i rådkammaren, och satte sig derföre emot den
oföränderliga tankans fordringar. Med honom för-
cnade sig Teste och Dupin, hvilka likaledes i Kam-
maren voterat emot de 25 millionerne. Slutet af
alltsammans blef att de trenne ministrarne ingåfvo sina
afskedsansökningar. När Hertigen af Bassano fick
kunskap derom, gjorde han på samma sätt; och
det anses för temmeligen säkert att den försmak
han redan fått af Ludvig Filips föresats att regera
sjelf, sammanlagdt med Konungens anmodan till ho-
nom att återtaga sina ord, hufvudsakligen bestämt