Latin i laga NALLE STIFT TETT 2, atv -T 1 HM EVE Ut Ila ll iiClb opposition mot folkets sympathier och vid så många tillfällen bögt uttalade vilja. Wellington har dock icke vågat, att i synlig måtto ställa sig i spetsen för det kabinett, hvars sjal han blir, utan ämnar låta förste ministerplatsen intagas af någon annan, mindre impopulär än han sjelf. Hvem denna role är ämnad åt är ännu icke hekant. Till en börjap har Hertigen endast låtit utnämna sig till en af H. Majits förste Stats-Sekreterare, och ad inte,iim mottagit utrikes äreudernes departement, till dess Sir Robert Peel, som är ute och reser i Italien, hinner återkomma, då han lärer skola efterträda Lord Palmerston. Lord Lyndhurst, förut Lordkansler under Wellingtons förra mivistör, återgår till detta embete. För öfrigt nämnas bland de blifvande kabinetts-ledamöterne Talmannen i underhuset Sir Charles Mannvers Sutton, samt Hrr Goulbourn och Stanley. Så stodo sakerna vid postens afgång d. 18:de. Allmänna rådet i London församlade sig genast vid underrättelsen att landet åter var hemsökt med en Toryminister, och beslöt hos Lord Mayorn begära sammankallandet af ett möte, för att ingå med petition till Konungen att han ville från sin rådktammare afläigsna alla personer, som voro fientligt sinnade mot de reformer, hvilka äro oundgängeligen nödvändiga i kyrka och stat. Man kan icke nog förundra sig öfver Konung Wilheless och hans Toryvänners blindhet, att ännu otro på möjligheten att styra Epgland med ena Toryminister, efter allt hvad som förefallit i detta lagd på de fyra sista åren. Resultatet af detta dåraktiga försök blir efter all sannolikhet, att de af dem så djupt hatade cch fruktade reformerne komma att tränga sederbörande ännu närmare och med fördubblad kraft på lifvet, under ledning af Durham eller någon annan populär man, som mevar redligt och ärligt med folkets sak. Att Engelska foiket och dess reformerade Underbus skulle tillåta statsrodret få hvila i händerne på Wellipgton, Don Miguels vän och heliga alliansens komroissarie, är numera icke tenkbart, Slipper han och hans vänner onäpsta undan för deras djerfbet att våga gripa det, draga de ej med i sitt fall just de institutioner, kring hvilka de ämnade uppresa ytterligare bålverk, så torde de hafsva allt skäl att prisa sin lyckliga stjerna. Ett bref från Paris af den 15, i ett af de Eagelska bladen, lemnar åtskilliga intressanta detaljer om orsakerna till Bassanokabintettets uppiösnivg. Den nya konseljpresidenten hade, straxt efter sitt utnämnande. yttrat att hacs och embetsbröders inträde i ministören kuode anses såsom en restauration af Julirevolutionen. Denna fras lärer bafva kliogat något betänklig i Ludvig Filips öron, såsom föga harmonierande med det ve:ldsbekanta faktum, att högstdensamree gjort kartan till en sanning. Den ädle Hertigen fick således en nådig vink, att i Monitören låta förklara att ban aldrig haft ett sådant yttrande, men var nog litet hofman för att icke foga sig eftec Han; Maj:ts Önskan, Emedlertid hade, vid en hålten konsel), Ludvig Filip kommit i kollision med tvenne andra af sina nyvalda ministrar, Herr Passy, Teste och Dupin. Anledningen var den ersättning af 25 millioner francs, osocm Förenta Staternes styrelse fordrar i skadestånd af Frankrike för uppbringningar under kejsartiden. Som bekant är hade Fransyska regeringen i en traktat med den Amerikanska utfäst sig att utbetala denna summa; men när frågan om anslag för detta ändamål förekom i Deputerade kammaren, vägrade den att bevilja de nödige fonderne, Följden blef att Hertigen af Broglie, som afslutat traktaten, lemnade ministören. Knappt hade nu Ludvig Filip fått sitt nya kabinett färdigt, förrän han bragte frågan om de 25 millioner å bane, och tillkännagaf helt kort och godt, att summan skuile utbetalas. Den nya finansministern, som i Kammaren röstat ersot saken, lärer ej funnit skäl att frångå sin öfvertygelse sedan han kommit i rådkammaren, och satte sig derföre emot den oföränderliga tankans fordringar. Med honom förcnade sig Teste och Dupin, hvilka likaledes i Kammaren voterat emot de 25 millionerne. Slutet af alltsammans blef att de trenne ministrarne ingåfvo sina afskedsansökningar. När Hertigen af Bassano fick kunskap derom, gjorde han på samma sätt; och det anses för temmeligen säkert att den försmak han redan fått af Ludvig Filips föresats att regera sjelf, sammanlagdt med Konungens anmodan till honom att återtaga sina ord, hufvudsakligen bestämt