åyrka någon sådan, för att icke göra mig saker till beskyllningen, att bafva i någon mohn bidragit till förlängning af Riksdagsgöromålen. — Jag åtnöjer mig således, att åt en kommande tid öfserlemna, att upptaga och utreda detta grannlaga, och för den drygt beskattade Svenska allmänheten, efter min öfvertygelse, högst vigliga ämne, förvi:sad derom, att nödvändigheten omsider skall göra den lära öfverallt gällande, att man ej på sjelfförsvaret bör påkosta så mycket, att slutligen ej något återstår att försvara, samt alt, der fattigdoa och obelåtenhet blifva folkters enda tillhörighet, den bäst exercerade och underhållna arm är för sjellförsvaret otillräcklig. Jag föreställer mig visserligen icke, att motionen skulle gifva det Högl. Utstottet anledning, att inkomma med ett fullständigt förslag till Svenska krigsväs ndets reorganisation ; men jag vågade hoppas och tro, att den opinion, som är allmänt rådande, att nemligen vårt försvarsväsende är, i förhållande till landets tillgångar, alltför kostsamt och itör Jandet betungande, och att en reform derutinnan således vore nödig, emedan det endast är på reformernas väg, som förbättringar vinnas. Jag har hoppats och trott, säger jag, att denna opinion skulle inom Utskottet gjort sig till den grad gällande, att Utskottet hade godkänt idgen och föreslagit Rikets Ständer, att fästa Konungens höga uppmärksamhet på folkets önskan och öfvertygelse om nödvändigheten af en så beskaffad reform i vårt försvarsväsende, att åtminstone en gräns sattes för de ständigt växande och landets tillgångar uppslukande behofven, och jag kan icke iose det clämpliga mera i deta, än i många andra fall, att nalkas Konungen på önskningarnes och förtröstans väg, på hvilken väg den Konung, som ej önskar något bögre än folk ets välstånd och anser dess: kärlek för sin vppersta belönioug, säkert är att träffa. Då sådant emellertid icke skett och det Höglofl. Utskottet således icke godkänt det allmänna omdömet i detta fall, återstår för mig endast, att hafva till det Högtärade Ståndets Protokoll reserverat mina åsigter och min öfvertygelse. He PETRE: Det har varit en länge rådande opinion, alt representanterne för Stockholms stad i allmänhet sätta sig emot alla förändringar i nuvarande samhäl!sskick och betrakta folkets ställning och naiionens behof från samma synpunkt, som styrelsen för sig antagit. Man har dertitl velat finna mångahanda orsaker, hvaribland jag bioti tillåter mig att antyda de i allmänhet iyckligare lefnadsomständigheter, som måste förutsättas på denna enda punkt af Riket, der rikedomen och öfverflödet kunna sägas hafva deras egentliga säte och der följaktligen saknas den ledning för omdömet i förenämde hänse-nde, som bäst vinnes genom en rärmare bekantskap med landsorterna och genom tillfälle, att, oförvillad af flärden och fåfärgan, skåda samhällsbristerna sådana, de i sjelfva verket befinnas. Ingenting har verit mer egnadt att korrigera ifrågavarande opinion, än den, från en bland Stockholm; nuvarande Riksdagsfullmäktige utgångna framställning, som ligger till grund för nu föredragna betänkande. Den anspråkslöshet, hvarunder framställningen är gjord, bör vara lugnande för dem, som i allmänhet äro mest skygge för vidrörande af det i vårt land särdeles ömtåliga försvarsverket. Motionären har likväl sträckt sin moderation för långt, då han, i följd af Utskottets afstyrkande svar, förklarat sig villig att låta motionen helt och hållet förfalla. Det var att förutse att Utskottets utlåtande skulle, med en så beskaffad representation som den närvarande, blifva sådant de blef, och i fall det möjligtvis kunde blifva annorlunda eller tillstyrkande af bifall till motionen, så skulle dock ofelbart 2:ne Stånd hafva förkastat motionärens förslag. Hvad som icke kan blifva Ständernas gemensamma tanka kan dock blifva Ståndets enaskilfa, och iikasom Ståndet, enligt ett i dag justeradt betänkande, nu går att till Kongl. Moj:t fraosbära sin från de öfrige Riks-Stånden skiljaktiga menisg rörande Löfis Silfververk, är också Ståndet oförhindradt, att på enahanda sätt, iuför Koogi. Maj:t uttrycka ena egen opinion, uti förevarande synnerligen vigtiga fråga. Jag föreslår således att Ståndet med gillande af motionens syftning, måtte, sedan ketänsandet, efter hvad jag inhemtat, redan blifvit af 2:ne Riksstånd godkändt, besluta, att uti en särskild skrifvelse till Kongl. Mej:t underd. anbålla, att då, till vinnande af nedsättning i tryckende skattebördor och till beredande af utvägar för befrämjande af allmänt nvttisa