Under det detta skrefs har Red. emottagit en in-
sänd uppsats om samma ämne, hvilken i morgon
skall meddelas.
Om lämpligheten och behofvet af förbud på släta
bomulls- och ylleväfvader samt kattuner; med
afseende på den hos Rikets Ständer snart före-
stående pröfningen af denna fråga.
Föreställom oss ett ögonblick det förhållande,
att utländska manufakturvaror af alla slag voro
tillåtna till införsel i landet, utan någon afgift, och
några få samhällsmedlemmar då framträdde inför
folket eller dess ombud och sade: Om hvarje per-
son i landet, som nu nyttjar det eller det tyget
till sin beklädnad, vill betala en fjerdedel mera
om året för sin klädsel, än nu, så att den som nu
utgifver 200 Rd., betalte 250, den som nu utgif-
ver 400, ville päkosta 300 0. s. v.z så skola de få
köpa sina förnödenheter dertill af oss i stället för
af köpmannen, emedan vii sådant fall hafva lust att
anlägga Fabriker för tillverkning at samma slags
tyger; månne då pluraliteten af laudets innevånare
skulle anse denna framställning för annat än ett
raljeri, och verkligen gå in derpå, eller månne de
icke hellre skuile råda proponrenterne att nedlägga
silt arbete och sina kapitaler på något annat före-
tag, som icke kräfde någon serskild uppoffring el-
ler tvångsåtgärd på köparee till produkten, för att
bära sig? Sådan blefve emedlertid de facto förmå-
nen för fabrikanterne och uppoffringen för konsu-
menten, äfven med ett system af måttliga, eller
såsom mnågre kalla det låga tullafgifter, d. v. s.
med öfverhufvud 15 procents tull på utländska
manufakturvaror, vär till tullen lägges andra till-
kommande afgifter och kostnader. Låtom oss nu
uppställa ett annat förhållande. De ifrågavarande
personerne tala åter och yttra sig såsom förut:
Vi önska att aulägga fabriker här i landet, för
att tillverka en del af de varor, som nu köpas utifiån
men — säga de denna gången — vi vilje icke ko-
sta på oss lika goda verktyg, som utlänningen, till
varornas förfärdigande, icke heller förstå vi oss
sjelfve så väl på tillverkningssättet, som han. Der-
före, på det vi ändock må kunna berga oss genom
afsätltning på våra produkter så måsten J alla lan-
dets Innevänare, som hädanefter viljen hafva såda-
na varor betala dem vid pass en half gång till så
mycket som nu och nära två tredjedelar mera, än
de utomlands kosta på tillverkningsstället. Detta
är det såkallade högre skyddstullssystemet med 33 2
dels procents tullafgift. Läsaren — finnBer att
räsonneimentet är fullkomligt adeqvat, och utan öf-
verdrift i beräkningen, då utom 33 :dels procent
i tull, alla öfriga afgifter, expeditions kostnader, in-
packningar, assurans-frakt, handelssinst och risico
på dylika varor icke i allmänhet lära kunna ta-
gas till mindre än 20 procent. — Allt detta hör
ännu till ett slags liberalism i somligas ögon. Men
när ifrågavarande personer slutligen töreställas yttra:
Nu hafve vi anlagt fabriker för tillverkningen af
den eller den varen. Vi kunna väl hvarken tillver-
ka samma vara af den godhet, eller till det pris
som utlänningen, eller ens på långt när till den
mängd som förbrukningen i landet erfordrar; men på
det att vi må äga en säker behållning på våra fa-
briker, fordra vi det oaktadt, att I samtlige landets
invånare, icke må äga rättighet att lagligen köpa
och införa en enda aln af dylika varor utifrån.
Vi veta väl, att J icke kunnen undvara dem
blott af den orsaken, a!t vi ej hinna tillverka så
mycket deraf som behöfves; och derföre mågen J
se eder om buru det bristande beloppet må kun-
oa införskaffas olofligen genom lurendrejaren 3 men
om J skullen yrka, att det må ske på lofliga vä-
gar, äfven emot en skatt, som länder oss till för-
mån , så skole vi utropa, att sådant är en him-
melskriande orättvisa. Hvarföre? frågen J. Jo,eme-
dan den som i Sverge anlägger en väfnadsfabrik,
bar gjort en så patriotisk handling, att han är be-
rättigad till helt andra fördelar, än samhälletsöf-
riga medborgare.