vill man väl äfven, att en generation, sådan som den närvarande, skall, i alla vrår af riket, känna djupt behofvet af sina barns bättre bildning, då dess egen måhända är ytterst vårdslösad? Huru kan man bland allmogen åberopa tidens fortgående bildning, tidens anda och kraf etc. etc., om man ej gör något för denna allmoges undervisningsanstalter? Eller vill man måhända, att allmogen skall af våra Tidningar och Journaler lära sig, som man säger, att följa med sin tid? Jo, detta vore just en vacker grund att bygga folkupplysningen på. Af Utskottets raisonementer kan man beqvämligen draga den slutsats, att emedan den ena generationen varit förfäad och ej kunnat eller velat iuse oundgängligheten af folkskolor inom de särskilta kommunerna, så skall den andra generationen inom samma menighet också bli förfäad. Staten skall ej bry sig om att föreskrifva några kraftiga mått och steg för foikskolors inrättande; det skall bli de ofta oupplyste menigheternas samvetssak. Och om hu fadern säger: Jag harfaf den kringvandrandeförsupne skolmästaren njulit min bildning; min son är intet bältre än j:g, ban får vara nöjd med åetsamma; — om samvetena i detla afseende ej vakna på flera sekler; så skulle, på mångfaldiga orter i riket, allmogens bildning komma att ständigt gå tillbaka (ty något stillastående gifs ej härutinnan), då deremot måhända, på andra orter, samvetena vaknade efter några decennier, och man jider ävdtligen började att röra på sig för de oskyldige uppväxande telningarnes väl. En sådan lamhet ber jag Gud bevara mitt fidernesland ifrån. 1 Jag yrkar återremiss af Betänkandet och anser, det RB. St. böra hos K. M. anhålla: 1:0 Att ovilkorliga föreskrifter måtte med snaraste utfärdas om folkskolors inrättande i hvarje pastorat, der ej sådant redan skett. 2:0 Att kostnaden derför måtte bestridas genom proportionelt sammanskott af hvaren inom Pastoratet mantalskrifven person ; äfvensom af allmänna medel, t. ex. af bränvinsskatten , utsättas uppmuntringar och bidrag, särdeles uti fattigare orter af riket, för det goda ändamålets befrämjande. 3:o Att derest Prester undervisa i folkskolor, sådant måtte lända dem till ssmma merit, som om de vid högre lärdsmsskolor tjenstgjorde. 4:o Kyrkoherdarne må, vid ansvar, anbefallas att verksamt uppfylla K. M:ts ofvan yrkade nådiga föreskrift om folkskolors inrättande, samt på lämpligt sätt rådgöra om detaljerna med sina sockneboer och åderom inberätta till Biskoparne, hvilka, äfvensom Landshöfdingarne , må anbefallas att med nit vaka öfver denva angelägenhet och ytterligare samråda med församlingarne , vid utlyste sockvestämmor , om sättet för folkskolornes tjenligaste reglering. I öfrigt torde 4, 5 och 6 punkterrne i förevarande Betänkande förtjena antagas. Slutligen vädjade Talaren till sina värde Ståndsbröders hjertan om ej denna folkets stora sak bör med kraft, med handling, och ej blott med toma ord befrämjas. (Forts. följer).