vill man väl äfven, att en generation, sådan som den när-
varande, skall, i alla vrår af riket, känna djupt behofvet
af sina barns bättre bildning, då dess egen måhända är
ytterst vårdslösad? Huru kan man bland allmogen åberopa
tidens fortgående bildning, tidens anda och kraf etc. etc.,
om man ej gör något för denna allmoges undervisningsan-
stalter? Eller vill man måhända, att allmogen skall af vå-
ra Tidningar och Journaler lära sig, som man säger,
att följa med sin tid? Jo, detta vore just en vacker grund
att bygga folkupplysningen på.
Af Utskottets raisonementer kan man beqvämligen draga
den slutsats, att emedan den ena generationen varit förfäad
och ej kunnat eller velat iuse oundgängligheten af folksko-
lor inom de särskilta kommunerna, så skall den andra ge-
nerationen inom samma menighet också bli förfäad. Sta-
ten skall ej bry sig om att föreskrifva några kraftiga mått
och steg för foikskolors inrättande; det skall bli de ofta
oupplyste menigheternas samvetssak. Och om hu fa-
dern säger: Jag harfaf den kringvandrandeförsupne skol-
mästaren njulit min bildning; min son är intet bältre än
j:g, ban får vara nöjd med åetsamma; — om samvetena
i detla afseende ej vakna på flera sekler; så skulle, på
mångfaldiga orter i riket, allmogens bildning komma att
ständigt gå tillbaka (ty något stillastående gifs ej här-
utinnan), då deremot måhända, på andra orter, samvetena
vaknade efter några decennier, och man jider ävdtligen
började att röra på sig för de oskyldige uppväxande tel-
ningarnes väl. En sådan lamhet ber jag Gud bevara
mitt fidernesland ifrån.
1 Jag yrkar återremiss af Betänkandet och anser, det RB.
St. böra hos K. M. anhålla: 1:0 Att ovilkorliga före-
skrifter måtte med snaraste utfärdas om folkskolors in-
rättande i hvarje pastorat, der ej sådant redan skett.
2:0 Att kostnaden derför måtte bestridas genom proportio-
nelt sammanskott af hvaren inom Pastoratet mantalskrifven
person ; äfvensom af allmänna medel, t. ex. af bränvinsskat-
ten , utsättas uppmuntringar och bidrag, särdeles uti
fattigare orter af riket, för det goda ändamålets befräm-
jande. 3:o Att derest Prester undervisa i folkskolor, sådant
måtte lända dem till ssmma merit, som om de vid högre
lärdsmsskolor tjenstgjorde. 4:o Kyrkoherdarne må, vid an-
svar, anbefallas att verksamt uppfylla K. M:ts ofvan yrka-
de nådiga föreskrift om folkskolors inrättande, samt på
lämpligt sätt rådgöra om detaljerna med sina sockneboer
och åderom inberätta till Biskoparne, hvilka, äfvensom
Landshöfdingarne , må anbefallas att med nit vaka öfver
denva angelägenhet och ytterligare samråda med församlin-
garne , vid utlyste sockvestämmor , om sättet för folksko-
lornes tjenligaste reglering. I öfrigt torde 4, 5 och 6 punk-
terrne i förevarande Betänkande förtjena antagas.
Slutligen vädjade Talaren till sina värde Ståndsbröders
hjertan om ej denna folkets stora sak bör med kraft, med
handling, och ej blott med toma ord befrämjas.
(Forts. följer).