Art kelforfattarens aslagt, ODESUldig Jall all Saga
nej eller ja till densamma, men skulle de säga nej,
återkommer ssken till sin förra ståndpunkt: den
nemligen, att Ständernas beslut vid sista riksdag, af
Konungen sauktioneradt, är förbindande.
Artikeln är i öfrigt på det vanliga och ökända
sättet späckad, med smakliga ingredienser åt de
splittrade ståöndsintressena, och innehåller en och
annan svår nöt att bita på, vederbörligen placerad
å de ställen, der en bit ämnas åt oppositionen och
periodiska pressen. Jordbruket At. e. lider icke af
skatter utan af skuldsättning, tillkommen genom be-
gäret att köpa, uten förmåga att betala. Jordbrukaren
som, af hvad synes i Hallisgs tal angående det-
ta ämne, icke har att vänta något af Borgare-
Staåndet,? bör dock kunna påråkna Bonde-Stån-
det,som ej skall låta förleda sig genom skenfa-
gra framställningar, hvilka åsyfta att göra Bönder-
va till arrendatorer i stället för hemmansägare,
och förvandla dem från fria Odalmän till arma
backstvgusittare. Detta Stånd skulle eljest betaga
sina principaler den i hvarje by, hvarje hemman,
så ifnet efterlängtade förmån att få låna mot 4
roc. i stallet för 6, hvilken förstnämda ränta
landtmannen icke är så inskiänkt, att han icke
gerna vill betala. Äfven bör man kunna påräkna
i denna sak Adeln och Presterskapet, som begge
äro för nära fästade vid landtmannantresset, att
de ej hjelpande sig sjelfva också äro beredvil-
Jige att lemna hjelp åt andra. I artikeln klagas
väl öfver, att ?man hört Preste-Ståndet i senare
tider alltför myctet akta på de tidens tecken, dem
en sjelfsvåldig tryckpress utmålat såsom sanningens
bärolder; men detta ?måste sakna grund, då Sven-
ska Presterskapet nog känner sitt åliggande att va-
ra tidsandans ledare, men icke dess lifegne. A-
deln, härstammande från alla samhällsklassers ge-
mensamma vagga (förmodligen Noachs; ark?) och
dessutom upphöjd genom vapnens är:a, skall då
den försvarar landtmannen, deraf den sjelf utgör
en del, påminna sig sitt eget anseende och ur-
sprung. Slutligen måste nedsättningen af ränte-
foten blifva en ovilkorlig följd af linet; och såle-
des skulle Handtverkaren, som drifver rörelser
med linsdt förlag, se sin dagliga börda lättad;
hvarje husfader skall inse möjligheten, att åt siva
varn lemna åtminstone någon frukt af ansträvgda
bemödanden och redbarbet i lynne, sans i hand-
ling, som f ålder tillhört Sverges inbyggare, men
som financiella oredor varit på vägen att förstö-
ra, skall med förnyad styrka from:räda och blifva
en skön minnesvård ät dem, som bidragit att för-
minska ränrtefoten, tillintetgöra penningeockret och
stadga förmögenbeten derigenom att landtmannen
erhållit utvägar att genom en. redbar och nyttig
verksambet underhålla sig och sin familj, utan att
vara någons slaf.
Sådan är Artikelns bufvudsakliga innehåll; och i
sanning måste vi tveka att betrakta den närmare;
ty, alt döma af allt, måtte det icke finnas något
val emellan att anse det nya 2-milions Stats-Lånets
kassakista acticgen vara det förvariogsrum hvari
Prometheus gömt den himmelska elden, eller den
ark, hvari hans svägerska, den frestande Pandora,
dolt alla de olyckor Gudarne ämnat åt jorden,
Måtte ändå åtminstone såsom i den, hoppet finnas
qvar på botten! q
Men, skämt för sig. Saken bar en betänklig si-
da. Artikeln är säkert en förelöpare till de flere
intressanta bitar vi snart hafva att vänta i den nya
Stats-Tidningen; detta visar sig af den djupa be-
räknisg på intressenas och på de rethoriska bilder-
nas veraniogar; och man måste deraf ana, att på
ett eller angat sätt en ny tid stundar. Viäro emed-
lertis! så obevekliga och enfaldiga, att vi ännu o-
möjligt kunna af allt detta öfvertygas i hufvudsa-
ken, Vi hafva nemligen aldrig ansett det vara af
vigt, om Regering och Ständer besluta eller icke
besluta ett Låns upptagande till 4 procent och dess
återutläning till samma ränta, m. m. utan endast
om ett sådant Lån, utan förlust, verkligen kan
fås mot I procent, samt om det kan organiseras
och administeras utan så stora kostnader, att än-
nu en eller två procents årlig ränta måste utöf-
ver de lofvade 4 procent erläggas. Det är detta,
hvarom man bör först söka öfvertyga allmänheten;
ty att inbilla den, att ett vid förra Riksdag beslu-
tladt, sedan annonseradt, men icke erhållit Lån,
skulle vara af samma natur, som våra lag förändrin-
gåt; m. m,, torde så mycket mindre lyckas, som
det bevis Artikelförfattaren och Konstitutions-Ut-
skottets Ordförande darföra framdrava ckulla kan