StIS SLyBHelste
(Insändt).
OM LÄMPLIGHETEN AF FORTFARANDE
FÖRBUD MOT INFÖRSEL AF UTLÄNDSK
FLANELL.
Det är en allmänt känd sak, att de rätte förfåk-
tarne af ett strängt prohibitiv-system i Sserge, d.
v. s. pluraliteten af våra fabrikanter och några
Tidnings-redaktörer, städse påyrkat och ännu yrka
förbud mot införsel af alla sådäna fabrikater, som
irom Landet kunna åstadkommas; och iika kändt
är det äfven, att intill 1923 års Riksdag eller till
dess 1824 års Tulltaxa utkom, fabrikanterne njutit
skydd genom förbud, icke allenvast för alla de pro-
dukter, som af dem tillverkades, utan äfven för
sådane slags artiklar som, fastän de icke hir kunde
åstadkommas, genom tillåten införsel möjligen kun-
de minska afsättningen å inhemske fabrikater i
samma väg. Berörde Tulltaxa frigaf likväl ar-
tiklar af senare slaget mot 28 å 30 procents inför-
sels tull; men till och med i 1830 års ännu gäl-
ande Tulltaxa äro de förra till införsel förbjudna.
Om nu kamparne för de absoluta förbuden ville
vara det ringaste rättvise mot den stora förbrukan-
de allmänheten, så kunde de väl icke begära förbud
för andra slags fabrikationer , än sådane, som i
qvalitet och pris åtminstone täfla med de utländska,
samt 1 qvantitet motsvara nationens eller konsumen-
ternes bebof; ty nödgas de senare förbruka en säm-
re och dyrare inhemsk vara, så kan det omöjligen
bestridas, att ju fabrikanten förnärmar konsumen-
tens int:esse och pålägger honom en obillig och
tryckande skatt; och tillverkar icke fabrikanten
så mycket konsumenten ville ha och behöfver, må-
ste det förhållandet ovilkorligen uppkomma, att.
synnerligast i fråga om förnödenhetsarti.lar, kon-
sumenten nödgas förskaffa sig sitt behof från ut-
länningen , d. v. s. lurendreja , eller ock för fa-
briksintresset afsäga sig bruket af en nödvändig-
hetsvara. Men att prohibitiv-systemets försvarare
ännu i denna stund icke vilja villfara en så billig
begäran från allmänhetens sida, det visar nogsamt
Bevillnings-Utskottets Betänkande, angående stora
Sjötulis-Bevillningen 3 och för att icke biifva för
vidlyftig, vill Ins. denna gång blott uppehålla sig
vid artikeln
Flanell.
Härom yttrar sig Utskottet, pag. 43: Ylle:
Flanell, enligt 1830 års Tulltaxa förbjudet till
införsel, men ef Tull-komiten föreslaget att få
införas mot en tull af 10 sk. alnen, har Utskottet,
enar inhemske fabriker för tillverkning af denna
vara numera synas äga rätt att fordra det krafti-
gaste skydd, ansett böra vid förbud bibehållas.
Halfylle: Flanell. Af nyss anförde skäl har för-
bud för denna vara jemväl blifvit af Utskottet
tföreslaget. För den händelse åter, att förbud
för berörde artikel skulle komma ait upphöra, har
Uziskottet, i sjelfva Tulltaxan, derå projekterat ett
tullvärde af 40 sk, per aln (eller 10 procent högre
än 1839 års Tulltaxa, som bestämmer 30 sk. tull-
värde ) samt en tull af 10 sk., eller 25 procent af
värdet, Efter hvad Ins. hört berättas, stall Ut-
skottet, i svar på återremissen af detta Betänkande
N:o 209, tillstyrkt borttagande af ordet förbud i
Tulltaxan, samt att således jemväl Flanell borde få
imföres mot nyssnämde tull af 10 sk. alven.
Ins. vill nu tillse, huruvida de!ta senare förslag
verkligen har skäl för sig, eller icke. I sådant af-
seende anser ban sig då, för sin del, böra förklara
att, hvad qvaliteten beträffar, den Flanell, som af
någrainbemska fabrikanter tillverkats under loppet af
cebegge sista åren , varit ojemförligt bättre än den
förut producerade, men att äfven denna bättre va-