just detta blifvit iakttaget i Sverge. Det är nem-
ligen icke tio utan elfva år, sedan Rikets Ständer
uppstallde den grundsatsen, att förbuden borde
med all den varsacochet, som varit nödig att icke
bastigt rubba någons sälfard. Hon her gerom sitt
handlrgssätt i detta mål väl visat, att hon adop-
terade det liberala systemet, och småningom lossat
på ett och annat band, men lNikväl icke med ens
borttagit förbuden. Således har hos oss allt det
skett, som Författaren i detta fall önskat; des-
sa tio är hafva, — eol. För!:s egna ord — va-
?rit tillräckliga för de idkare, som ej tiltrodde
sis kunna täfla med utläinningen, att realisera
deras tillgångar, och öfver flytta dessa, jemte de-
ras arbetsförmåga på andra företag; eller ock,
för dem, som tilltrott sig denna täftan, att genom
egna resursser och Reg:s bemedlande förskaffa
sig passande vapen devtill, vare sig genom kapi-
talföreningar, skicklige fabrikanters och ma-
schinisters inflyttning i landet, eller unge Sven-
Pskars undervisning utomlands 0. s. v.
Att Förf:s påstående om en måttlig skyddstulls ver-
kan till fabrikernas förfall alldeles icke får tagas
för så afgjordt, som han menar, torde hvar och en
finna, enär det just är hufvudfrågan, hvarom tvi-
stas. Förf. har i detta fall velat åberopa Englands
exempel. Besynnerligt noz bevisar detta likväl just
motsattsen af hvad han påstår. I England hafva
nemligen dels de absoluta förhuden redan för tret-
tio år sedan blifvit afskaffade, dels är det egentli-
gen ifrån det ögonblick, då Huskisson genomåref
det liberala systemet, som Engelska fabrikerna bör-
jade växa i en förut okänd prog:ession. Huskis-
son ville, säger Förf. att lagarna skulle bereda
allmän frefnad och belåtenhet, derigenom att spann-
måls!agarna på samma gång undergingo en lika li-
beral reform; men tillägger, att detta sedoare för
honom misslyckades. Finner då icke Förf. att det-
ta utgör eti så myeket större bevis för det libera-
la systemet, då detsamma kunnat uppehålla sig i
England, äfven utan spannmilslagarnas reduk-
tion, och således, oaktadt England har att käm-
pa mot högre arbetslöner än andra länder?
Författaren har härvid lemnat den underrvättel-
sen, att stora summor anordnades åt de fabriksgre-
nar, som härigenom blefvo lidande, och att siden-
fabrikanterne ensamt fingo 700,000 Pund Ster-
ling. Äfven vi hafva någorlunda sökt följa med
denna frågas bebandling, uti de Engelska parlaments-
debatterna ailtifrån 18227 men vi tillstå att vi ie-
ke derutur kunna erimra oss detta faktum. Förf.
skulle derföre göra oss och allmänheten sig förbun-
den, om han täcktes närmare upppifva källan,
hvarifrån han tagit denna upplysning; vinödgas ei-
jest påstå, att minnet helt och hållet bedragit ho-
nom derpå. Bevis härpå och närmare upplysning,
att just import-förbudens borttagande utan någon
ersättning lagt grunden till Engelska sidenmanufak-
turernas, ieke förfall, utan uppkomst i vissa delar,
till den grad, att de sedan är 1826 icke blott bjuda
de Fransyska spetsen, utan i vissa delar öfverträf-
far dem, kan Förf. inhämta i åtskilliga parlaments-
handlingar, kungjorda i ett bibang till Jurnalen
N:o 6 för år 1830; i D:r Lardners Cabinet Cyclo-
edia under art. Silk Manufacture, samt i 17, 18
och 19 häftena af Miss Martineaus Ilustrations
försvinna. Regerivgen har sedermera gått tillväga:
of politica! economy. Förf. ser att vi icke tala i
vädret. Måtte han följa de:ta exempel.
I anledning af Förf:s åberopande af Amerikas
exempel bör ännu en anmärkning tilläggas, nemli-
gen, att i Norra Amerika tullen, enl. 1334 års ta-
riff, är 10 proc. af värdet på alla slags sidenvaror;
äfvensom att hela Förf:s upplysning derom, att för-
ändringar i de Nord-Amerikanska tuliafgifterna ic-
ke skulle gå i verkställighet förr än efter 10 år,
äro likasom om de 709,000 Rdr, oss fullkomligt o-
kända. Således begära vi äfven i denna punkt
källan! Tills vidare taga vi oss friheten med ett
exempel visa, att om han härvid syftat på Ameri-
kas tullförfattningar i allmänhet, så har han gjort
ev fullkorligt osann uppgift; emedan den största
förändring som skett i Förenta Staternas tullförfatt-
ningar, nemligen den af den 24 Maj 19824, tog sin
början redan den 30 Juni samma år.
Vi se således huru det förhåller sig med För-
fattarens, af Insindaren prisade, sakkännedom och de
exempel han hemtat från avdra länders historia.
I En detalj af hans anförande bör ännu anmär-
kas, som mer än allt visar, huru fullkomligt halt-
lös hela deduktionen befinner sig. — Geaom för-
. . . La kk oc vr ff TR TV ff TT!1