just detta blifvit iakttaget i Sverge. Det är nemligen icke tio utan elfva år, sedan Rikets Ständer uppstallde den grundsatsen, att förbuden borde med all den varsacochet, som varit nödig att icke bastigt rubba någons sälfard. Hon her gerom sitt handlrgssätt i detta mål väl visat, att hon adopterade det liberala systemet, och småningom lossat på ett och annat band, men lNikväl icke med ens borttagit förbuden. Således har hos oss allt det skett, som Författaren i detta fall önskat; dessa tio är hafva, — eol. För!:s egna ord — va?rit tillräckliga för de idkare, som ej tiltrodde sis kunna täfla med utläinningen, att realisera deras tillgångar, och öfver flytta dessa, jemte deras arbetsförmåga på andra företag; eller ock, för dem, som tilltrott sig denna täftan, att genom egna resursser och Reg:s bemedlande förskaffa sig passande vapen devtill, vare sig genom kapitalföreningar, skicklige fabrikanters och maschinisters inflyttning i landet, eller unge SvenPskars undervisning utomlands 0. s. v. Att Förf:s påstående om en måttlig skyddstulls verkan till fabrikernas förfall alldeles icke får tagas för så afgjordt, som han menar, torde hvar och en finna, enär det just är hufvudfrågan, hvarom tvistas. Förf. har i detta fall velat åberopa Englands exempel. Besynnerligt noz bevisar detta likväl just motsattsen af hvad han påstår. I England hafva nemligen dels de absoluta förhuden redan för trettio år sedan blifvit afskaffade, dels är det egentligen ifrån det ögonblick, då Huskisson genomåref det liberala systemet, som Engelska fabrikerna började växa i en förut okänd prog:ession. Huskisson ville, säger Förf. att lagarna skulle bereda allmän frefnad och belåtenhet, derigenom att spannmåls!agarna på samma gång undergingo en lika liberal reform; men tillägger, att detta sedoare för honom misslyckades. Finner då icke Förf. att detta utgör eti så myeket större bevis för det liberala systemet, då detsamma kunnat uppehålla sig i England, äfven utan spannmilslagarnas reduktion, och således, oaktadt England har att kämpa mot högre arbetslöner än andra länder? Författaren har härvid lemnat den underrvättelsen, att stora summor anordnades åt de fabriksgrenar, som härigenom blefvo lidande, och att sidenfabrikanterne ensamt fingo 700,000 Pund Sterling. Äfven vi hafva någorlunda sökt följa med denna frågas bebandling, uti de Engelska parlamentsdebatterna ailtifrån 18227 men vi tillstå att vi ieke derutur kunna erimra oss detta faktum. Förf. skulle derföre göra oss och allmänheten sig förbunden, om han täcktes närmare upppifva källan, hvarifrån han tagit denna upplysning; vinödgas eijest påstå, att minnet helt och hållet bedragit honom derpå. Bevis härpå och närmare upplysning, att just import-förbudens borttagande utan någon ersättning lagt grunden till Engelska sidenmanufakturernas, ieke förfall, utan uppkomst i vissa delar, till den grad, att de sedan är 1826 icke blott bjuda de Fransyska spetsen, utan i vissa delar öfverträffar dem, kan Förf. inhämta i åtskilliga parlamentshandlingar, kungjorda i ett bibang till Jurnalen N:o 6 för år 1830; i D:r Lardners Cabinet Cycloedia under art. Silk Manufacture, samt i 17, 18 och 19 häftena af Miss Martineaus Ilustrations försvinna. Regerivgen har sedermera gått tillväga: of politica! economy. Förf. ser att vi icke tala i vädret. Måtte han följa de:ta exempel. I anledning af Förf:s åberopande af Amerikas exempel bör ännu en anmärkning tilläggas, nemligen, att i Norra Amerika tullen, enl. 1334 års tariff, är 10 proc. af värdet på alla slags sidenvaror; äfvensom att hela Förf:s upplysning derom, att förändringar i de Nord-Amerikanska tuliafgifterna icke skulle gå i verkställighet förr än efter 10 år, äro likasom om de 709,000 Rdr, oss fullkomligt okända. Således begära vi äfven i denna punkt källan! Tills vidare taga vi oss friheten med ett exempel visa, att om han härvid syftat på Amerikas tullförfattningar i allmänhet, så har han gjort ev fullkorligt osann uppgift; emedan den största förändring som skett i Förenta Staternas tullförfattningar, nemligen den af den 24 Maj 19824, tog sin början redan den 30 Juni samma år. Vi se således huru det förhåller sig med Författarens, af Insindaren prisade, sakkännedom och de exempel han hemtat från avdra länders historia. I En detalj af hans anförande bör ännu anmärkas, som mer än allt visar, huru fullkomligt haltlös hela deduktionen befinner sig. — Geaom för. . . La kk oc vr ff TR TV ff TT!1