SE RE SA RAR PE NEAR AA DEE FER SEEN MAIA SARAS FANA DANA ABER a Rn
BEVIS PÅ BEVISNINGSSÄTTET HOS PRO-
HIBITIV-SYSTEMETS FÖRFÄKTARE.
Vi torde få anmoda Läsaren, enligt det i går-
dagsbladet gjorda förbehåll, a!t ru skänka oss sin
uppmärsamhet till ett närmare skärskådande af de
argumenter som en af prohibitivsystemets ifriga
förfäktare uti en derstädes intagen artikel fram-
ställt. Då detta anförande blifvit för sin förmenta
sakkännedom företrädesvis valdt till ett offertligt
försvar för systemet, och vi snart få tillfälle under-
söka halten af de fakta, i hvilka denna sakkänne-
dom skall vara innefattad, så skall deraf utan 1vif-
vel bäst skönjas på hvilka stöd helasystemet hvilar.
En af de satser uti det ifrågavarande anförsndet
till Tullkommittgen, vid hvilka vi hafva minst att
erinra, men hvilka icke egentligen höra till huf-
vudsaken, är yrkandet af en oinskränkt visitations-
rätt såsom vilkor för möjligheten af de inhemska
manufakturernas täflan med de utländska. Det gäl-
ler om all lag, att den är ändamålslös, så framt
icke nödiga åtgärder att kunna verkställa den, til-
lika vidtagas. Men mycken fråga är likväl om man
kan vända om sattsen och säge, att blott visitations-
rätten finnes, så skulle förbuden förekomma luren-
drägeriet. Det har tillräckligt blifvit bekräftadt af
alla tiders erfarenhet, att om behof eller mode for-
drar en utländsk varas förbrukning så äro alla för-
bud fruktlösa att förekomma dess införande. För-
fattaren af det insända anförandet torde sjelf med-
gifva att ingen betydligare detaljhandlare med ty-
ger och modevaror finnes, bvarken i hufvudstaden
eller rikets öfriga städer, som icke stundom hand-
lat med förbudna varor, och tilläggom som
icke varit nödsakad att göra det, för att hafva sitt
lager sorteradt. Sådant erkänna de sjelfve otvun-
get, och allmänna opinionen har så litet lagt dem
denna lagstridiga handel till last, att vi äre öfver-
tygade, det insändaren icke ett ögonblick uti säll-
skapslifvet förmärkt missaktning mot någon af desse
medborgare, derföre att den senare hållit konsumen-
terne tillhanda varor, som varit förbjudna till in-
försel , men likväl allmänt brukats till ech med vid
hofyvet och inom de högste Embetsmännens famil-
jer. Vi befara storligen , att så länge förbud fin-
nas, skall denna opinion icke betydligt ändra sig,
och så länge opinionen icke ändras, skall man för-
gäfves tillita äfven visitationsrätten såsom ett arka-
num till lurendrejeriets utrotande.
Vi öfvergå nu till en korrt granskning af sjelfva
hufvudargumenterne.
Författaren tror sig kunna igenfinna orsaken till
utveckligen af ett lands moraliska krafter uti det
förtroende en regering genom ett sällan ombytt
styrelsesystem nödvändigt måste förskaffa sig, lika-
som utvecklingen af de industriella måste ske genom
stabilitet i den ekonomiska lagstiftningen. Tdet senare
2fseendet har Förf. yrkat, att om förbud skulle
försvinna borde man följa Norra Amerikas exempel
af förordvingars utfärdande, som först efter 10 år
blefve gällande, hvilket för de idkare, som ej till-
trodde sig kunna töfla med utlänningen vore till-
räckligt att realisera deras tillgångar och öfverflytta
dessa, jemte deras arbetsförmåga , på andra företag.
Insändaren har visserligen till en del rätt uti titt
yttrande om nödvändigheten att sällan ombyta Sty-
relsesystem ; rmuen om detta system är orättvist och
uppåt. väggarna, så skall utan tvifvel den moraliska
kraftenså vidt den beror på förtroendet ttll Sty-
(RR RA RASER ERE TTT rn, CK SKER TTT FT RT TETT—