Ull DlidUttys FY Tlauntg Avia AROR ILUu tid blalluad perenn liteten ef läsarne hade varit mivdre belåtne. För att nu emedl!ertid viss, af huru stor vigt Sun ihetsnämdens ifrågavarande yltrande varit, införa vi 1etsamma här nedan, tillika imed den anadra artikeln afolika syftning, hvaraf lätt torde kunna skönjas, buruvida någon ensfdighet varit rådande hos Red, vid bida artiklarnas uteslutande. Uti Aftonbladet N:o 206 för den Git: sis1. Scptemher står att läsa: Att spärringar icke mycket hjelpa, visade talaren (Hr Biskop Hedren) med följande exempel: tverne förmögna tamiljer 1 Karlstad, som ägde hvar sitt landsställe utom staden, det cna på 1000, det andra på 300 alnars afstånd ifrån den, inneslöto sig på dessa ställen, men likväl vora de de första inom hvilka smittan yPpade sig. Då det för stadgandet af opinionen rörande kolerans kontagiosiict måste vara af någon vigt, alt de fakta, som till stöd för den ena eller andra äsigten åberopas, äro fullkomligen konstaterade, ansåg stadens Sundhetsnämd sig icke böra med sin tystnad fördölja, att de anförda bä.delserna voro helt ech hållet ogrundade. Attnu Sundhetsnämden icke låtit ett slikt förligande komma sig till last, kan väl icke rimligen såra den upplyste och sanningsälskande Riksdagstalaren; men det har likväl omsider i Aftonbl. N:o 229 framkallat en insändare J, sor, förande Hr Biskopens talan, söker förvandla hela denna sak till ctt af Sundhetsnämden begånget cilationsfalsarium, Sundhetsnämden har i Aftonbladet N:o 218 refererat det nu omlvisiade anförandet sålunda: VÄLt one förmögnare bus i Karlstad, som från allt umgänge instängt sig på sina landtställen, varit ibland de första som 1 kolera insjuknat.? Annat är att endast anföra, annat att ord för ord afskrifva. I förra fallet är det icke textens identitet, utan meningens, som kan komma i fråga. Insändaren J., son således funnit orden förmögnare hus, i stället för: förmögna familjer; från allt umgänge instänga sig; i stället för rätt och slätt: innesluta sig: insjuknade i kolera, 1 stället för: yppad smitta, kungör nu med stöd af en sådan afvikelse, att Sundhetsnämden citerat falskt, och att uti År Biskop Hedröas aniörande omtalas : icke med ett enda ord att de ifrågavarande hushållen varit förmögne, att de icke instängt sig från allt umgänge, icke ens att de i kolera insjuknat, Hyad som efter denna kungörelse talaren egestligen sagt celler velat säga, lärer för någet hvar blifva svårt alt fatta. Om emellertid med innesluta sig, skall förstås: icke att isolera sig, utan tvert om oafbrutet emoltaga och göra besök: Om med yppad smitta skall förstås: icke ett uttbrott af kolera, utan utbrottet af någon annan sjukdom, t. ex. koppsmitta, så må väl Insändaren J. härigenom tro sig, på ett eget öfverraskande sätt, hafva tillrättavisat Sundhetsnämden i afseende på talarens mening; men härvid förekommer dock det märkvärdiga, att Insändaren i och med detsamma beröfvat sin principal hela vigten af det exempel, hvarmed skulle bevisas, att spärrningar icke mycket hjelpa. Men denna polemik må helst sluta der den börjat, och bandlingarne i målet utan vidare kommentarier, öfverlemnas till allmänhetens bedömmande. Karlstad den 11 Oktober 1834. På Sundhetsnämdens vägnar: J.A. v. Matern. i C. Andersson. Den andra artikeln lyder sålunda: I anledning af hvad som stålt att läsa uti Aftonbladet och Argus, angående Hr Biskop Hedrens yttrande i Presteståndet om koleran i Karlstad, är man af aktning för sanningen uppfordrad meddela följande upplysning: Om Hr Biskopens ifrågasatte uppgift, hvilken grundar sig på andras berättelser, skulle i något fall sakna öfverensstämmelse med det förhållande, som uti Karlstad inträffat, (hvilket Insändaren ej är i tillfälle bedöma) ehuru det icke kan vara obekant för någon i orten, att en familj, som bott helt nära Karlstad, fastän på landets emråde, och som, efter berättelse, vidtagit de kraftigaste spärrningsåtgärder, blifvit så allvarsamt hemsökt af koleran, att flera personer i husct dödt; så har det likväl hes de rättänkande väckt mycken indignation, att Hr Biskopens, utan allt slags förolämpande syftning på enskilt person eller på samhället i det hela, uttalade berättelse skulle från Karlstads Sundhets-Kommitte framkalla en replik, affattad i ferm och uttryck, som synes utmärka en mot Hr Biskopen ovänlig sinnesstämning, dertill Hr Biskopen, lika litet af de Herrar i Sundhets-Kommiltcen, hvilka till annorsen bidragit eller lånat sina namn, som afprovinsen eller staten, i allmänhet betraktade, lärer gjort sig förtjent eller gifvit någon anledning. Då denna missaktning för Hr Biskopen vidare gifvit sig luft genom en ganska obehörig erinran om den välvilja, som ir Biskopen skall hafva åtnjutit inom samhället, får man underrätta den tidningsläsande publiken cm, att Hr Biskopen, såvidt man känner, icke åtnjutit annan välvijja 1 Wermland, deraf han tvifvelsutan ej heller varit i behof, än den allmänna aktningsoch höflighetsbetygelse, man Varit honom skyldig, och den Hr Biskopen hvarjom och erom fullt återgäldat; och att Hr Biskopens och dess Frus afflyttving från orten troligen länge skall lemna rum för saknad hos dem af den bildade Societeten, som värdera ett gästfritt och behagligt umgänge samt sällskapslifvets välvilja, för hvilken senare man förmodar att de respektive invånarne i Karlstad stå i lika stor obligation hos Hr Biskopen, som deaf provinsens öfriga samhällsmed