pojkarne snåla efter drickspengar, och hästarna i
all den fart de förmådde, ete. Sällskapet hade ta-
git vägen åt Cambridge; och af hvad vi hörtlangåen-
de äfventyret, förnimmes, att vagnen redan kl. 8 f.
m. passerat genom Huntingdon. Det skall då haf-
va förmärkts: att den unge damen var synnerligt
lycklig, och Herrn, mycket alfvarsam. Då hä-
star der på stället ombyttes hade en åskådare un-
drat huruvida enleveringen hade gällt det gamla
fruntimret för penningarnes skull, eller den unga
för dess skönhet. Ena annan trodde, att emedan
de voro tre, hade de säkert enleserat honom.
Den äldre damen syntes vara otåligast att komma
norr ut (der Gretna är beläget) och kusken anma-
nades ait ej låta gräset gro under hjulen: en upp-
maning, som han till punkt och pricka åtlydde.
Partiet lärer anländt lyckligt till Gretna, och om-
kring kl. t Thorsdags middag smidde den svart-
klädde smeden tillsamman deras fjettrar på det bä-
sta sätt). Fadren hade väl genast vid upptäckten
skyrdat till London och derifrån med posivagnen
till Glasgow ; men, fastän posterna gå hurtigt nog,
äro de dock cke så snabba som kärlekens lätta vin-
gar, allra helst med några timmars försprång. Han
anlände till Gret-a Fredags morgon, och erhöjl un-
derrättelse om sin dotters giftermål, och att det
nygifta paret var vid Lochabar. Han skyndade dit,
och faon dem begge i ett godt botel och i sömn-
gudess armar. Den scea som förefö!l kan man ej
med visshet berätta; men slutet blef det vanliga:
att hvad Gud förenat, det kunde menniskor icke