citet, som den artikel, hvilken dem framkallat; un-
der risk. att-de på vanligt sätt. blifva eskorterade
iaf sådane noter, hvilka, lindrigast sagt, kunna ko-
stymiera och mildra den atimars nakva och oblida
: sänningen. Stockholm d. 18 Nov. 1834.
pt J. af Ekenstam.
Då Hr af Ekenstam uti ofvanstående reklama-
tion uppenbarat så stor motvilja för noter, gör
det Red. verklig ledsnad, att icke kunna lemna den
utan all anmärkning. Sådant hade visserligen skett,
i fall Hr af E. hållit sig endast inom gränsen af
en lemnad upplysning; men då hans uttryck om
den oblida sanningen tyckes gifva tillkänna, att
Hr af Ekenstam anser densamma lända de upp-
nämda tidningsredaktionerna till något mehn, och
honom sjelf till fördel, så torde det vara nödigt att
återkalla hufvudomständigheterna af den s. k. kanon-
affären. Dessa voro, såsom de flestetläsare torde erinra
sig, att sedan sammanskotten till Grekerna hade börjat,
uppstod en schism ibland Grekvånnerna, orsakad
af ett utaf Årr Ekenstam, Lefrgn och några andra
väckt förslag, att i stället för direkt öfverskickan-
de af understöd till Grekerna, använda de insamla-
de medlen i första hand till återköpande af ett par-
ti kanoner, som blifvit kontraherade för Paschans
af: Egypten räkning, sannolikt för att användas mot
Grekerna. Under diskussionerna härom, som blef-
vo så varma, alt till och med tårar icke saknades,
och hvarunder det märkliga uttrycket om kano-
nernas rodnande af harm , föreföll, yppades det,
att Hr af Ekenstam, af nit för saken, redan hade
afslutat det ifrågavarande återköpet, och att frågan
således egentligen reducerade sig derhän, att sauvera
HOr af Ekenstam från förluster på det företag, han
hade ingålt utan att rådfråga dem, hvilkas sam-
mauskott skulle användas att betäcka kostnaden.
Sådan är den oblida sanningen. Vi fråga nu,
med hvad skäl Hr af Ekenstam vill låta Redaktio-
nerne af Dagl. Allehanda och Aftonbladet uppbära
en del af förargelsen öfver en förhastad åtgärd,
som han utan tvifvel längesedan ångrat, och som
för öfrigt för honom medfört alltför mycket obe-
hag, att vi skulle vilja lägga sten på börda med
att vidare dermed uppehålla oss.