dliuimanna., Por val CCI! Dalvad, vI fOP:eltl OSS mea ell helt dussin varma serveter, för att påett passande sätt kunna uttryc a vår fägnad redan vid hans första stigavde ur vagnen. Emedlertid kuzna vi icke underlåta att redan på förhand lemra fritt lopp ät de glada känslor, som väckas af blotta förbudet för ett så golt sällskap på vädjsbanan. Se bär rågra korta utdrag ur den utfärdade prospekten: ?Erfarenphe en — heter det — har allt mer och mer ådagal-gt, att vid den märkbara betydlighet, ej mindre till mangd af föremål än till vidd af publiicitet, som periodiska pressen å en sida vannit, man äfven å dena andra ej bör undandraga sig, att i någorlunda motsva igt förbållande titlita effe Uigheten, Medlen ill denna offentlighet äro af vigt att bereda, af vödvän izhet att begagna, helst under kons ituti.nc ba S atsformer. Vi bafva icke kunnat undgå att särskilt fästa våra läsares a. pmarkamhet på dessa äd!a och vackra grundsatser i dev nya puissarcens programm. De äro uan tv fvel ej mindre betydelserisa för dev läsande allmänhe:en i Sverge, än konucg Ludvig Filips i Frankrike bekan a löfte ef:er Jualhi-revolutionen, att kartan skulle blifva en sanning, blef det för Fransyska :olset. En sådan hugnerik förklaring var också att vänta, 1 öfverensstämmelse med den kärlek till offentlighet och tryckfrihet, den grannlaga högaktning för grundlagarnas bokstaf, den uppmärksamhet och afseende på nationens belägenhet och behof, och på dess valda representanters önskningar, den omsorg till förenkling och skyndsamhet i ärendernas handläggning, och den hofsamhet i ton och omdömen om dem, som hysa olika meningar, hvilka näst före och under denna riksdag uppenbarat sig i styrelsens handlingar, i dess ledamöters och deras vänners yttranden på RBiddarhuset, och i deras publicistiska organers beteenden. Också finner man vidare af ett annat ställe i prospekten, att dessa tidningsskrifvare, såsom första vilkoret ålagt sig redbarhet , sanning och oväldi sak, sans och värdighet i form. Härmed kommer dessutom att förenas ett annat tidningsreqvisit nemligen fasthet i principer, — samt dessas enkla , dock icke färglösa utveckling? Denna, nb. utvecklingen — heter det vidare — kan möjligtvis vara underkastad formens skiftningar; men förblifver i grundtonen oföränderlig. — — Redaktionen anser sig böra försvara egna grundsatser, utan att yrka, än mindre utöfva någon domsrätt öfver andras. — Hvilka dessa grundsatser äro, anses redan vara gifvet genom sjelfva kungörandet om en statstidning i en konstitutionel monarki. — Andan måste vara och förblifva konstitutionelt monarkisk ; syftet kan ej vara annat än statens eget.? Hvarje fosterlandsvän skall säkert vara evkänsam för det:a ytrande. Med förnöjelse ser man redan i andanom, den ifver som i den statspublicistiska byrån kommer att råda för de konstitutio.nella iddernas försvar och utbredande; huru i den yttre politiken, den lagbundna frihetens och de konstitutionella staternas intressen skola uti statstidningen erhålla ett mäktigt stöd emot de ahsolutstiska kabinetternas möjliga intriger och försök till inflytande; samt i våra inre angelägenheter, huru den konstitutionelt monarkiska organen skall arbeta för utbildningen af en verkligt konstitutionel ministere med en ansvarighet mindre illusorisk än den närvarande; huru den icke skall spara någon möda, för att bringa Svenska folkets långsamt mognande öfvertygelse? till en sansad öfverensstämmelse i frågan om representationsreformen, som under de menlösa dagarna försvarades af personer, hvilka öävou bekläda Rådgifvareplatsen, och slutligen, hura den konstitutionella andan, skall uppenbara sig i flitiga erinringar om nödvändigheten att uppfylla det gamla löftet om den okonstitutionella Indragningsmaktens återlemnande, et sic in ceteris. Att lofva rundt och hålla tunnt, blir, hvad andan beträffar, icke, nej visst icke, den nya Statsiidningens sak, och de sköna frukter, som skola hemtas af opinionernas utbildning och mognad i offentlighetens tacksamma jordmån under skötsel af den pya medarbetaren i vingården måste blifva fullt ut så gyllne som de, hvilka på sin tid växte i Hesperidernes trädgårdar. Så mycket om andan. Sjelfva ämnena eller planen för tidningens indelning blir fölsande: utom den officiella delen och de legala anconserna, hvilka Dlifva Afönsndrada JfaAfvar don 44? åa AA eo i 0