dliuimanna., Por val CCI! Dalvad, vI fOP:eltl OSS mea ell
helt dussin varma serveter, för att påett passan-
de sätt kunna uttryc a vår fägnad redan vid hans
första stigavde ur vagnen.
Emedlertid kuzna vi icke underlåta att redan på
förhand lemra fritt lopp ät de glada känslor, som
väckas af blotta förbudet för ett så golt sällskap
på vädjsbanan. Se bär rågra korta utdrag ur den
utfärdade prospekten:
?Erfarenphe en — heter det — har allt mer och
mer ådagal-gt, att vid den märkbara betydlighet,
ej mindre till mangd af föremål än till vidd af pu-
bliicitet, som periodiska pressen å en sida vannit,
man äfven å dena andra ej bör undandraga sig, att
i någorlunda motsva igt förbållande titlita effe Uig-
heten, Medlen ill denna offentlighet äro af vigt
att bereda, af vödvän izhet att begagna, helst un-
der kons ituti.nc ba S atsformer.
Vi bafva icke kunnat undgå att särskilt fästa vå-
ra läsares a. pmarkamhet på dessa äd!a och vackra
grundsatser i dev nya puissarcens programm. De
äro uan tv fvel ej mindre betydelserisa för dev lä-
sande allmänhe:en i Sverge, än konucg Ludvig Fi-
lips i Frankrike bekan a löfte ef:er Jualhi-revolutio-
nen, att kartan skulle blifva en sanning, blef det
för Fransyska :olset.
En sådan hugnerik förklaring var också att
vänta, 1 öfverensstämmelse med den kärlek till
offentlighet och tryckfrihet, den grannlaga hög-
aktning för grundlagarnas bokstaf, den uppmärk-
samhet och afseende på nationens belägenhet och
behof, och på dess valda representanters önsknin-
gar, den omsorg till förenkling och skyndsam-
het i ärendernas handläggning, och den hof-
samhet i ton och omdömen om dem, som hysa
olika meningar, hvilka näst före och under denna
riksdag uppenbarat sig i styrelsens handlingar, i dess
ledamöters och deras vänners yttranden på RBiddar-
huset, och i deras publicistiska organers beteenden.
Också finner man vidare af ett annat ställe i pro-
spekten, att dessa tidningsskrifvare, såsom första
vilkoret ålagt sig redbarhet , sanning och oväldi sak,
sans och värdighet i form. Härmed kommer dess-
utom att förenas ett annat tidningsreqvisit nem-
ligen fasthet i principer, — samt dessas enkla ,
dock icke färglösa utveckling? Denna, nb. ut-
vecklingen — heter det vidare — kan möjligtvis
vara underkastad formens skiftningar; men för-
blifver i grundtonen oföränderlig. — — Redak-
tionen anser sig böra försvara egna grundsatser,
utan att yrka, än mindre utöfva någon doms-
rätt öfver andras. — Hvilka dessa grundsatser
äro, anses redan vara gifvet genom sjelfva kungö-
randet om en statstidning i en konstitutionel monar-
ki. — Andan måste vara och förblifva konstitu-
tionelt monarkisk ; syftet kan ej vara annat än sta-
tens eget.?
Hvarje fosterlandsvän skall säkert vara evkänsam
för det:a ytrande. Med förnöjelse ser man re-
dan i andanom, den ifver som i den statspubli-
cistiska byrån kommer att råda för de konstitutio-
.nella iddernas försvar och utbredande; huru i den
yttre politiken, den lagbundna frihetens och de
konstitutionella staternas intressen skola uti stats-
tidningen erhålla ett mäktigt stöd emot de ahsolu-
tstiska kabinetternas möjliga intriger och försök till
inflytande; samt i våra inre angelägenheter, huru
den konstitutionelt monarkiska organen skall arbe-
ta för utbildningen af en verkligt konstitutionel
ministere med en ansvarighet mindre illusorisk än
den närvarande; huru den icke skall spara någon
möda, för att bringa Svenska folkets långsamt mog-
nande öfvertygelse? till en sansad öfverensstäm-
melse i frågan om representationsreformen, som
under de menlösa dagarna försvarades af perso-
ner, hvilka öävou bekläda Rådgifvareplatsen, och
slutligen, hura den konstitutionella andan, skall
uppenbara sig i flitiga erinringar om nödvändigheten
att uppfylla det gamla löftet om den okonstitutio-
nella Indragningsmaktens återlemnande, et sic in
ceteris. Att lofva rundt och hålla tunnt, blir, hvad
andan beträffar, icke, nej visst icke, den nya Stats-
iidningens sak, och de sköna frukter, som skola
hemtas af opinionernas utbildning och mognad i
offentlighetens tacksamma jordmån under skötsel af
den pya medarbetaren i vingården måste blifva
fullt ut så gyllne som de, hvilka på sin tid växte
i Hesperidernes trädgårdar.
Så mycket om andan. Sjelfva ämnena eller pla-
nen för tidningens indelning blir fölsande: utom den
officiella delen och de legala anconserna, hvilka
Dlifva Afönsndrada JfaAfvar don 44? åa AA eo i 0