TIC E AFfUJARLIITA ME IPREN, BEMER få MM LJORVILLLE OCP MV en del af stat-ns föriust gerom skjutslegans förhöjnig kunna afhielpas förmedelst minskning i det hästantal, hvartill, enligt nuvarande rese-regl-mente, åtskilliga Embetsmän voro berättigade, t. ex. Generalerna. Grefve FRÖLICA vrkade den grundsatsen, att skjutslegan icke bord vara lika hög öfvev allt, utan olika i mån sf lokalens olikhet och vägarnes beskaffenhet. Han kunde icke vara nog Smålänning eller Vestgöthe, för att någonsin drifva den satsen, att skjutsningen vore fördelaktig för den skjutsande. Der bonden med liknöjdet släppte till sin häst för skjuts-n var på sådana orter, där han höll hästar endast för deita ändamål, ech hvilka också voro sådana, att man, som det he:er, kunde se dsgen igerom dem. Frberre BO!IJE trodde vis erligen, att de talare, som gjorde en så fruktansvärd skildring af skjutsens olzgenheter, ocsså kände la det. Men om dessa voro så stora, så var den hielp, man föreslagit, eller en förhöjnicg af 8 -k. på milen, ganska obetydtig. Talaren befarade sålurda att antingen voro olyckorna ej så förskräckliga, eller också hje!pen af ingen nytta. Friherren ville deremot se saken ur sin verkeliga synpunkt. Denna var, att man skulle upphbjelpa ångbåtarne och diligenserna, hvilka sålunda blefve de enda fortssaffningsmedel, som skul1e finnas att tilteå. För detta ävdamil gick man likväl försigtigt tillväga. Man begcarde nu till en början endast 5 sk. förhöjning. Men då, efter några års förlopp, entreprenörerna ej kunde komma ut med sin åtagna förbindelse, och skjutsen ej vore att tillgå, skulle mar framkomma med ett ytterligare ökningsförsleg, alltsammans för att upphjelpa diligencer och ångbå!ar. Man borde emellertid nägot ihågkomma åfven de klasser, man ville beskatta, t. ex. de många illa lönta embesmän, som ej sällan nöd2sades göra resor på egen bekostnad. Friherren hoppades emellertid kunna insvepa både Carl 10:de och Generalerne 1 sn vwvoteringssedel, hvilken han önskade med det snaraste få aflemna. Hr DALMAN vederlade den föregående talaren. Det komme en på allmogen, att ingå på eutreprenaden, eller att sjelf skjutsa, hvitiketdera den fann för sig fördelagtigast. Orätt vore det,att anföra den belåtenhet en och arnan, om sina verkliga fördelar mindre kunnig del af folket möjligtvis kunde yttra med den förderfliga skjutsn ngsskyldigheten. Det vore de upplystas opinion, ej de oupplystes och missleddes, som man borde rådfråga. Embetsmannaintresset vore för öfrigt alitid det, som man från ett visst båll skjöt framför sig, för att aflägsna reformer, och ställa emot nationens allmänna intresse. Friherve Sprengporten, Hr Stuart m. fl. yttrade gig äfven för betänkandet. Om första punkten däri, rörande skjuts-entreprenad, företogs slutligen votering, soni utföll till afslag å betänkandet. Bonde-Ståndets plenum den 7 Nov. erbjöd ingen diskussion af särdeles intresse. Vi hafva förut fästat Låsarevs uppmärksamhet på en motion af Riksdagsfullmäktigen P. Jonssons fr. Öland, att en medalj måtte präglas till minne af den verkställda realisationen. Banko-Utskottet , till hvilket denna motion remitterades, bade afstyrkt densamma uti sitt Bet. N:s 58, hvilket nu förekom till Ståndets öfverläggning. Motionären yttrade sig härvid skrifiligen: Bland alla foik och alla tider, återfinna vi begäret att icke allenast i det gagneliga som åsyftas, utan äfven genom yttre, till ögat och känslan tafande tecken föreviga minnet af ovanligt stora, iyckliga händelser; cch:; bland allt det !ysande, hvarom en förgången tid talar utur våra häfder, hvad kan i cch för landets verkliga väl mätas med det nu resliserade ordnandet af vårt myn:iväsende? För all! förstar:d, som ser omkring sig fördomsfritt och klart, ligga fördelarne redan urpenbara i en lifvad och betryggad rörelse med ökade uwullgångar för allmön båtnad och förkofran. Ömsesidigt förtroende, denra häftstårg för all varaktig indusiri, är å:erfödt, och i resultaten af den mest befarade påkänningen mot realsationens bestånd, se vi den säkraste borgen för dess fortfarande. Hvarföre då uppskjuta att i Svenska folkets namn, såsom jag föreslagit, för samtid och efterverid bevittza vigten och värdet af det företeg vi belef