JÄalb SIUdUIINV JA STTUG Uv IURKRSALULSCL (AHUL PETS Son gjorde nembgen ett slags anagramm af denna titel) i ctt enskildt bref, hvilket blef Grefve Wachtmeister förevisadt, ädrog honom dennes oblidkeliga hat; och för att få honom aflägsnad från Norrköpings riksdag 1800, dit han var skickad såsom representant från sin hemort, blef han invecklad icen skavdtalös process. Till Riksdagen 1809 blef Kuut Pehrsson ånyo vald till representant och förfogade sig till Stockholm, der han var långt ifrån att blifva välkommen af BondeStäåndets utsedde Sekreterare, Bandshöfdingen at Håkanusson , hvilken för vederbörande förklarade, att Häkansson vore oförmögen att styra Ståndet om Knut Pehrsson der erhöllte säte och stämma. 1 anledniug deraf utfirdades en polisorder till Riksdagsmannen Kvnt Pehrsson, att inom tjugufyra timmer begifva sig ur hufvndstaden, med förbud att dit återkomma. Knuut Pehrsson gj rde nu hvad han icke behöft, kanske till och med ej bort göra: han lydde. Frihetea var i dessa menlösa dacar en så spad planta, och de som framstått att häpna och främja hennes tillväxt hade ännu en så stark fernissa af patriotism, alt mången, på god tro, utan undersökning, ställde sig deras egeumäkuga förordnanden till efterrättelse Under hemresan uppehöll Kuut Pehrsson ig Hikväl flera dagar på en af de närmast till Stockholm beligna gästgifvaregårdar, der han inväntade de RBiksdagsmav al Stavdet, bvilka aukbommo från södra orterna. Dessas sinnen retade han nu så häftigt mot Landshöfding Håkansson, att häruti ligger egeatligs or-aken till dennes förjagande från Sckreterarveposten i BondeStandet, under förevän sng af hans adelskap. Också igenkände han Knut Pehrssons finger i hela dsnna tillställning Emellertid hade dense på sätt och vis ställt sig under sina fienders beroende derigenom, alt han råkat i gräl med presten 1 sin församling om ett offer, och dervid i kyrkan uppfört sig bullersamt, för hvilket Knut Persson blet dömd till urbota bestraffning, hvars viarkstillighet dock ej skulle äga rum förr, än Lanudsh 1 länet funne sådant lämpligt. Det var förmodligen detta svepskäl, som polismyudigheten först, och vid ett senare tillfälle Ståvdets pluralitet. begagnade, att blifva honom qvitt. Ty när han efter 1909 sålt sin egendom 1 Blekingen och köpt en annan fastighet 1 Sköne, nära Ramlösa, vardt han af sina nya bäradsboar vald till Biksdagsman 1912. Hans egen broder, också medlem af B ndutandet i Örebro, med hvilken han länge lefvat 1 uppen:ar misshällighet, yrkade hans aflägsnande ur Ständet, hvilket ock skedde. Fran den stunden tog Kuut Pehrsson alldeles sin hand från de allmänna åarenderna och afsomwnade för nåera är edan I Skåne, vid en hög ålder, rik och aktad såsom en utmärkt landthushållare. Knut Pehrsson hade at trycket utgifvit eu åkerbruks-katekes, som af kännare berömmes. Petter Svartengren, hvars namnen man nyligen sett främst å cn blaud petitionerna om Representationsreform, var också ledamot al BondeStändet vid 1809 års Hiksdag. Han delade icke den tidens mwahtägaudes åsigt om dynastien, och deras inflytande på Ståndet var så öfvervägande, att Svartengren för sin frimodighet blef — utvotarad. Hela vrerlden känner, huru man förfor mot Riksdagsmannen Oxelberg. Rutberg år den siste Representanten , mot hvilken man försökt ett så beskaffadt konstgrepp Det skedde i HKiksmöter 1823, i avledning af hans motion om den stående ar: måöcns reducerande cen ett utvidgadt konskriptionssystem, m. im. Man yrkade hans ställande under tilltal, enligt 78 S Riksdagsordningen; men de menlösa dagarna voro tillanudalupna. Förödmjukelsen af en lang näsa blef hela frukten för Ministeren, af detta upptåg. För samhällsfriheten torde dock vinsten bafva varit större. Ty sedan ett dylikt hocus pocus eu gång wisslyckats, är att förmoda, att det cj inför samma äskadarepersonal försökes på nytt. Knoappt bade ridån faliöt öfve: sorgspelct i Örebro, förr än -cenen förflyttades tiil Åbo. På det att detta Biksmöte skulle blitva ö okligt al tigenom, fick det sna panegyvister — i Kyssland: Det av verkligen fägnesamt och hedrande för natioven, — he!er det r ett bref från Holsiwgfas, den 9 Juni 1812, infördt 1 g:de delen af Adlersparres Historska dandlingar — att öfverläggnirgarne vid Riksdagen i Örebro ske med mycken enigt ct och patriotism. Der: enda glidjanude härvid för Svevska sinnet var att höra aterklangen från främmande land af egna hänvsior ch tänkceätt för den store Prins, som Hverge on med sfolthet fick kalla sin. Ryska Generalen F.ck — yttrar samma korrespondent från Hel ingfors d. 14 Juli — svim sett honvow 1 Örebro, uppbör icke alt med värma sjunga hans besöm. Jag, som lemnat Sverge Med ett ganska Lögt begrepp cm haus franchise och redlighet (heter det i brefvet den 8 Sept.) försvarade alltid den satt, att man kunde trygt lita på bor nom, som på fastheten af Pic de Tenersffa 3. Den hRyske bret:krilvaren firade år Svenska årsdag med några 1 ät! intressanta oa:dömenv, Här har gått många ån Stock:olm k immande ryckten — så Jyder det från Helsivgfors under den 21 Aug. — om Sverges fiendttiga afsigt gter emot Ryssland; men dessa dumheter skola auf sig förlalla. genom det nu i Abo skeende mötet emellan Kejsaren och Kronprins a. Haovs Majt väntas stundligen hit, för all genast lortätta ditresan. Rikskansieruv Gret,;e BRomanzoff for i går middag-tidenv härigenom, samt Hera af Kejsarens svit. Det är en heder för den tystlåtentet, hvarmed ärerderna nu behandlas i Sverge, alt resande, som förl: den Söndag farit från Stockholm, icke tört det vänbas det minsta vm hronprinsens resa till Fidand. Jag lanpgta: stt iå höra, bvilka personer beled-aga H. K. H. Bron Wetterstedt är sjelfskrifveu. Samma fröjd:etygl:e öfver den okunbigket, hvaruti Svenskarne betlos, 1 afseende på den lyekliga törtrolighetena mellan den vye värdes I Finland och den böge gäst, Som under andra förhåällanden, der kuvrat sjelf utötva värdskap, uttalar sig i följande stiot ur ett bret den 8 Sept.: At det sista buner jag, att Kro nprissevs Öfverresa tull Finland var en surprise för Svemska allmänbeten, ehuru den hår var förMETRO RASAR RO Men nn a To Det var isla frnraetre sv om föltnanten Baron Mörner