henne bland sina döttrar, och glömde kanhända sedermera
ej tillräckligt 1 Baden, att hon varit Sverges regeraude
Drottning och moder åt den fordna tronarfvingen, hvilken
uti stora rikedo. ar, som ödet be kärt bonom, erhållit ett
fulizodt veacrlag för den tunga kionan hos ett hungrigt och
afundsamt folk, utan annan hålining än tröghetens, utan annat
samband, än vanan clier ezeunyttan
Vär Enugelsman skilacar f. d. Drettningen sålunda.
Vid hofvet i Darmstadt träffade jag några nya, utmärkta
gäster, bland andra: Drottningen af Sverge, med sina bägge
båärn Drottuiogens skönhet tillskyndade henme, då hon
uppsteg på tronen, tillnamvet af Nordens Helena: och hen-
nes karakter hade för mig blefvit målad med sådana färger
att jag lifiigt önskade få se henne. Jag fick denna lycka
vid en fest, som Arfprinsessan af Hessen gaf för att roa
sin systers, Drotuuiagen barn, deu unga Prinsen ccs Prin-
sessan
Drottningen, som na (:8:7) är öfver trettio år, hbibe-
hål!er ännu detta tmtiessanta arledstragens uttryck, som
till större delen utgör den sanna sköuheten Hennes växt
är smal och smidig; henies drag tina och späda ech hen-
nes ögon gitva at ansigtet, som ej är: regelbundet erchiskt,
ett uttryck ar milihet, hvilket nära grinvsar till förlägen-
het. Det är lätt alt i henues fystonomi läsa, att hon lidit
mycket; sådant oaktadt är hennes uppsyn mera tankfull än
mveiankolisk. Hennes drag bära stämpeln at en ytterst
uiflig känslighet, hvilken ett Fruutizamer Jyckligt beskref
i set hon sade till mig, att Drottningen alltid syntes vara
i begrepp, att antingen skratta eller gråta.
Hennes maver äro 1 högsta grad enkla och okonstlade; och
Fennes Maj:t berättade mig med mycken munterhet detatjerna
afen sjör. sa, bvdkru bon företagit fr. Sverge, och un: ce tvil-
ken, Satan fartyget länge diifat fram och tilibala, hon
npöjgades zeuow motvisd tända tillbaka till samiva Natun,
i iviike hon gål! om bord. Sverge var auparg ett ömne
som jag naturiigtv s undvek att vidrör: men tbton- syntes
telia derora vlan att plågas af sökdersittarde hägkormite.
Urottel ger käcner ganska väl Kogelskan och beurdrar
lögeligen Moores och Lord Byrois skaide tycken För
usa seupare syLIeS LOR hy a ett ovacligt intres-e; och på
såmma säl! vom HeLNES sy ter, Prinsestan af Hessen, var
bön otil:g alt få veta alle detaljer, som jeg kuvde lemna
om denna skalt Hos blet rörd öfver kan missöden, och
i.oa både förundiad 83 öfver och beklagade, a!t nn tuecd
så stora tilanger begafvad Man syntes vara så olycklig.
Under aforotten af sartaten, sem jag hade ten lyckan
alt vafva med denna älskvärda D ottuiog, gaf hon sin
uppmärksamtet med ex min af tullfredsställelse och nju:-
Visg äl san sons och sin detters nöje, hvilka dansade
med hila den bllighet, som eguar de:as alder, Prin:e san
har en lin och smärt växt, sm icke saknar behaz. (Pria-
seasan Hophlia Wiiieluioe, numera förmåld wed reg:ran-
ue SS orvect gen al Baden).
in märklig auledamg till betraktelser öfver för-
andesbgbesen at sallnivgar och förhållanden lem-
var Inuebäliet af det tal Deia Gardie å Skånska
Ridderskapets vägnar höll till Gustaf Adolf året in-
nan dennes afsättning, och hvaivi band annat före-
sowmer förjavde strof: Unpna oss, Alice: Nådivste
Konung! den tillfredsställande tanken, att då vå-
ra eliersommande, än efter seklers förlopp, stanna
vid en säden miunesvård, skola de med lika rö-
Prelse som vi, af erkänsla och tacksamhet säga:
PDenne 1restes icke blott af trogna och lydiga Un-
dersåtare t en vördad Konung; den belgades äf-
ven af tacksamma barn at deras och laidets al-
skade fader.
Deo vikhalt:gaste och mest intressanta karakiers-
tickmingen sr utan tvifvel H. Exe. Grefve af Weti-
terstedts. Huruvida han såsom offentlig man är
för strangt bedömd eller icke, lärer framtiden en-
semi komina utt afeöra. Emellertid är skörden har
den ymnigaste. Med sniednivg af berötelsen om
Grefve Wetterstiedts Hofsanslersbeföttuiog, her Förf.
åcerkallat i mionet åtskilliga drag at de senare ti-
dernes riksdasspolis, som aro serueies märklisa och
karakteristiska, om de icke alla omedelbart skulle
hafva sammanhang med Grefve at Wetitterstedts of-
tertliga embe smannaåtgär der.
Emedlertid salnas icke fakta till stöd för omdö-
mena. RPiksdagspolisen de sednare tiderna, skepps-
handeln, mötet i Åbo, freden i Kiel, och myc-
ket annat, allt framkommer här med åter-
kallande af detaljer, som bilda en öfversigt af den
egentliga kavakteren hos styrelsen, sådan författa-
ren funnit den under Grefve af Wetterstedts huf-
vudsakliga ledning, eller som vi skulle tro, mån-
sen gång emot hans önskan, der hans eftergifven-
het vikit för andras impulser. Se här ett par frag
merter angående vissa händelser med ledamöter i
BondeStåndet, samt af berättelsen om mötet 1 Abo
pagg. 149 och 195:
hkuut Pehrson fråu Blekingon tällande med Matts Pehrs-
son från Dalarne 1 förstanascgenskaper , och, som han,
fullmäktig uti RiksgäldsKontorct, fastän i en föregående
peri d, ägde i sin hemort det inflytande, att bam under
Tandshöfdinge Raabs länestyrelse kallades vice Lands-
höfdingen. Hetta inflytande förde han med sigEtill
hulvudstaden, der han, :om var en förmögen man och til-
Jika förvärfvade mycket penningar genom juridiska kom-
,
rbOUCT, YIiUllld CELL Utile gadllut NYTNKCL NOT tforut JOPTARJUME el-
jer försmått. Denna förtjusande Furstinna med så mycket
hehag och så mycket förstånd, mindes kanske förmycket i
Sverge, alt det trefliga Baden med stolthet kunde räkna
I