henne bland sina döttrar, och glömde kanhända sedermera ej tillräckligt 1 Baden, att hon varit Sverges regeraude Drottning och moder åt den fordna tronarfvingen, hvilken uti stora rikedo. ar, som ödet be kärt bonom, erhållit ett fulizodt veacrlag för den tunga kionan hos ett hungrigt och afundsamt folk, utan annan hålining än tröghetens, utan annat samband, än vanan clier ezeunyttan Vär Enugelsman skilacar f. d. Drettningen sålunda. Vid hofvet i Darmstadt träffade jag några nya, utmärkta gäster, bland andra: Drottningen af Sverge, med sina bägge båärn Drottuiogens skönhet tillskyndade henme, då hon uppsteg på tronen, tillnamvet af Nordens Helena: och hennes karakter hade för mig blefvit målad med sådana färger att jag lifiigt önskade få se henne. Jag fick denna lycka vid en fest, som Arfprinsessan af Hessen gaf för att roa sin systers, Drotuuiagen barn, deu unga Prinsen ccs Prinsessan Drottningen, som na (:8:7) är öfver trettio år, hbibehål!er ännu detta tmtiessanta arledstragens uttryck, som till större delen utgör den sanna sköuheten Hennes växt är smal och smidig; henies drag tina och späda ech hennes ögon gitva at ansigtet, som ej är: regelbundet erchiskt, ett uttryck ar milihet, hvilket nära grinvsar till förlägenhet. Det är lätt alt i henues fystonomi läsa, att hon lidit mycket; sådant oaktadt är hennes uppsyn mera tankfull än mveiankolisk. Hennes drag bära stämpeln at en ytterst uiflig känslighet, hvilken ett Fruutizamer Jyckligt beskref i set hon sade till mig, att Drottningen alltid syntes vara i begrepp, att antingen skratta eller gråta. Hennes maver äro 1 högsta grad enkla och okonstlade; och Fennes Maj:t berättade mig med mycken munterhet detatjerna afen sjör. sa, bvdkru bon företagit fr. Sverge, och un: ce tvilken, Satan fartyget länge diifat fram och tilibala, hon npöjgades zeuow motvisd tända tillbaka till samiva Natun, i iviike hon gål! om bord. Sverge var auparg ett ömne som jag naturiigtv s undvek att vidrör: men tbtonsyntes telia derora vlan att plågas af sökdersittarde hägkormite. Urottel ger käcner ganska väl Kogelskan och beurdrar lögeligen Moores och Lord Byrois skaide tycken För usa seupare syLIeS LOR hy a ett ovacligt intres-e; och på såmma säl! vom HeLNES sy ter, Prinsestan af Hessen, var bön otil:g alt få veta alle detaljer, som jeg kuvde lemna om denna skalt Hos blet rörd öfver kan missöden, och i.oa både förundiad 83 öfver och beklagade, a!t nn tuecd så stora tilanger begafvad Man syntes vara så olycklig. Under aforotten af sartaten, sem jag hade ten lyckan alt vafva med denna älskvärda D ottuiog, gaf hon sin uppmärksamtet med ex min af tullfredsställelse och nju:Visg äl san sons och sin detters nöje, hvilka dansade med hila den bllighet, som eguar de:as alder, Prin:e san har en lin och smärt växt, sm icke saknar behaz. (Priaseasan Hophlia Wiiieluioe, numera förmåld wed reg:ranue SS orvect gen al Baden). in märklig auledamg till betraktelser öfver förandesbgbesen at sallnivgar och förhållanden lemvar Inuebäliet af det tal Deia Gardie å Skånska Ridderskapets vägnar höll till Gustaf Adolf året innan dennes afsättning, och hvaivi band annat föresowmer förjavde strof: Unpna oss, Alice: Nådivste Konung! den tillfredsställande tanken, att då våra eliersommande, än efter seklers förlopp, stanna vid en säden miunesvård, skola de med lika röPrelse som vi, af erkänsla och tacksamhet säga: PDenne 1restes icke blott af trogna och lydiga Undersåtare t en vördad Konung; den belgades äfven af tacksamma barn at deras och laidets alskade fader. Deo vikhalt:gaste och mest intressanta karakierstickmingen sr utan tvifvel H. Exe. Grefve af Wetiterstedts. Huruvida han såsom offentlig man är för strangt bedömd eller icke, lärer framtiden ensemi komina utt afeöra. Emellertid är skörden har den ymnigaste. Med sniednivg af berötelsen om Grefve Wetterstiedts Hofsanslersbeföttuiog, her Förf. åcerkallat i mionet åtskilliga drag at de senare tidernes riksdasspolis, som aro serueies märklisa och karakteristiska, om de icke alla omedelbart skulle hafva sammanhang med Grefve at Wetitterstedts oftertliga embe smannaåtgär der. Emedlertid salnas icke fakta till stöd för omdömena. RPiksdagspolisen de sednare tiderna, skeppshandeln, mötet i Åbo, freden i Kiel, och mycket annat, allt framkommer här med återkallande af detaljer, som bilda en öfversigt af den egentliga kavakteren hos styrelsen, sådan författaren funnit den under Grefve af Wetterstedts hufvudsakliga ledning, eller som vi skulle tro, månsen gång emot hans önskan, der hans eftergifvenhet vikit för andras impulser. Se här ett par frag merter angående vissa händelser med ledamöter i BondeStåndet, samt af berättelsen om mötet 1 Abo pagg. 149 och 195: hkuut Pehrson fråu Blekingon tällande med Matts Pehrsson från Dalarne 1 förstanascgenskaper , och, som han, fullmäktig uti RiksgäldsKontorct, fastän i en föregående peri d, ägde i sin hemort det inflytande, att bam under Tandshöfdinge Raabs länestyrelse kallades vice Landshöfdingen. Hetta inflytande förde han med sigEtill hulvudstaden, der han, :om var en förmögen man och tilJika förvärfvade mycket penningar genom juridiska kom, rbOUCT, YIiUllld CELL Utile gadllut NYTNKCL NOT tforut JOPTARJUME eljer försmått. Denna förtjusande Furstinna med så mycket hehag och så mycket förstånd, mindes kanske förmycket i Sverge, alt det trefliga Baden med stolthet kunde räkna I