a oe RJ oo 0 oe OT ee AE ordningen stadgar, ait riksdag må ifvea slutas inom trenne måsxader, om samtliga Stånd-n det öcska. Talaren ville dessutom erinra, att de årslånga riksdaga:ne voro stridande emot arten af konsiitnerande förssmliinger. Uom andra olägenheter, händer nemligen derigenom, att konostitverande församlingen betraktar sis såsom verkställande, i stället för blott lagstiftande makt, hvaraf uppstår et missförhäl.ande stat-makterne emellan, ett sjukd mstillständ, hvars olycklisa följder äro svart sigdt oberäkneliga. Her JUSTE 1US, WINBLA DH, STREHLENERT m. Il. föresade siz med Hr Wern. Ar GESSLE föreaade sig hufvudsaklgen med Hr Wern. Det vore nödvändigt att iogå till Kol, Maj: med underdånig framställning, sem tillkännaglver alt det ar folkets och dess reprecentssters övskan, art dessa så fort som möjligt måtte få åtskiljas. ågon vinst kunde ej vara att förvänta af rissdagens förlangande. De vigtigaste angeltgenheter måste nu anses vaia slutade, sedan statsr gieringev är så nära uppsiord, och riksdagen bör ej forssältas endast och allenast för uppgörande af ett Binkoreglemente, som dessutom ej i nsrvarande tidpuoki lärer kunna göras fullständigt. T laren biföll iobjudningen I bvad den törer underd. begäran orm riksdagens snara afslutande, men kude ej glla det föresiagna föreläggandet för Utskotten. RiisSiänden utgöra sjelfva Utskotten, och böra således ej kunna anbefalla sg sjelfva något. Finnes ej vilja och förmåga att fortskynda ärecdernas gång, så tjena skritvelser till intet. fr HALLING: I anledning af hvad en talare yttrat, neml att det är omöjögt för Banko-Utskottet, alt inom den korta tid som är föreslagen, prestera ell förslag till Bankoreglemente, frågade talarev hvilka de män voro, som if:ån den 10 Maj 1809 till aftonen före den 6 derpå följ.nde Juni upprattade och sammanskrefvo den ännu gäilande konstitutionen, denva lag, som affettade ej allenast Banker, utav hela viket. Var det ej represeuatiovco? Taleren ville ej medgifva, att representationea i förmågan sjunkit så mycket, att den ej nu, på nära lika lång tid, skulle kucna åstadkomma ett Ban koreglemente. Hvad den underd. skrifvelsen beträffade, ausåg talaren denna åtgärd ej vara grundlagsvidiig, utan förnyade sin tillstyrkan till inbjudnincns antagande. Hr EGNELL förenade sig med Hir Wern och Halling. fr FRODELL önskade, lika mycket som någon, slut på riksdagen, men kunde ej biträda inbjudningen. Talaren ansåg en så beskalfad unde; dånig anhållan, som inbjudniugen föreslår, vara förnärmande mot Konungens makt. Det vore bättre att ej åtskiljas, förr an alla ärender voro afslutade, än att ivom kort åter få en urtima riksdag. Hr SANTESSON delade Hr Werns åsigt om otjeoligheten af de långa 1riksmötena, men trodde att Standerna, för att undvika dem, ej hade annat att göra än att flitigt arbeta, så att görsmålen måtte hinna snait afslutas. Genom den i inbjudningen föreslagna underd. anhållsn begära Ständerne ytterligare ena mårads proloogation på Riksdagen, hvilket är alldeles grundlassvidrigt. Hr PETBE: En Talare Hr Eckerman bar velat finra ett hinder iör antavande af förevarande inbjudning, uti Stöngets icke längesedan meddelade afslag uppå Prosfe Stårdets inbjudnivg, med enabanda syitning, fir. P. ansåg dock den af bonom omförmalte nya Kongl. Propositionen innefatta tillväckbgt skäl ati nu antaga, bvad man förra gången, uten karnedom af dessa p oposiliouer, ansåg sig bjsa afslå. En annan Talare Er Frodell har trott sig uti iubjudsingen finna ett förnvärmande mot Konunganakter. Vore detta et förnärmande, så skulle Rikets Stande: hafva avnu mera felat hvarje gång, då d: 1 sina unde dåmga skrifvelser gjort förestalicinger, röravde Styrelse.s förmenta arsdtag och afvikelser. En tredje Talare Hr Santesson har förklarcat sig gilla hvad HH: Wera stvade, då han sist bade oroct. Diremot ville He Petrd biott erinra, att man icke kan påstå Sg af öfvertygelse instämma uti Hr Weerns noyssnämde yttrande, derest man i öfrigt visar sig bylla den m:n:ng, att den som vinner tiden, viorer allt. Hr RYDIN yurade sig emot den af Hr Waern föreslagne termicen för Riksdagens upphörande, eiler den sista December. Om en sådan dag utsattes a