och redovisas; och att följakteligen dessa medel ej, utan öfverträdelse af Ständernes föreskrift fingo anvävdas för ordivarie och årl. utgifter. Tal. älskade publiciteten och dess upplysningar så mycket som vågon annan, men ville den skulle upplysa riktiga facta. Ssom exempel på motsatsen erinrade han, att publiciteten nyhgen regalerat med underrättelsen, att Hr af Dahlström i förra plenum gjort en sorglig beskrifning på gevärsförrådens tillståad. Hr af D. hade likväl icke talat om förråderne, utan blott om de gevär som utlemnades till dagligt bruk. Han bade sagt, att om de gevår som finnas uti förråden, pu utlemnades, så skulle inga finnas qvar att i behofvets stund tillgå (Så föllo, så vidt vi kunde uppfatta dem, Tal:s ord, åtminstone var mevingen af talet den, att en oriktig framställning hade blifvit gjord ganom nämnande af ordet förråd, emedaa deraf kunde slutas, ohka med hvad Hr af D. yttrat, att allsinga dugliga gevär funnos i förråderne). Tal. remitterade denna anmärkning till publiciteten. Hr L. bade sjelf gjort en motion åsyftande, att sedan Förstärkta Stats-Utskottet afslagit anslag till beväringens beklädnad, materialier dertill måtte tagas ur förråden. Stats-Utskottet hade tillstyrkt motionen, churu en Ledamot, som drifver samma satser som Hr Dalman, satt sig ifrigt deremot. I anledning af Hr Dalmans anmärkniog om kartor, som finnas på utländska diplomaters bord, erinrade ban, att det måtte varit sådana som finnas i bokhandela , och ej sådana, som höra till det hemliga archivet. De senares utlemrande skulle vara en grof missgerning af dem som hade dem om händer, och han uppmacade Ar Dalman, om detta vore hans mening, att värmare bestämma den accusation ban derigeovom hade gjort. H. Ex. Ar Gretve BRAHE instämde i hufvudsaken med Hrr Lefren , Möllerhielm och af Dalström, men upptog Ar Dalmans anmärkningar mot 5tyrelsen, angående de nyssnämde sjökartorna, om besöken på våra varf, och den der pejlingen i våra farvalten, som H. Ex. flere gånger sett vidrörd. Grefven lemnade i anledning höraf den uppiysniugen, att någon pejling icke blifvit gjord, af den Ryska kronocweter-expeditionen; och behöfdes ej heller, då hvilket bandelsfartyg eller båt som helst, kunde göra detsamma, och för öfrigt Amiral Klints förträffliga sjökort, som voro tillgängliga för allmänheten, och som förmodligen varit de som synts på diplomaternas bord, lemnade goda upplysningar i detta fall. Svenska Off:cerare hade dessutom åtföljt expeditionen, åt hvilken Reg. anvist de punkfer, der observationerne skulle ske. Att för öfrigt med denna expedition icke var något vådligt ändamål, visades bäst deraf, att expeditionen likaväl besökt Preussiska och Danska hamrar, som Svenska. Nyligen hade också de mest fullständiga upplysningar om resultaterne af expeditionen, åtföljde af eo mängd plancher och ritningar, blifvit till Svenska Regeringen öfversända. 1 afscende på d:n lemnade tillgången till våra varf, nämde Grefver, ati vi ej gått längre i detta fall än andra nationer. Alla resande Svenska militärer berömma städse den beredvillighet, hvarmed de öfverallt erhålla upplysningar. Ifrån Österrike har Reg. nyligen fått ecemottaga en bandskrifven kopia med alla deras reglemeaten m. m. Men der klandrades ej styrelsen, för det hon sökt bibehålla förhålianden af vänskap med andra regeringar, hvilket eljest syntes Hr Grefven vara en Regerings första skyldighet. : Hr BJERTA LARS: Han hade icke varit närvarande i huset vid debattens början, men blifvit underrättad, om ett yttrande af en värd Talare, som förmenat att den af honom (Er H.) i förra plenum gjorda anmärkning mot ett förvaltande verk, för den bekanta utklippmingen i passevolansräkenskanerna varit ob-fogad. Talaren utbad sig i amedmng häraf få erinra, att nyss nämnda anmärkning af honom icke blifvit framställd med någon speciel häcsyfterng till klander å det förvaltande verket, utan endast såsom ett ibland de många bevisen på det misstrovnde som i allmänbet råder till Rikets Ständer, och på ogenheten mot deras granskningsrätt, hvaraf några exempel då hade blifvit citerade, och hvarpå det torde vara svårt att neka, att afven delta faktum utgjords ett talande bevis, då S.yrelsen icke blott hade atslagit Revisorernes rält att granska gamla passevolansfondens räkenskaper, utan man till och med var så ytterst angelägen att de icke skuile få se en skymt af dem, hvairi dock någon våda omöjligen kunde ligga. — En talare hade cedermera stirrat ug9 am de ivrhlace gam tändas