och redovisas; och att följakteligen dessa medel ej,
utan öfverträdelse af Ständernes föreskrift fingo an-
vävdas för ordivarie och årl. utgifter. Tal. älskade
publiciteten och dess upplysningar så mycket som
vågon annan, men ville den skulle upplysa riktiga
facta. Ssom exempel på motsatsen erinrade han,
att publiciteten nyhgen regalerat med underrättel-
sen, att Hr af Dahlström i förra plenum gjort en
sorglig beskrifning på gevärsförrådens tillståad. Hr
af D. hade likväl icke talat om förråderne, utan
blott om de gevär som utlemnades till dagligt bruk.
Han bade sagt, att om de gevår som finnas uti för-
råden, pu utlemnades, så skulle inga finnas qvar
att i behofvets stund tillgå (Så föllo, så vidt vi
kunde uppfatta dem, Tal:s ord, åtminstone var me-
vingen af talet den, att en oriktig framställning
hade blifvit gjord ganom nämnande af ordet förråd,
emedaa deraf kunde slutas, ohka med hvad Hr af
D. yttrat, att allsinga dugliga gevär funnos i förrå-
derne). Tal. remitterade denna anmärkning till publi-
citeten. Hr L. bade sjelf gjort en motion åsyftande, att
sedan Förstärkta Stats-Utskottet afslagit anslag till
beväringens beklädnad, materialier dertill måtte ta-
gas ur förråden. Stats-Utskottet hade tillstyrkt
motionen, churu en Ledamot, som drifver samma
satser som Hr Dalman, satt sig ifrigt deremot. I
anledning af Hr Dalmans anmärkniog om kartor,
som finnas på utländska diplomaters bord, erinrade
ban, att det måtte varit sådana som finnas i bok-
handela , och ej sådana, som höra till det hemliga
archivet. De senares utlemrande skulle vara en
grof missgerning af dem som hade dem om händer,
och han uppmacade Ar Dalman, om detta vore hans
mening, att värmare bestämma den accusation ban
derigeovom hade gjort.
H. Ex. Ar Gretve BRAHE instämde i hufvudsaken
med Hrr Lefren , Möllerhielm och af Dalström,
men upptog Ar Dalmans anmärkningar mot 5tyrel-
sen, angående de nyssnämde sjökartorna, om besöken
på våra varf, och den der pejlingen i våra far-
valten, som H. Ex. flere gånger sett vidrörd. Gref-
ven lemnade i anledning höraf den uppiysniugen,
att någon pejling icke blifvit gjord, af den Ryska
kronocweter-expeditionen; och behöfdes ej heller, då
hvilket bandelsfartyg eller båt som helst, kunde
göra detsamma, och för öfrigt Amiral Klints för-
träffliga sjökort, som voro tillgängliga för allmän-
heten, och som förmodligen varit de som synts på
diplomaternas bord, lemnade goda upplysningar i
detta fall. Svenska Off:cerare hade dessutom åt-
följt expeditionen, åt hvilken Reg. anvist de punk-
fer, der observationerne skulle ske. Att för öfrigt
med denna expedition icke var något vådligt
ändamål, visades bäst deraf, att expeditionen lika-
väl besökt Preussiska och Danska hamrar, som
Svenska. Nyligen hade också de mest fullstän-
diga upplysningar om resultaterne af expeditionen,
åtföljde af eo mängd plancher och ritningar,
blifvit till Svenska Regeringen öfversända. 1 afsc-
ende på d:n lemnade tillgången till våra varf, näm-
de Grefver, ati vi ej gått längre i detta fall än an-
dra nationer. Alla resande Svenska militärer be-
römma städse den beredvillighet, hvarmed de öf-
verallt erhålla upplysningar. Ifrån Österrike har
Reg. nyligen fått ecemottaga en bandskrifven kopia
med alla deras reglemeaten m. m. Men der klan-
drades ej styrelsen, för det hon sökt bibehålla för-
hålianden af vänskap med andra regeringar, hvil-
ket eljest syntes Hr Grefven vara en Regerings för-
sta skyldighet. :
Hr BJERTA LARS: Han hade icke varit närvaran-
de i huset vid debattens början, men blifvit under-
rättad, om ett yttrande af en värd Talare, som
förmenat att den af honom (Er H.) i förra plenum
gjorda anmärkning mot ett förvaltande verk, för
den bekanta utklippmingen i passevolansräkenska-
nerna varit ob-fogad. Talaren utbad sig i amed-
mng häraf få erinra, att nyss nämnda anmärkning
af honom icke blifvit framställd med någon speciel
häcsyfterng till klander å det förvaltande verket,
utan endast såsom ett ibland de många bevisen på
det misstrovnde som i allmänbet råder till Rikets
Ständer, och på ogenheten mot deras gransknings-
- rätt, hvaraf några exempel då hade blifvit citerade,
och hvarpå det torde vara svårt att neka, att af-
ven delta faktum utgjords ett talande bevis, då S.y-
relsen icke blott hade atslagit Revisorernes rält att
granska gamla passevolansfondens räkenskaper, u-
tan man till och med var så ytterst angelägen att
de icke skuile få se en skymt af dem, hvairi dock
någon våda omöjligen kunde ligga. — En talare ha-
de cedermera stirrat ug9 am de ivrhlace gam tändas