valtnirg eler vården om förråderna. Talarens öfvertygelse vore tvertom, att de af Hr M. vårdades ganska väl: så hade han åtminstone bört personer med bekantskap härom säga. Han visste ganska väl, att Hr M. icke vore den, som disponrrade medlen, och det vore blott emot dessa dispositioner han riktat sitt klander3; påstående allenast, att de i förråden befintliga materialier måtte användas till beväringens beklädnad. Derom hade ban sjelf redan för några månader sedan gjort motion, och ban hade tyckt sig finna, att Hr Lefrgn för några plenidagar sedan varit af enahanda åsigt. — Hvad angick Frih. Boyes med så mycket emfas utförde detlamation emot förstärkta StatsUtskottet samt det Testamente, att öppras af en efterverld, som Frih. har upprättat för sig sjelf och dem, som talat för de angelägna anslagen till vapen och beväring, så torde hvar och en som haft öron att höra, icke kunnvatZundgå att bemärka, det klandret mot Styrelsen förnämligast gått derpå ut, att Styrelsen haft bespard en tillgåovg t. ex. af inalles 3o,o0vo Rdr för Gardes-regementenaz; alt hon haft tillgångar för lönförhöjningar för reserv-upplag, men saknat tillgångar till Beväringens beklädnad och beväipning m. i. d. Beträffande det ärorika testamentet, så vore Talaren långt ifrån, att afundas testamentarierne; han tvertom hoppades, att icke hafva, och aldrig få pågot legat i detta testamente. Hr ar DALSTRÖM: Han hade i förra plenum nvödgats uppdraga en mörk tafla öfver en del af gevärens tlistånd. Det var med smärta han nu såg sig nödsakad att göra en dylik skildring öfver tillståndet med beväringens beklädnad. Skuggan af denna tafla föll dock ej på Regeringen: den fill på representationen, som bade vägrat avslag, nödvändiga för rikets försvar, När talaren blifvit delaktig af den dytbara rättigheteu, att yttra sig öfver fäderneslandeis angelägenheter, hade han trott, att dess stora sak här skulle behandlas med lugn, sans, erfarenbet, upplysning m. m. Han hade icke väntat sig att bär få höra det toma skrän, som ban fått läsa i trycksvärta, uti dagbladen o. s. v. Han öfvergick rn till ämnet: Beväringens beklädnad. Denna vore verkligen af usel beskaffevhet. Månra saker voro sedan 1913 eller 1814; kläderna voro försedda med lapp, på lapp och kunde ej kallas anpat än trasor. Kapotterna voro durchsigtiga, fingo, för att spara dem, ej nyttjas mer än vid vakter, eburu en och annan befälhafvare stundom i detta fall nödgats handla mot föreskrift; klädesbyxor fuupos ej, utan manskapet måste åtnöja sig med de arala förslitna linnebyxorna; tschakoer saknades äfven till stor del. Det kunde endast bli med en sorglig känsla, som Beväringen under dylika förhållanden började sina vapenöfningar. Talaren hyste dock en djup vördvad för regeringen, för hvad den velat göra, och frambar härmed sin varma tacksäelse för sina kamrater i armän, som ej afskräckts af alla dessa brister, uten i trotts af dem kunnat något uträtta. Han bade åren 1808 och 1809 varit vittne till huru nationens ungdom, denna landets blomma då blifvit behandlad. Han hade sett de unga krigarna bära gevären på halfnaskne armar, med mod och glädje afvakta orderve att marchera framåt; men han kade äfven sett dem, i brist af det nödvändigaste, dö under välsignelser öfver sitt lend och sina anförvanter. Den kallsinnighet, hvarmed man afslagit det begärta extra anslaget af 139,000 R:dr, trodde Hr af D. härröra från rättigheten att lega, hvarigenom den rike kunde för en 50 riksdalerssedel vältra på den fattiga bördan af faderneslandets försvar. Han önskade högligen, att denna rättighet måtte upphöra, såsom det skett i Preussen, där Prinsen och Bankierens son stå i ledet, så väl som den ringaste, o. 8. v. Herr MÖLLERHJELM upplyste, att Beväringens kläder väl voro hårdt slitn2, men dock ej kunde egentligen kallss trasor, ty de voro lappade. En ny uppsätining däraf för 1500 man, var väl påbörjad, men ej ännu ful:bordad, emedan tchakoer, boj och knappar fattades; men om Ständerca tilläto, att reserv-!örsädet fick härtill användas, kunde visserligen 8oc0 man Beväring dermed beklädas. Frih. BOYE återtog vu, och hade af Hir Lefrens, Mötllerbjelms och af Dalströms upplysningar funnit sig fullkoml. föranledd att bifalla det af Reg, begärda anslaget. I avledning af Hr Dalmans framstillving erinrade han om ett Fransyskt ordspråk, gärgse under Napeleons krig: Il ment comme un bulletin, Fribh. visste ej om det här i Svermm abiulla de nia länga fnunan man fnce till artonde