Juli 1803 utfärdades: omsafradss ochskronotionde-spanmåls utgörande; forslande eltör lösände Mm. m. Den betryggar, då den rätt efterlefves, räntegifvaren från idet prejeri, hvaröfver allmänt med så mycket fog klagas. Den innehålI Ter, i klara ord: aft fönteoch tionderifvaren är berättisgad attin natura lefverera den till aflöning oen underbåll åt embetsoch tjenstemän , samt publika stater och verk anslagna kronotionde-spanmålen , och föreskrifver tillika, att Bonden är obetaget att i rättan tid lefverera sin afrad in natura, hvilken Iudelaingshafvaren i sädan händelse är förbunden emottaga. Vi hafva sål.des i denna fråga redan en tydlig och klar författning. De olägenheter, som öfverklagas, ligga icke i denna; utan deruti, att Embetsmännen, som befordra verkställigheten, sjelfva äro löntagaroch således merendels tyda förordvingen efter deras egen fördel. Icke destomindre har 1 min ort någon gäng händt, alt Indelningshafvaren gevom Utslag blifvit förpligtad att åtnöja sig med betalning efter markegång ; men oftast har det blifvit förklaradt, att spanmålen borde lösas icke cfter denna, utan efter det pris, Indeluingstagaren fordrat, och således öfver markegångspriset, — Rutbergs tanka delades af A. Johansson fr. Upsala, Norberg från VWVesterås och P. Henricksson från Norrbottens Län , samt Johan Eriksson fr. Dalarne — N. Persson från Södermanland iastämde bufvudsakligen med A. Danielsson; yrkade optiensrätt för rävtegifvarcn, och förmente, att priskurauten burde uppgöras häradsvis, der Domsagorna äro vidsträckta. — NN. Magnusson fr. Kalmar Län var af enahanda mening. — Äfvenså J. P. Jansson från Stockholms Län — I Johansson och Olaus Eriksson från Bohus Län likaledes; hvarjemte de vid 6:te punkten i Utskottets Betänkande anmärkte, det bestämdt borde uttryckas, att de orter, der grundskatterna nu utgå utan någon förvandling, höra utan någon förhöjning vid en slik förmån oförryckt varda bibehållne. — Bengt Gudmundsson från Halland intämde häri. — V. Talmannen Jon Jeansson upplyste , att hans ort har med priskurantens upprättande länge tillgått säsom Botvid Jonsson föreslagit. — Talm. önskade att detta sätt mätte bibehållas cch förenade sig med A. Danielsson. — Per Jönsson från Skåne likaså, anseende Kammar-Kollegiet inga unda böra i något fall äga rätt att höja markegängen. Sådana rättelser komma ej förr, än sent på nyåret och förorsaka kännbara olägenheter, isynnerhet som markegåängspriset fran början alltid bestämmes så högt , som möjligt. Ansåg tioe: degifvarne böra äga optiovsrätt att lösa spanmålen efter markegångspris, i hvilket afsecude Talareia vid Riksdagens början föreslagit 16 skillings förhöjning å tunnan. (Forts. följer ) kr AE EEE TES EEE EE