rälta priskuranter till markegangssattningar och sedan,
samma dag, bör en fullmäktig af Bondeståndet väljas till
deputerad vid markegångssättningen. Häradshöfdingen bör
till vederbörande lemna såväl den underskritna priskuran-
ten, som ock protokoliet öfver valct, hvilket det till mar-
kosångssättningen valds ombudet bör hafva såsom fullmakt.
I afseende på voteringen vid ifrägavarande tillfälle, före-
slog Botvid Jonsson, att då markegångsdeputerade uppro-
pas, bör för hvaren antecknas, om han är skattetaga-
re eller skattegifvare, samt sedan genom lottning
regleras så, att de röstägandes antal af dessa hegge klas-
serna blefve lika. De som voro hvarken skattetagare eller
skattegilvare, skulle äga sin personliga rösträttigt et. Hän-
de så, att någon deputerad vore både räntegifvare och rän-
tetagare, borde han tillhöra den klass af röstande, till
hvilken det är hans största fördel att höra. Blefve en, två
eller ilkre utan röst, genom loltningen, borde de duck äga
rätt att till protokollet få låta sina tankar anteckna. I af-
scende på grundskatterna ville Botvid Jonsson för sig
och sina kommittenter förbehålla deras gamla rätt att lef-
verera spanmålsskatten in natura, och han kunde ej gå in
på hvarkenr att betala mellangift eller 16 sk. forsellön. Han
trodde dock, att de orter, som viile lösa, borde få det,
Sädaut borde lämpas efter imvånarnes fördel och egen ön-
skan. — SamtHge Riksdagsmännen från Upsala, Stock-
holms cch Jöuk: pings län samt Wermland och Östergöt-
land, äfvensem ÅA. Mårtensson från Jemtland delade B.
Jonssons mening. — Samuel Jönsson från Cland ansäg
sig ej hafva erhallit fullständigt svar, uti förvarande Be-
tänkande, å en at honom väckt motion angående span-
målslefverering från Ölands Norra Mot, och yrkade
återremiss — A. Danieisson från Elfsborgs län ausåg,
att en högsta markegång bör af R. St. för hvarje län be-
stämmas, hvaröfver icke markegångskomiterade i länet få
under missvextår uppsätta markegångsprisen.? Vidare att
markegångssältningsrne böra ske i November då årsväx-
tens synbara resultater äro kände, oeh då det är efter
dessa, som vinterprisen 1 allmänhet bestämmas, men ej ef-
ter de verkliga resultater, som naturligtvis ferst efter
tröskningen och fortsatte för-älmingar i städerna kunna ut-
rönas. Årets markegängspris bör saledes före Jul stadfä-
stas; men sedan detta är bestämdt, kan genast uträknas li-
qvidationsmarkegzången, såsom A. Danielsson viile
kalla den, och 2 sammanträden kunde då undvikas. Den-
na liqvidatiomsmarkegåvg borde länsvis uträknas efter medi-
um at 10 års markegång i länet. Om sålunda olägevhe-
terna för räntegifvarnpe af de vid missvexterna häftigt och
öfverdrifvet stegrade lösningsprisersa kunde undvikas, an-
såg A. Danielsson sig skyldig att för sina kommittenters
bästa ingå på en ovillkorlig betalning i penningar;
dock att i sådant fall någon forsellön icke må ifråga-
komma :Markegängssättningarne böra före Thome dag
verkställas på sätt Utsk. föreslagit; men Utsk. borde till
Kon t.-Utsk. aticmna förslag till eu sädzn förändring af 75
BR. F., att markegångssättningarne, genom de deputera-
des behöriga utväljande, organisation och förhandlingssätt,
kunde vinna all nödig fullständighet och pålitlighet, hvar-
till bland annat hörer, att deputerade, för uppgifterna af
priserna, inom hvarje domsaga sammanträda iuför domhaf-
vanden, som deröfver lemuar protoko!l. And. Danielsson
ansåg det nödigt att belt och bållet förändra föreskrifterna
angående villkoren, hvarunder den föreslagna markegångs-
beräkvingen bör tjena till grund för lqvidationen mellan
räntgifvare ech räntetagare; hvaremot Utsk:s förslag i 5:te
punkten mom e, och f. borde bibehållas. — För ändring
och reduktion af hemmansräntorna hade ÅA. Danielson all-
tid ifrat, men Han trodde det vara lämpligast fördröja dess
verkställighet tills man hade 5 eller 10 års erfarenhet om
grunderne för markegångsprisens bestämmande. Man kun-
de då at deras medium göra sig förvissad, att inga felväk-
ningar i de för framtiden antagna räntepersedlarnes propor-
tionella värde till de uteslutna, vållade orättvisa och olik-
heter i beskattningen, och då kunde man i ordens egentli-
ga bemärkelse reglera. och :förenkla dessa hemmans-
räntor. — I denna mening instämde en stor del
at ståndets medlemmar. — A. Pålsson från Jön-
köpings Län yrkade, att såcom fordom skett, (ifrån K.
Förordningen den 2 Jåli 1803) markegången må bestämmas
af ett lika antal räntegifvare, samt alt om detta stred mot
75 S, R. F, Utskottet måtte väcka motion om ändring i
denna grundlagsparagraf Markegångssättningen bör -ke
i November. Vidare yrkade A. Pål:son, att fö-rsellön
i bändelse spanmål löses med penningar, bör försvinna.
— J. Svensson från samma län 1ustämde. med den före-
gående värde Talaren och tillade, det han avsåg medelta-
let af de sistförflutze 10 (ej 5) årens markegång böra tagas
till grund för räntoracs utgörande. — J. Kristoffers-
son från Kronobergs Län lizaledes; talade i öfrigt i öf-
verensstämmelse med Botvid Jonsson förande rättigheten
att in natura lefvetera trondespanvmålen. — Rutberg an-
såg det af Utsko:tet framligde förslaget, utom de brister
det i öf igt kan hafva, jemväl strida mot hvad Rikets Stän-
der angående förevarande ämne vid sista Riksdag beslöto.
1 den skrifvelse, HKikets Ständer då härom afläto tili K.
Maj:t, yttrades, att vilkoret för reduktionens tillvägabrin-
gaude borde vara fördel ock lättnad för de skattdragan-
de, och alt markegångsprisep borde bestämmas med hän-
sigt till räntegifvarnes hndring, så att räntoruas utgöran-
de icke skulle, säsom dittils skett, i missvextår blifva dub-
belt tryckande och förstörande, och den kattdragandes
skattebidrag ökas i samma mån, -om olyckan träffar he-
npom. Att detta är falict i talareus hemort, ansåg han o-
stridigt. Markegång-prisen hafva under de sednaste på
hvarandra följde mis-sextlåren, derstädes varit gauska höga
och om de nu tages till grund för beräknandet af det
pris som i panmålen skar sättas för de följande 5 åren
:å får räntegifvaren vidkännas en vida höge skatt, ån den
som träffar honem då han, efter hittils gätlaude författ-
ningar, får lefyerera spanmålen in natura; ty om goda år
inträffa, kan den skillnad, som Utskottet tiil utgifvande
föreslär, emellan löpande ärets lägre och 5 a års —
markegätgspriset, blifva å stor, all den i penninge
värde uppgär till lika, om cj bögre belopp än sielf-