rälta priskuranter till markegangssattningar och sedan, samma dag, bör en fullmäktig af Bondeståndet väljas till deputerad vid markegångssättningen. Häradshöfdingen bör till vederbörande lemna såväl den underskritna priskuranten, som ock protokoliet öfver valct, hvilket det till markosångssättningen valds ombudet bör hafva såsom fullmakt. I afseende på voteringen vid ifrägavarande tillfälle, föreslog Botvid Jonsson, att då markegångsdeputerade uppropas, bör för hvaren antecknas, om han är skattetagare eller skattegifvare, samt sedan genom lottning regleras så, att de röstägandes antal af dessa hegge klasserna blefve lika. De som voro hvarken skattetagare eller skattegilvare, skulle äga sin personliga rösträttigt et. Hände så, att någon deputerad vore både räntegifvare och räntetagare, borde han tillhöra den klass af röstande, till hvilken det är hans största fördel att höra. Blefve en, två eller ilkre utan röst, genom loltningen, borde de duck äga rätt att till protokollet få låta sina tankar anteckna. I afscende på grundskatterna ville Botvid Jonsson för sig och sina kommittenter förbehålla deras gamla rätt att lefverera spanmålsskatten in natura, och han kunde ej gå in på hvarkenr att betala mellangift eller 16 sk. forsellön. Han trodde dock, att de orter, som viile lösa, borde få det, Sädaut borde lämpas efter imvånarnes fördel och egen önskan. — SamtHge Riksdagsmännen från Upsala, Stockholms cch Jöuk: pings län samt Wermland och Östergötland, äfvensem ÅA. Mårtensson från Jemtland delade B. Jonssons mening. — Samuel Jönsson från Cland ansäg sig ej hafva erhallit fullständigt svar, uti förvarande Betänkande, å en at honom väckt motion angående spanmålslefverering från Ölands Norra Mot, och yrkade återremiss — A. Danieisson från Elfsborgs län ausåg, att en högsta markegång bör af R. St. för hvarje län bestämmas, hvaröfver icke markegångskomiterade i länet få under missvextår uppsätta markegångsprisen.? Vidare att markegångssältningsrne böra ske i November då årsväxtens synbara resultater äro kände, oeh då det är efter dessa, som vinterprisen 1 allmänhet bestämmas, men ej efter de verkliga resultater, som naturligtvis ferst efter tröskningen och fortsatte för-älmingar i städerna kunna utrönas. Årets markegängspris bör saledes före Jul stadfästas; men sedan detta är bestämdt, kan genast uträknas liqvidationsmarkegzången, såsom A. Danielsson viile kalla den, och 2 sammanträden kunde då undvikas. Denna liqvidatiomsmarkegåvg borde länsvis uträknas efter medium at 10 års markegång i länet. Om sålunda olägevheterna för räntegifvarnpe af de vid missvexterna häftigt och öfverdrifvet stegrade lösningsprisersa kunde undvikas, ansåg A. Danielsson sig skyldig att för sina kommittenters bästa ingå på en ovillkorlig betalning i penningar; dock att i sådant fall någon forsellön icke må ifrågakomma :Markegängssättningarne böra före Thome dag verkställas på sätt Utsk. föreslagit; men Utsk. borde till Kon t.-Utsk. aticmna förslag till eu sädzn förändring af 75 BR. F., att markegångssättningarne, genom de deputerades behöriga utväljande, organisation och förhandlingssätt, kunde vinna all nödig fullständighet och pålitlighet, hvartill bland annat hörer, att deputerade, för uppgifterna af priserna, inom hvarje domsaga sammanträda iuför domhafvanden, som deröfver lemuar protoko!l. And. Danielsson ansåg det nödigt att belt och bållet förändra föreskrifterna angående villkoren, hvarunder den föreslagna markegångsberäkvingen bör tjena till grund för lqvidationen mellan räntgifvare ech räntetagare; hvaremot Utsk:s förslag i 5:te punkten mom e, och f. borde bibehållas. — För ändring och reduktion af hemmansräntorna hade ÅA. Danielson alltid ifrat, men Han trodde det vara lämpligast fördröja dess verkställighet tills man hade 5 eller 10 års erfarenhet om grunderne för markegångsprisens bestämmande. Man kunde då at deras medium göra sig förvissad, att inga felväkningar i de för framtiden antagna räntepersedlarnes proportionella värde till de uteslutna, vållade orättvisa och olikheter i beskattningen, och då kunde man i ordens egentliga bemärkelse reglera. och :förenkla dessa hemmansräntor. — I denna mening instämde en stor del at ståndets medlemmar. — A. Pålsson från Jönköpings Län yrkade, att såcom fordom skett, (ifrån K. Förordningen den 2 Jåli 1803) markegången må bestämmas af ett lika antal räntegifvare, samt alt om detta stred mot 75 S, R. F, Utskottet måtte väcka motion om ändring i denna grundlagsparagraf Markegångssättningen bör -ke i November. Vidare yrkade A. Pål:son, att fö-rsellön i bändelse spanmål löses med penningar, bör försvinna. — J. Svensson från samma län 1ustämde. med den föregående värde Talaren och tillade, det han avsåg medeltalet af de sistförflutze 10 (ej 5) årens markegång böra tagas till grund för räntoracs utgörande. — J. Kristoffersson från Kronobergs Län lizaledes; talade i öfrigt i öfverensstämmelse med Botvid Jonsson förande rättigheten att in natura lefvetera trondespanvmålen. — Rutberg ansåg det af Utsko:tet framligde förslaget, utom de brister det i öf igt kan hafva, jemväl strida mot hvad Rikets Ständer angående förevarande ämne vid sista Riksdag beslöto. 1 den skrifvelse, HKikets Ständer då härom afläto tili K. Maj:t, yttrades, att vilkoret för reduktionens tillvägabringaude borde vara fördel ock lättnad för de skattdragande, och alt markegångsprisep borde bestämmas med hänsigt till räntegifvarnes hndring, så att räntoruas utgörande icke skulle, säsom dittils skett, i missvextår blifva dubbelt tryckande och förstörande, och den kattdragandes skattebidrag ökas i samma mån, -om olyckan träffar henpom. Att detta är falict i talareus hemort, ansåg han ostridigt. Markegång-prisen hafva under de sednaste på hvarandra följde mis-sextlåren, derstädes varit gauska höga och om de nu tages till grund för beräknandet af det pris som i panmålen skar sättas för de följande 5 åren :å får räntegifvaren vidkännas en vida höge skatt, ån den som träffar honem då han, efter hittils gätlaude författningar, får lefyerera spanmålen in natura; ty om goda år inträffa, kan den skillnad, som Utskottet tiil utgifvande föreslär, emellan löpande ärets lägre och 5 a års — markegätgspriset, blifva å stor, all den i penninge värde uppgär till lika, om cj bögre belopp än sielf